Förra söndagen var riktigt skön och rofylld efter flera helgers högintensivt socialt involverande. Det var riktigt skönt för både E och mig att bara ta det lugnt. Jag roade mig med att utöka antalet lampor som kan styras i det smala hemmet och E pysslade lite med julklappar.
Inledningen på veckans fritid var relativt lugn. Jag kommer faktiskt inte längre ihåg varför vi beslutade att ta den sedvanliga fryspizzan på måndag istället för på onsdag. Vi hade egentligen planerat att ta stekt ris med rester av ankan som blev över från söndagens middag. Jag kommer också ihåg att vi åt stekt ris på tisdag då allt började.
Min fru fick akut och svårlokaliserad smärta i ryggpartiet som vi efter en stunds googlande efter symptom, kunde fastställa till njursten eller liknande. Efter en sväng till akutmottagningen, som slutade i att vi kom i säng närmare två på natten, hade våra misstankar om njursten bekräftats. Man hade samtidigt kunnat konstatera att det inte var tillräckligt akut, och att vi fick instruktioner om att vi skulle avvakta och invänta att det gick över…eller bli värre. Nästkommande kväll ökade intensiteten på smärtan och vi begav oss åter igen in till Uppsala för att söka bot och lindring. Den här gången slutade det med att jag tillbringade natten hemma på soffan för att vara bredd att hämta om det skulle behövas. På torsdag morgon kunde jag hämta hem E som av förklarliga skäl varken mådde bra eller var speciellt pigg. – Nej, nu rör jag nog ihop det! Var det idag som jag hämtade eller lämnade i ottan? Hmmm, just det. jag har ju varit på jobbet av och an och samtidigt skött djurhållningen med utfodring, intag och utsläpp av hästar höns och ankor vart fjärde timme. Det är faktiskt först nu efter flera dagars intensiv markservice till både kunder och den privata sfären som jag kunnat sätta mig ner och ta det lite lugnt några sammanhållande timmar innan hästarna ska få sitt sista mål mat klockan 23:00. Imorgon blir det uppstigning klockan 7 för att ta hand om hästarna igen, så om jag går och lägger mig strax efter utfodringen så kan jag få hela 8 timmars sömn! – Det skulle sitta fint!
Just nu ligger min fru och sover med tunga andetag i soffan samtidigt som jag sitter i arbetsrummet och skriver. Jag hoppas att E återhämtar sig snart. – Inte minst för hennes egen skull, men också för min egen, som förr eller senare kommer bryta ihop av all mental stress som just nu plågar mig.