Alla mina projekt

De senaste två veckorna har gått trögt, även om det faktiskt händer saker. Lite av “latheten” kan förklaras med att jag varit tvungen att ta det lugnt med min rygg, som visat tecken på överansträngning. Vi lyckades få hem 70 ton stenmaterial att sprida ut på gårdsplanen. Tyvärr saknar jag en vägsladd, och det har varit svårt att få det jämnt. Jag har gått och sneglat på den gamla båttrailern som följde med gården, men från tanke till handling att bygga om den, har stannat vid just tanken. Igår fick jag ett ryck att börja måla plåtarna som ska utgöra dropplister och ventiler ovanför fönstrena. Egentligen är det varken svårt eller jobbigt, men det tar emot att göra i ordning färgsprutan efter varje strykning. Nåja, till helgen kanske dom kommer upp, och då kan jag stryka ytterligare en sak från listan att göra på stallet. I lördags fick vi hjälp med att sätta upp lite hagstolpar. Nästan hela min tid gick åt till att forsla undan betonfundament och bråte med hjälp av traktorn. Jag får väl tacka den som tyckte det var okej med det som idag klassas som miljöbrott, att jag inte behövde slå ner några stolpar själv. Nu har vi börjat fundera på att införskaffa en påldrivare, alternativt bygga om en bilmaskin för ändamålet. Det blir en herrans massa stoplar som ska ner i marken, om hagarna ska bli så stora som planerat. Endel av min tid går åt till underhåll och bakläxor på saker som inte riktigt blivit rätt. Kranen inne i stallet har stått och läckt lite, då jag inte lyckades få dit tillräckligt mycket gängtape. En sak som däremot verkar fungera, är “uppsamlingsbrunnen” i avloppsrännan. Det luktar inte precis hallon när man rensar den, men den fungerar som den ska, och det är lätt att gräva ur den med en spade.

Från att bara ha tyckt att hästar, är stora djur som bara skapar en massa jobb, har jag så smått börjat uppskatta närvaron av dem. Nu ska vi inte dra på allt för stora växlar, men jag gillar att göra kortare besök i stallet, och vissa dagar när solen skiner, är det trevligt börja dagen med att sköta utfodringen. Om det beror på att jag känner en viss tillfredställelse av att allt äntligen börjar bli klart, eller om jag emellanåt får positiva kommentarer om hur bra det blivit, vet jag faktiskt inte. En sak är dock säker, ju närmare målet jag kommer, ju mer tenderar det där sista att dra ut på tiden, och fler saker skulle man vilja förbättra. Frågan är om man någonsin blir klar? Det finns ju alltid utrymme för förbättringar. Det har gått upp för mig att det finns en hel del runt omkring på en hästgård som ska fungera! Det räcker inte bara med ett fungerande stall – även om det är en förutsättning.

Nu behöver vi inte öppna dörren till pumphuset för att fylla på vatten till hästarna längre. Alla ledningar är dragna, kranen som tidigare läckte, är utbytt och varmvattenberedaren är inkopplad. Nu väntar vi bara på ett permanent vägguttag så vi kan ta bort förlängningskabeln mellan elcentalen och beredaren. Tänk att få rinnande vatten i stallet! Vilken lyx, efter drygt två månaders kånkande. Vi får förvisso fortfarande köra ut vatten till hagarna, men vi kan fylla på dunkarna i en rymlig stallgång, istället för att varje gång tränga sig in i pumphuset och slå på vattnet, dra ut slangen och fylla dunkarna. Nu kan jag räkna till 9 saker kvar på önskelistan, varav 6 stycken ganska enkla.

Nu är kallvatten draget in till stallet. Det som återstår är en varmvattenberedare, isolering av ledningarna, och installation av en “pistoldusch” – en sån där som diskare har för att skölja av disken med, innan den skickas in i diskmaskinen. Det är verkligen en djungel av material och begrepp som man måste bekanta sig med, innan man ens börjar titta på vad, och var man kan införskaffa allt man behöver för att dra några ledningar. Bara att hitta rätt blandare tog några timmar framför datorn igår, utan framgång. Det var på vippen att vi var tvugna att installera tappstället på en av ytterväggarna, vilket avrådes i ett kallstall på grund av frysrisken. Av en händelse gick jag in i VVS-butiken innan jag gick upp på jobbet idag, och hittade vad jag sökte. Nu blev det kortast möjliga dragning från pumphuset ut till stallet där kranen numera sitter. Skönt att slippa jaga efter ett proffs! Nåja…. jag blir nog tvungen att kalla på hjälp när jag ska koppla in varmvattenberedaren i alla fall!

Det här är nog enkelt för dig att göra!  – sa min fru för några månader sedan, och pekade på en hästtäckeshängare i en av alla dessa tillbehörskataloger som finns för lantbrukare och hästägare. Jag har gått och dragit på det där, eftersom det funnits en massa andra saker med, i mina ögon, högre prioritet. Nu var dock tiden mogen. I och med att hösten står och knackar på dörren, så väntas det regn och rusk, vilket innebär att hästarna ska kläs med diverse täcken som ska skydda från vädrets makter. Täckeshängarna blev väl nästan som jag tänkt mig. Jag var dock tvungen att tänka om, eftersom takhöjden är begränsad där täckena ska hänga. Jag fick korta av halsarna på krokarna och vända på dem. Tänk om vi istället hade köpt motsvarande hängare – då hade vi ju fått bygga om stallet igen! Så mycket tid jag sparat! Hoppas nu att det faller min fru i smaken också.

När man gör lite då och då, finns det liksom ingen anledning att skriva i bloggen varje dag. Helt plötsligt har man gjort massor utan att man skrivit en enda rad. Omgivningen börjar ju undra, om man gett upp, och lagt sig på soffan för att vila. Nu är fasaden kalkad, dörrarna tjärade, boxfronterna vitoljade, och galler för fönstrena har satts upp i alla boxar. Jag valde att måla gallrena vita för att de skulle smälta in, och reflektera mer ljus in boxarna. Nu har vi egentligen bara dragning av vatten kvar, och jag börjar fundera på om man måste göra det själv, då det verkar vara svårt att engagera ett proffs. Jag blev lite knäckt av den långa önskelista som min fru kom med för några veckor sedan. Det handlade mycket om praktiska saker, som vatten och belysning till hagen. Det blir ju en bit att gräva var min första spontana reaktion. På något sätt löser vi det också – vi har ju trots allt kommit en bit.