Det ena leder till det andra

Det började med att jag beställde en ny kaross till den radiostyrda bilen. Istället för att direktbåla och klippa till karossen blev jag inspirerad av ett filmklipp där man visade hur enkelt det var att vakuumforma karosser till radiostyrda bilar. Först gör man en avgjutning i gips. För att kanterna inte skulle vikas ut av tygden pressade jag först ner karossen i sand som fungerade bra som stöd. Nu har jag inte ännu införskaffat plast, eller gjort själva vakuumbordet, men nu har jag i allafall en avgjutning av orginalet. Jag fick för mig att jag skulle motivlacka karossen, så jag letade upp mina gamla airbrushar, som jag inte använt på drygt 25 år. Efter att ha suttit med den lilla airbrushkompressorn ett tag, tyckte jag att det var en bättre idé att dra upp luft till HQ från den stora kompressorn. Nu har jag spenderat några timmar på att öva upp motoriken, och försöker att måla på fri hand utan maskeringar. Jag har blivit lite smått frälst i min Paasche Turbo AB, som kan prestera otroligt fina detaljer, bara man har tålamod att lära sig bemästra den. Den bygger på en lite annorlunda princip än de man vanligtvis ser. Sprutan snurrar upp ett turbinhjul som sedan pendral en hårfin nål, 20.000 per minut, mellan färgkoppen och luftströmmen. Efter att jag ställde in den, så fungerar den riktigt bra. Jag har aldrig tidigare lyckats få någon snits med just den sprutna, men nu börjar jag så smått känna att jag har så pass bra kontroll att jag börjar känna mig redo att göra ett försök på plastkarossen. Jag hade tänkt mig traditionella eldsflammor, men i och med att man målar på insidan, så blir det att lägga på färgerna i omvänd ordning, vilket inte känns helt enkelt. Om det blir fel får jag väl göra om. Så fort jag får tag i plast och har gjort iodning “sugbordet”, kan jag ju göra fler karosser.