Yes! Jag flög drönaren under bron, om än lite vingligt och osäkert. Lyckan var emellertid kortvarig då drönaren bestämde sig för att ge efter för tyngdlagen cirka tio sekunder efter min våghalsiga manöver. Som ett barn som väntar på Tomten har jag väntat på att min son ska dyka upp för att vi ska kunna flyga drönare tillsammans. När man flyger FPV-drönare krävs det enligt Luftfartsverket att man ska ha en person som kan hålla koll på omgivningen så att inte exempelvis nyfikan hundar eller människor kommer i vägen och skadas av en skenande drönare.
Antingen uppstod problemet redan när jag startade, eller så fick jag snö i motorn när jag vinglade till under bron. Snön smälte av den varma motorn och vattnet såg sedan till att det blev kortslutning mellan lindningarna. Jag skulle antagligen inte ens tänkt tanken att göra en så våghalsig manöver med min ringa erfarenhet om det enda runt omkring var vatten. Nu får jag vackert vänta på att få hem en ny motor innan jag kan flyga FPV-drönare igen. Färden varade i dryga minuten – lite surt, men lärorikt!