Alla mina projekt

Vi var verkligen på G! Alla delar runt motorn var fixade, all elen, backslag, gasreglage, instrument, ja allt var så pass klart att vi äntligen skulle kunna börja göra utfärder med Moälven igen. Det var ju bara resten kvar! Svante och jag var ute förra lördagen på en tur för att trimma in programvaran till sonarn, när motorn la av ute på Saxarfjärden. Sjöräddningssällskapet fick ännu en gång komma till Moälvens undsättning. Söndagen gick mer eller mindre åt till att deppa, och försöka analysera vad som var orsaken till haveriet, och vilka möjliga skador som motorn tagit. På måndagen tog vi oss modet att åka ut för att försöka göra ett startförsök. Dessvärre ville motorn knappt gå runt. Lyckan i allt elände var att vi fick tag i någon med erfarenhet, som dessutom kunde tänka sig att titta på motorn. Jag såg framför mig att vi skulle behöva lyfta ut motorn, med allt vad det skulle innebära i tid, resurser och insatser. På torsdagen fick vi så äntligen dit någon som inte bara såg motorn som en stor järnklump, utan någon som kunde svänga sig med vackra ord, som exempelvis kolvringar, vevaxel, glidlager, topp, ventilsäten och samtidigt veta vad det var för någonting. Sånt där som man inte kan se, om man inte öppnar motorn. Vi kom fram till vad som behövde göras. Första steget var att tömma motorn på olja, och sedan ta loss oljetråget. Idag åkte jag förbi och skruvade loss nämnda detalj från motorn, och kunde konstatera att allt för blotta ögat ser helt ut. Nästa ste kommer bli att lossa överfallen till vev-, och ramlagrena och se om något av dem är orsaken till att motorn inte går runt som den ska. Har vi tur så är det något av dessa som kärvar. Framtiden får visa. Det känns mycket tryggare att skruva i motorn när man vet vad sakerna heter. Wikipedia och Goggle lär få många sökningar på motordelar från min IP-adress de närmaste dagarna.