Alla mina projekt

Den som läst min blogg, eller rättare sagt, den som försökt läsa min blogg, har kanske upptäckt att det under flera månaders tid har varit glest med inlägg. Jag har själv inte riktigt förstått varför glädjen att skriva plötsligt avtagit. Även om jag under vinterhalvåret drar ner på aktiviteterna som en följd av att kylan och mörkret kryper närmare, så har jag ju ändå företagit mig olika mindre projekt som skulle kunna platsa i en blogg avsedd att peppa mig själv, och visa för mig själv att det faktiskt händer saker som är värda lite uppmärksamhet. Hela min tillvaro har kretsat kring att arbeta – både i yrkeslivet och på fritiden. Mitt sätt att koppla av från yrket har varit att arbeta med händerna och vice versa – Man kan kalla det för balans. Jag har dock inte riktigt insett att balans kanske inte bara består av två delar, utan många fler. Någonstans har jag tappat bort mig själv och mina medmänniskor utanför hemmets ramar. Jag tror dock att jag mer och mer kommit till insikt och kan sätta ord på mina bekymmer – mycket med god hjälp av en nyvunnen klok vän som jag haft många intressanta och givande samtal med under det gångna året. En sak som blivit tydlig för mig, är att jag inte kunnat dra mig tillbaka och bara koppla av i mitt eget hem. HQ i all ära, men där är det ju tänkt att vara produktiv – och det är inte alltid som jag får vara ifred där heller för den delen. Då vi många gånger är fler i huset än vad jag räknat med begränsas mina möjligheter ytterligare att känna att hemmet är en plats för återhämtning. Min enda chans till återhämtning har varit att stiga upp tidigare än alla andra och få njuta några timmar av lugn och “icke-kaos”. Kanske att jag först måste städa undan i köket, men sedan har jag haft lite ro att läsa, surfa eller skriva. Man skulle kunna sammanfatta mitt bekymmer med att jag inte kan njuta av lugn och ro så länge det finns någonting annat i min omgivning som kräver en åtgärd. Arbeta först och vila senare! Nu har jag sakta men säkert, när jag själv förstått mina egna behov, omvandlat detta till ett eget utrymme där jag när som helst kan dra mig tillbaka och lyssna på musik och läsa utan att först behöva plocka undan efter andra. Det är bara katten som emellanåt tränger sig på –  men hon förstår sig på det där med att ta det lugnt! Min förhoppning är att sakta men säkert kunna återerövra hemmet som en plats där man laddar sina batterier och hämtar kraft innan man återvänder till “galäråran” – inte bara under årets ljusa halva.