Det är alltid det där sista som tar lite längre tid än vad man räknat med. Skjuter man på det och tänker att man ska göra det en annan gång så är det inte säkert att det blir av. Nu har jag grävt ner en grund sarg mellan ridbana och det som är utanför så att det blir lättare att få till den där perfekta gränsen som gör att allt ser prydligt ut. I tanken går det ganska fort att utföra det arbete man tänkt, men i praktiken så tar det mycket längre tid.
För att underlätta och göra kapningen av stolparna säker letade jag fram jiggen jag tillverkade när jag skulle kapa stolpar på den stora ridbanan. Det är annars lite läskigt att stå med sågbladet i hals-höjd, alternativt stå och balansera på staketet eller en stege. Nu kunde jag ställa mig på den nedersta ribban och låta jiggen styra sågen. Efter att alla stolpar var kapade tog jag fram kantfräsen och fasade stolpändor för att få den där färdiga looken.
Nu när volten har fått en tydlig gräns mellan innanför och utanför så var jag tvungen att rensa bort ogräs så gott det gick. Vad skulle annars vara vitsen med sargen? Utrustad med grep, kratta, spade och räfsa arbetade jag mig metodiskt genom hela banans ytterkant. Det är helt uppenbart att jag behöver tillverka någon slags ogräsräfsa eller kratta som jag kan dra efter fyrhjulingen för att hålla ogräset borta.