Sista kalkningen

Nu är hönsgårdens alla lodräta plan nätade med putsgaller. Det blev lite drygt 30 våder som skulle häftas fast. Jag tror att perfektionisten i mig kommer täcka över skarvarna mellan våderna med trälister. Inte så mycket för att det ska se snyggt ut, men jag litar inte riktigt på att häftmärlorna ska hålla i långa loppet. Det är rätt så tidskrävande och repetitivt att nypa av alla trådar, och höger underarm kan numera mäta sig med Karl-Alfreds, när han fått i sig av den gröna spenaten. Innerväggarna fick sig en sista strykning med kalkvatten och cellulosalim. Det känns alltid lika nedslående när man målar med kalk. Först är det vitt, sedan blir det grådaskigt och det ser ut som att man missat att måla lite här och där. Belöningen kommer 24 timmar senare så allt blir bländande vitt. Som avslutning på helgens alla projekt tillverkade jag dörrarna. Det blir en lagom uppgift i veckan att hänga upp, måla och förse dem med putsgaller.