Just nu är jag inne i en period då det är roligt att utveckla och jobba med detaljer på RC-banan. Kanske för att vi fått tid till att köra igen. Varje gång min fru och jag är uppe och kör försöker jag notera var de flesta avåkningarna sker och vad det beror på. Oftast saknar man en referenspunkt för att kunna avgöra var bilen befinner sig på banan. Sedan finns det ställen som behöver “säkras” så att man inte skadar bilen. Sonnensheinkurvan brukar vara en populär avåkningsplats där man riskerar att åka in i en stor sten. Med gamla hagstolpar byggde jag en barriär som styr in bilen i hasselbusken istället för stenen. Min fru passade genast på att testa staketet.
Nästa sak att förbättra var att göra en bättre avgränsning upp mot den senaste ombyggnationen istället för den stock som ständigt ramlar ner när man kör oförsiktigt. Jag fäste några hästskor på staketet för att kunna ge backen det passande namnet Hästskobacken.
En annan “farlig” sten är på väg upp i Hästskobacken. Om man råkar skära kurvan för tvärt åker man av och kraschar rätt in i stenen eller hamnar på rygg. För att inte behöva slå ner en stolpe var trettionde centimeter sätter jag distanser mellan PEM-slangarna så att det ser snyggt och prydligt ut. Det ger dessutom stadga så att man inte kan kila fast däcken mellan rören. Eftersom van vill kunna se bilen kan jag inte använda mig av hagstolpar.
Som en sista säkerhetsåtgärd i Hästskobacken placerade jag stockar i ytterkurvan som jag förankrade med armeringsjärn. Nu ser man tydligt när man är i mitten av banan och kan fräsa på i fullt ös…nästan.
Jag provar en ny typ av barriär i en annan populär avåkningskurva. Vi får se om det hjälper eller stjälper. Slipper man springa en gång så är det värt besväret.
Jag försöker hela tiden förbättra området utanför själva banan för att skapa en känsla av ordning. Det ska inte bara vara kul att köra bil, det ska även vara en njutning och skapa lugn. Just nu håller jag på med att göra området utanför kurvan vid Fiskdammen. Imorgon ska jag göra något kul med stenarna som legat utspridda på ytan.
En rolig detalj är att Sonnensheinkurvan är den sista biten av banan som träffas av solstrålar innan solen går ner bakom träden. Vem hade trott att skylten som jag grävde fram på platsen skulle ge namn åt kurvan samtidigt som placeringen av den var helt rätt.
