Ordning och reda

Veckan som gått har förflutit obemärkt förbi. Inga projekt har startats eller avslutats, utan jag har bara kunnat ägna mig åt att förvalta, underhålla och skapa ordna. Ångmaskinen har varit framme en liten stund varje dag för att mota bort fläckar och fett i köket. Imorgon ska jag ta och ångmoppa golvet. Vi har hjälpts åt att sakta men säkert plocka undan sådant som inte används och slängt eller förberett saker som aldrig kommer att användas för andrahandsmarknaden. Halva släkten i rakt nedstigande led har hjälpt till med att rensa ut garaget som varit överbelamrat med prylar och skräp. Jag fortsätter att samla på ljusintryck genom min kamera som jag uppskattar mer och mer. Det finns så mycket som isolerat från allt annat runt omkring helt plötsligt får en mening. Det är lite som i vardagen, man missar alla bra saker som försvinner i allt bakgrundsbrus. Man kan höja volymen på musiken, men efter ett tag tar öronen stryk och gör att man blir döv.

Idag blir vi bjudna på gåsmiddag på hemmaplan. S och D står för matlagningen idag, så jag kan sitta och uppdatera bloggen utan att behöva passa tider eller riskera att något bränns vid. Jag kan sitta här och lyssna på lugn musik och fundera på hur jag ska få de sista tomaterna att mogna innan kung Bore hinner före och suger den sista livskraften ur plantorna, medan kockarna står i köket och skivar potatis, lagar sås och kryddar maten efter behag.

I veckan så skaffade jag en ny kameraväska som rymmer drönaren och kameran. Först var jag inne på att skaffa en som öven rymmer dator, läsplatta, laddare och kablar, men det skulle bli för tungt att släpa på. Det är ju inte så ofta som jag behöver dator när jag fotograferar. Jag försöker att alltid ha kameran i beredskap även på jobbet. Man vet aldrig när man ser något som gör sig bra på bild som exempelvis en vit svan i skepnad av Rudbeckia. Mitt ärvda 35-millimetersobjektiv har jag lämnat in på service. Tillbehörsringen har fått sig en törn och fokus måste justeras. Jag är förpassad till 50 eller 90 millimeter under tiden. Alla människor lär se motiv naturligt i olika brännvidder. Jag är lite osäker på om jag är 28, 35 eller 50 millimeter. Jag vet att jag gillade 28 millimeter under min analoga tid, men just nu känns 50 ganska bra. Det kanske har med åldern att göra? Bäst att behålla 90-millimeters objektivet även om jag inte använder det så ofta just nu.