Otrolig värme

Efter mitt förra blogginlägg satte jag mig för att ta reda på möjliga orsaker till brummandet i förstärkaren. Den mest troliga orsaken var ett jordningsproblem. Jag var inte medveten om att man hest skulle jorda så nära utgångarna som möjligt, och helst bara i en punkt. Efter lite fäktande med lödkolven, skaltången och lite kabel kunde jag åter testa förstärkaren. Ett svagt brummande, men inte alls störande, mötte mina öron. Efter ytterligare någon timme med omdirigering av signalkablarna var brummet näts intill helt borta och jag kunde slutmontera förstärkaren. Jag skruvade fast sidostyckena och tog bort skyddsplasten för att sedan stolt kunna gå upp till Nirvana för att koppla in förstärkaren till elektrostathögtalarna. Inte så tokigt – inte alls tokigt! Bortsett från att jag inte kan spela musik på lika hög volym som tidigare, så låter det faktiskt riktigt bra! Öppet och luftigt på samma gång som det är ett mjukt ljud. Riktig audiofilnivå är det väl inte riktigt ännu, men det finns en hel del lågt hängande frukter att plocka när det gäller att förbättra den. Nu har jag fått tillräckligt med luft under vingarna för att kunna våga mig på att designa en förstärkare från grunden med de komponenter och den design som passar mig bäst. Nu är jag sådär barnsligt nöjd igen – rören värmer gott också!