Ditt och datt

Sedan sist har det kommit lika mycket snö som det har smält bort. Jag kände mig nödgad att sätta på snökedjor på traktorn för att kunna laga bort den tunga snön utan att slira. Det är alltid lite krångligt att få på kedjorna som är tunga att hantera. Den här gången gick det dock ganska bra utan allt för många svordomar.

Det smarta hemmet har fått ett tillskott, och kan numera även styra luftkonditioneringen. Nu ska jag montera fast en temperaturgivare på kaminen så att luftvärmepumpen övergår till fläktläge när man eldar för att sprida värmen i huset. Riktigt smart om jag får säga det själv.

Även om jag säkerhetskopierar husets ”hjärna” så fort jag gjort en ändring, så kände jag att jag behövde en bättre lösning som gör det enklare att återställa allt om datorn skulle behöva ersättas eller om man skulle bli utsatt för en hacker-attack eller dylikt. Igår iordningställde jag en automatisk backup som är isolerad från övriga nätverket om något oförutsett skulle hända.

Nu har jag äntligen påbörjat isoleringen av Pelargonrummets sista oisolerade vägg. Planen är att kunna bli klar med rummet till helgen så att jag kan börja så lite frön som bör komma i jorden ganska snart. Jag tror att det blir en bra barnkammare innan allt ska ut i växthuset eller på friland och fortsätta tillvaron där. Vi får se hur stort behovet av ett orangeri blir, men jag skulle tro att behovet växer i takt med antalet växter som man driver upp. Imorgon gör jag i alla fall klart med isoleringen.

Nyårsstädning

Idag har jag ägnat mig lite åt att städa. Först tog jag hand om grovsoporna uppe i huset och diskade det sista efter förra årets brakmiddag som bestod av planerade 7 rätter, men redan efter 5 var det stopp i alla magar och vi beslöt att inte förtära de sista två rätterna och hoppade direkt till den hemmagjorda glassen som sonen lagat i glassmaskinen som kom med paketleveransen från Nordpolen.

Eftersom inomhustermometern befinner sig ganska nära kaminen så föreligger det en missvisning av temperaturen på nedervåningen, och temperaturgivaren flyttades till en mer rättvisande plats med en håller i plast från 3D-verkstan. Ibland när man gör utskrifter så går det inte riktigt som man har tänkt sig. Jag fick göra 3 försök innan utskriften blev som jag hade tänkt mig. Det är nog några grader för kallt uppe i HQ, så att modellen fastnar inte ordentligt i underlaget, vilket i sin tur resulterar i ,ursäkta uttrycket, afrokrull.

I väntan på att utskriften skulle bli klar ägnade jag mig åt att städa i verkstaden, som skrek efter kärlek. Jag hittade hela 10 slipstift till Dremeln på arbetsbänken och på golvet runt om, och blev lite förgrymmad över att även jag drabbats av ”Dremelpetter” som dyker upp när man inte är vaksam. – Nåja, jag lämnade ett meddelande och skruvade upp en liten förvaringsplats dit slipstiften kan räddas från att hamna i soporna när jag gör rent på bänken – Jag hoppas att alla som har förmåga att öppna ett skåp för att hämta ett slipstift kan läsa. Om inte annat så slipper jag lägga tillbaka slipstiften den dag jag inte skulle orka.

Nirvana återställt

Nu har jag äntligen fått allt på plats uppe i Nirvana och ordning är återställd. Jag har dock inte haft så stort behov av att kunna dra mig undan, men precis som när man tar fram snöslungan så bestämmer sig vädret för att göra tvärt emot vad man planerat eller tänkt sig.

Lugnet lägger sig över tillvaron

Dotterns katter som tillfälligt besöker oss över julhelgen har hållit sig ovanligt lugna och mestadels bänkat sig framför kaminen, som laddning efter laddning av ved har levererat en god och härlig värme. Förutom några smärre avbrott, som när traktorn strejkade och jag behövde plasta in motorn med överbliven balplast och värma underifrån med kupévärmare för att kunna starta eländet och ta in höbalar i maskinhallen, eller när veden inomhus oanmält tagit slut, har helgen varit lugn och skön. Jag har fortsatt att spackla och måla uppe i Nirvana, och nu återstår bara att dammtorka och föra tillbaka matta och fåtölj samt sätta upp några ljudabsorbenter på väggen.

För att underlätta tändningen av brasan i kaminen samlade jag in lite kottar uppe i tallbeståndet. Den salladsslunga som K införskaffat i en fransk köksbutik kom väl till pass för att torka kottarna ovanför kaminen innan de doppades i överblivet stearin. Från början var slungan halvfull, men efter två dagar var korgen knökfull med utblommade tallkottar. En eller två kottar under några mindre vedträn gör det busenkelt att börja elda.

Tillbaka i gamla banor

Idag har det känts som en helt vanlig söndag full av energi för mina projekt. Inför den stundande julhelgen insåg jag att jag var tvungen att få ordning på Nirvana så att jag har en tillflyktsort när det blir som mest intensivt med gästande barn och ”barnkompisar”. Den nya skorstenen får ju precis genom väggen mellan Nirvana och sovrummet så vi har fått ta upp ett hål så att den ska få plats. Det är viktigt att ingenting brännbart är närmare än 5 centimeter från röret samtidigt som sotaren måste kunna komma åt att inspektera i bjälklaget mellan över- och undervåning, så jag är tvungen att ta till lite när jag jag bygger väggen runt skorstenen. Han som installerade kaminen vågade inte riktigt öppna upp, vilket gjorde att manschetten som går runt skorstensröret inte gick att lyfte utan att lirka. Nu finns det några centimeters marginal åt båda hållen och röret går att centrera så att sotaren ska vara nöjd. Jag skulle till och med kunna centrera röret själv och börja elda, men det är väl bäst att låta ”proffsen” få göra det imorgon.

Något bättre kontroll än tidigare

Den här veckan har jag bitvis kunnat gå tillbaka till det normala. Det har fortfarande varit tidiga morgnar och sena kvällar då jag fått hjälpa till med stalltjänst. Idag var första dagen då jag kunde ta sovmorgon. Jag hade en dust med Garm som en längre tid varit sugen på att smaka på min jacka under vandringarna mellan stall och hage. Jag blev så arg så att jag drämde till honom över mulen för att visa vem som bestämmer. Enligt hovslagaren som var här i förra veckan var hästar som guldfiskar beträffande minnet, så jag tyckte att jag visat vem som bestämde över vem för en stund. Samma kväll när vi skulle kvällsfodra fick jag igen. Garm, som numera går under namnet Gollum, gjorde ett utfall och bet mig i magen när jag fyllde på vatten i hans hink. Det gjorde förbannat ont och jag svarade blixtsnabbt med att kasta den tomma vattenkannan mot honom samtidigt som okvädesord rann ur min mun likt kapten Haddock som upptäckt att whiskeyn är slut mitt ute på havet. Nu har Gollum respekt för svarta vattenkannor – men förmodligen inte för mig.

Under veckan fick vi vår vedkamin installerad. Jag har verkligen sett fram emot att kunna sitta med en mysbrasa i läshörnan och planera helgernas aktiviteter under de kalla månaderna, och det hade passat bra att sitta och fira 4:de advent tillsammans med en sprakande krasa. Sotaren kom redan dagen efter för att inspektera installationen som dessvärre fick underkänt. Skorstensröret var någon centimeter för nära brännbart material, så nu väntar vi på att installatören ska komma tillbaka och justera på måndag. Julafton är i alla fall räddad.

Jag har fortsatt med att installera trådlösa relän för att underlätta vardagen och få bättre kontroll. Verkstan har fått en rörelsedetektor, som när det är under en viss lumen, tänder den stora strålkastaren så att man kan hitta lampknapparna till lysrören i taket. Eftersom lysrören tar en liten stund att tända upp blev det en bra lösning att tända den stora strålkastaren istället. När väl lysrören tänt upp ska halogenlampan släckas. Om man släcker lysrören så tänds halogenlampan igen och slocknar när rörelsedetektorn inte längre känner av att man är i närheten. Det var ganska klurigt att få till logiken, men det gick! Matkällaren har också fått belysning som går att styra från mobiltelefon och traditionella knappar. Nu vet man genom att ta en snabb titt på mobiltelefonen om man släckt lampan inne i matkällaren. Ock skulle man ha glömt att släcka så släcks det automatiskt vid 23:00 varje kväll tillsammans med belysningen i vitrinskåp, tavelbelysningar och ”idélampan” uppe i Nirvana.

Imorgon ska jag ge mig på att bygga om väggen uppe i Nirvana eftersom skorstenen till kaminen går rakt igenom väggen till angränsande sovrum. Jag vill ju inte att kylan från sovrummet ska blanda sig med resten av huset.

Noll på lyckokontot

Den senaste veckans händelser har verkligen satt uttrycket ”i nöd och lust” på prov. Jag har varit så upptagen med att hela tiden följa instruktioner och sköta markservicen så jag har glömt bort att tycka synd om min fru som stundtals knappt kunnat röra sig. 07:00 – Häng ut hö och ta ut hästarna och öppna till fåglarna. 11:00 mocka, ge mat åt hönsen, byt vatten till ankorna, ge vatten och hö till hästarna. 16:00 häng ut hö till hästarna. 19:00 häng ut hö till hästarna och stäng till höns och ankor. 21:00 ta in hästarna och ge en tuss hö. 23:00 häng in hö till hästarna och säg godnatt. Allt detta går väl bra om man klarar av att ta det lugnt emellan och kanske lägger sig på soffan och sover några timmar mitt på dan, men jag vill ju hinna med att göra lite som jag själv bestämmer över. I allt detta känner jag att jag inte helt räcker till att visa ömhetsbevis till min fru som känner sig bortglömd när jag får en ledig stund och vill ha lite egentid. Jag smet ifrån mina sysslor en liten stund för att ta en dyster bild över gården med drönaren efterföljt av en stunds bloggande.

Knäckt knekt

Förra söndagen var riktigt skön och rofylld efter flera helgers högintensivt socialt involverande. Det var riktigt skönt för både E och mig att bara ta det lugnt. Jag roade mig med att utöka antalet lampor som kan styras i det smala hemmet och E pysslade lite med julklappar.

Inledningen på veckans fritid var relativt lugn. Jag kommer faktiskt inte längre ihåg varför vi beslutade att ta den sedvanliga fryspizzan på måndag istället för på onsdag. Vi hade egentligen planerat att ta stekt ris med rester av ankan som blev över från söndagens middag. Jag kommer också ihåg att vi åt stekt ris på tisdag då allt började.

Min fru fick akut och svårlokaliserad smärta i ryggpartiet som vi efter en stunds googlande efter symptom, kunde fastställa till njursten eller liknande. Efter en sväng till akutmottagningen, som slutade i att vi kom i säng närmare två på natten, hade våra misstankar om njursten bekräftats. Man hade samtidigt kunnat konstatera att det inte var tillräckligt akut, och att vi fick instruktioner om att vi skulle avvakta och invänta att det gick över…eller bli värre. Nästkommande kväll ökade intensiteten på smärtan och vi begav oss åter igen in till Uppsala för att söka bot och lindring. Den här gången slutade det med att jag tillbringade natten hemma på soffan för att vara bredd att hämta om det skulle behövas. På torsdag morgon kunde jag hämta hem E som av förklarliga skäl varken mådde bra eller var speciellt pigg. – Nej, nu rör jag nog ihop det! Var det idag som jag hämtade eller lämnade i ottan? Hmmm, just det. jag har ju varit på jobbet av och an och samtidigt skött djurhållningen med utfodring, intag och utsläpp av hästar höns och ankor vart fjärde timme. Det är faktiskt först nu efter flera dagars intensiv markservice till både kunder och den privata sfären som jag kunnat sätta mig ner och ta det lite lugnt några sammanhållande timmar innan hästarna ska få sitt sista mål mat klockan 23:00. Imorgon blir det uppstigning klockan 7 för att ta hand om hästarna igen, så om jag går och lägger mig strax efter utfodringen så kan jag få hela 8 timmars sömn! – Det skulle sitta fint!

Just nu ligger min fru och sover med tunga andetag i soffan samtidigt som jag sitter i arbetsrummet och skriver. Jag hoppas att E återhämtar sig snart. – Inte minst för hennes egen skull, men också för min egen, som förr eller senare kommer bryta ihop av all mental stress som just nu plågar mig.

Nötknäckaren

0.4 grader i stallet, -0,9 i hönshuset, -5.6 i ankhuset, -8.4 utomhus, 11.1 i HQ, 1.1 i matkällaren, 16.9 i sovrummet och 18.1 inomhus. Jag tycket att det är kallt och motigt. I köket står E och hennes bror och bakar lussekatter, i verkstan står S och svarvar. Traktorn startar inte för att det är för kallt och fötterna värker av kylan. En uppsida är att det inte är lerigt och att det är ganska vackert ute. Ännu en helg som inte blir så innehållslös som man kanske behöver just nu. Jag hade kanske önskat att jag i lugnt och ro kunnat knäcka några nötter både virtuellt och i verkligheten.

Tjuvstart och startbesked

I morse när jag vaknade upp började jag fundera över om det inte var dax för kommunen att svara på min bygganmälan för orangeriet. Jag gick tillbaka i mejlet som jag fått tidigare som hade rubriken ”Information om anmälan BYGG.2021.2945” – ”Översänder för kännedom information om inkommen anmälan enligt bifogat dokument”. Jag hade inte öppnat och läst bilagan tidigare då mejlet kom någon dag efter att jag skickat in min anmälan och såg det som en bekräftelse på att de mottagit mina handlingar. Den här gången öppnade jag bilagan och kunde läsa följande. ”Enligt Plan- och byggförordningen 6 kap. 6 § punkt 5 (2019:413) är den tilltänkta åtgärden inte anmälningspliktig och ärendet avslutas därför hos oss för vidare handläggning.”

Jag kan med andra ord börja bygga orangeriet utan några problem. Jag var tvungen att väcka min fru som sömndrucken visade sin glädje over beskedet. Jag kastade mig upp ur sängen och sa – ”Nu ska jag ut och gräva!”. -”Menar du allvar? – Du är inte riktigt klok!”. Jag skrattade till och förklarade att det var lite kallt för att börja nu.

Dagen skulle ändå kantas med att tömma skottkärror på häst- och fågelskit. Då finns det ändå inte rum för andra utsvävningar på några timmar. Medan min fru gick ner i stallet för att mocka passade jag på att plocka fram ljusstakar, julstjärnor och annat pynt som ska pryda huset fram till 13-dagen. Jag konstaterade att alla ljus med LED-belysning fortfarande fungerade, så varför inte placera ut dem? Det fanns fortfarande tid att sätta upp stjärnor och tomtar, och jag hann precis klart innan kärrorna var redo för den första tömningen.

När jag gick bakom stallet fick jag syn på grannarna som under den senaste vecka kort något bakom sitt stall med en minigrävare. Ö som tidigare sagt att alla riktiga män behöver en grävmaskin visade stolt upp sitt senaste förvärv. Tankarna gick genast till grundläggningen av orangeriet. Man är väl ändå lyckligt lottad som är omgiven av hjälpsamma grannar med just de resurser som man behöver?!

Väl uppe i huset igen efter att ha kört torv, halm-pellets och mockat ur efter alla djur, blev min fru glatt överraskad över att det var pyntat i huset. Jag hade en 50/50 chans på flipp eller flopp med förevändningen att hon själv önskat vara delaktig, men jag hade tur denna gång!