Category Archives: RC-bilarna

Hösttempo

Hösten har anlänt, och projekten tenderar att bli kortare entimmesprojekt som präglas mer av  nödvändighet än  inspiration och längtan att göra något produktivt. Jag har lagt en hel del av min fritid på RC-bilskörning och underhåll av bilen. Vi hade arbetsdag på klubbens bana igår, vilket resulterade i att jag drog på mig att tillverka jordankare, som ska användas till att fixera banmarkeringen med. I övrigt är det mest småsaker på gården som behöver fixas. Tömning av avloppsbrunnen i stallet, åtgärda vattenläcka på kranen i stallet, tömning av gödselkärror, småjusteringar i hönshuset osv….. Jag har förlikat mig med att dagarna blir kortare och att vädret kommer göra det motigt att vistas i verkstad och utomhus genom att samla på mig ett bibliotek av äventyrsspel som jag tänkt beta av när andan faller på. Vistelsen i köket har också intensifierats, och helgens rätter läggs det mer tid och kärlek på. Jag ska nog lyckas genomlida hösten och vintern relativt skonsamt känns det som.

Statusuppdatering

Dagen är förvisso inte slut ännu, men idag har jag bestämt mig för att vila lite, och lägga större projekt åt sidan. På min lista för helgen har jag skrivit att jag ska handla och laga mat,  plocka paradisäpplen åt hönsen, rensa avloppsbrunnen i stallet, tömma skottkärran på gödsel, konstruera en ”filtermangel”, trimma dikena, sätta upp elstaket i hönshagen och fortsätta med den nya sträckningen uppe vid RC-banan. Merparten av listan är avklarad, och delar av den kommer inte att kunna genomföras. Det visade sig att staketet vi beställt till hönshagen, inte var ett elstaket, och jag fick avbryta. Lyckligtvis upptäckte jag det relativt tidigt, innan jag hunnit börja fästa upp det på stolparna. ”Filtermangel” kräver kanske sin förklaring. Varje gång som jag kört med min radiostrda bil måste jag byta till ett rent luftfilter för motorn. Filtret består av skumgummi, och går naturligtvis att tvätta och återanvändas. Efter några körningar brukar jag ställa mig och tvätta filtrena. När filtrena är rena och fria från damm och grus hängs de upp på tork något dygn eller två innan det är dags att massera in filterolja. Filteroljan har till uppgift att fånga dammpartiklar så att de inte sugs in i motorn och orsakar onödig slitning. Filtrena måste vara lagom mättade med olja. Det får inte vara för mycket, för då släpper de inte igenom luft, och heller inte för lite då de släpper igenom damm. Det hät går alldeles utmärkt att göra genom att man lägger filtrena i en påse och häller i lite olja, för att sedan massera in den jämnt fördelad mellan filtrena. Nu försöker ju jag alltid att komma på nya sätt att göra saker effektivare på, så varför inte prova att mangla ur överskottsoljan genom en pastamaskin. Jag kan inte tänka mig att filter som är förpreparerade i handeln görs för hand, så varför kan inte jag försöka göra likadant? Efter att ha modifierat pastamaskinen som jag hittade på loppis kan jag nu både tvätta och olja in filtrena vid samma tillfälle. Först manglar jag ut allt vatten, och sedan dränker jag filtret i olja och sedan manglar jag ur överskottsoljan, som hamnar i glasburken som sitter i hållaren under. Jag kommer nog kunna spara in lite tid, och nu kommer oljemättnadsgraden vara lika varje gång, vilket i sin tur gör att motorn inte behöver justeras efter hur luftgenomsläppet ser ut från filter till filter.

Att hinna ikapp

Just nu känns det som att naturen, alla måsten och min vilja ligger i fas. Jag får otroligt mycket gjort samtidigt som ingenting direkt hänger över mig som en våt filt. Projekten och uppdragen som jag åtar mig fungerar som en diskmaskin som hinner diska och tömmas lagom till att nästa laddning disk skriker om att bli ren. Igår var det premiär att använda eldringen. Jag hann precis konstruera två avlastningsbord som man kan haka på ringen vid behov. Idag gick jag upp till RC-banan för att hålla växtligheten i schack. Nu börjar gräset etablera sig där jag vill. Hälften av körupplevelsen ligger i att omgivningen runt banan känns naturlig och välskött för att inte distrahera körningen. Egentligen skulle jag vilja börja plantera lite perenna växter på utvalda platser, men det får stå tillbaka till förmån för andra projekt just nu. Idag har jag börjat sätta upp putsnät på hönsgården. Det var nästan lite för varmt att jobba, och jag nöjde mig med tio våder. 3 deciliter nitrometan uppe vi RC-banan fick bli dagens belöning och boost för självkänslan.

CNC, Laser och Ordning

Den senaste tiden har präglats en hel del av karossmåleri och att få ordning uppe i HQ, som snabbt ska kunna anvädas till många olika saker utan att allt ligger framme, samtidigt som det ska vara lätt att jobba när man håller på. Färgflaskorna och alla airbrush-sprutor har tagit upp större delen av arbetsytan fram till att jag printade ut några enkla hyllor och fästen för att de skulle ha en trygg och bra förvaring. Jag har också tagit upp bygget av den nya CNC-fräsen, även om det går lite trögt. I fredags bestämde jag mig för att gjuta en skiva till befintlig CNC-maskin, som numera är utrustad med ett laserhuvud. Man lyckas ta fram en hel del verktyg och pinaler bara för att gjuta en skiva. Jag tänkte att det kan vara bra om underlaget är plant och inte så lättantändligt. Under lördagen tillbringade jag större delen av dagen till att skriva ut nya fästen till laserhuvudet, och omprogrammering av mjukvaran till styrningen. Jag fick inte riktigt till det  från början, då laserstrålen inte lydde kommandona. Efter att jag lyckats bränna in en enkel kvadrat i en planka var det dax att börja titta på hur jag ska få över material från datorn till CNC-maskinen. Jag hittade en fri programvara som med ett tillägg kunde generera G-koder som jag sedan kan föra över och etsa, bränna eller skära i olika material. Idag har jag ägnat mig åt att försöka styra intensiteten på lasern med pulsmodulering för att kunna etsa känsligare material. 100% på trä blir lite för bränt – det räcker gott och väl med 10%-25%, beroende på hur pass ”välgräddat” man vill ha det. Som avslutning roade jag mig med att etsa in en varningstext med tillhörande lasersymbol i betongskivan. Att titta in i laserstrålen är i klass med att titta in i en svetslåga, så det gäller att ha skyddsglasögonen på sig när man arbetar.

Kolfibermönster och färgval

Efter att jag lyckades forma den första karossen har jag försökt få tag på mer plast. I onsdags kunde jag äntligen hämta ut det efterlänktade arket, som uppkapat kommer kunna användas till 22 karosser. Plasten är lite tjockare än den som jag ursprungligen testade med, så jag var lite orolig att det inte skulle bli så bra. Jag har fått höja temperaturen och tiden i ugnen, och nu blir resultatet riktigt bra. Enda nackdelen är att det är lite knepigare att klippa i, så man blir lite trött i händerna efter ett tag. Jag har hittat färgerna som passar till bilen. Pärlsvart grund med orangea detaljer känns sportigt och sobert. Jag har letat lite om hur man gör kolfibermönster, vilket visade sig vara hyfsat enkelt. Kruxet var att försöka få tag i en halkmatta som inte verkar gå att få tag på i de vanliga butikerna. Igår fick jag emellertid snilleblixten att skriva ut en egen gummimatta i lagom storlek, så idag var det på vinst och förlust som jag gjorde ett försök. Resultatet blev över förväntan, och jag är riktigt nöjd med resultatet. Efter att ha målat och maskerat fyra karosser, har jag kommit på att det är lättare att rita mönstret på skyddsplasten som sitter på utsidan, sedan tar man och lägger maskeringsfilm på insidan, som man sedan skär med skalpell efter markeringarna. En annan sak som jag upptäckte, vilket jag egentligen visste eller hört tidigare, var att om man målar med en ljus färg, så blir den klarare om man målar vitt bakom innan man går på med svart skyddsfärg som sista lager. Värmepistol är också bra att använda för den som inte orkar vänta på att färgen ska torka mellan sprutningarna. Man får bara se till så att man inte har för varmt.

Karosseriverkstan har öppnat

Nu kan jag lägga ytterligare en tillverkningsteknik till min meritlista. Efter att jag tillverkat vakuumbordet, som i princip är en tom låda med ett hål för dammsugaren och en massa små hål på ovansidan, kunde jag göra ett första försök att vakuumforma en kaross till den radiostyrda bilen. Efter att ha spänt fast den millimetertjocka plastskivan på uppspänningsramen värmde jag ugnen till 150 grader. Jag inbillar mig att varmluft ger en jämnare temperatur i hela ugnen, så det fick bli på det viset. Efter någon minut när skivan börjat bågna var det dax att starta dammsugaren och sedan lägga ramen mitt ovanför modellen som plasten skulle formas efter. Jag hann inte uppfatta mycket mer än att jag helt plötsligt hade en exakt kopia av gipsmodellen framför mig, fast i hållbar och slagtålig plast förståss. Jag lät skyddsplasten på utsidan sitta kvar, trots avrådan från plasttillverkaren, för att skydda utsidan från färg när jag skulle måla insidan. Jag insåg snart varför man skulle avlägsna skyddsplasten. Det visade sig att även den formades occ drogs ut, vilket gjode att den blev så tunn att det inte gick att avlägsna den annat än i pyttesmå bitar i taget. Efter att jag ägnat mer än en halvtimme åt att försöka få bort plasten på en del av ena sidan, kom jag på att jag skulle försöka blåsa in tryckluft mellan skyddsplasen och karossen. Det visade sig vara en lyckad lösning på problemet, för vips kunde jag få av plasten. Ännu en anledning att glädjas åt tryckluft i verkstan. Den första karossen valde jag att måla i svart pärlemorskimrande färg. Kanske inte så upphetsande, men jag kanske kan lägga ner mer tid på nästa kaross, då värsta ivern att testa och experimentera har lagt sig. Gissa vem som förmodligen kommer komma till buggybanan med en ny kaross, lite nu och då, den här säsongen!

Eld, vatten och balans

Igår ägnade jag större delen av dagen till att reparera rockarden. Jag tror att jag svetsat, och reparerat den redan 4 gånger tidigare. En bidragande orsak kan vara att vagnen är lite framtung, vilket gör att belastningen mellan själva vagnen och skaklarna ökar. Nu ska vi testa med en motvikt bakom sittbrunnen. Jag hängde på ett gammalt hjul som väger ganska mycket. Vi får se nästa gång hur väl det fungerar. Det blev i alla fall lättare att lyfta skaklarna, så hästarna blir nog glada. Idag har jag knåpat ihop en tappkran till vattentanken ute i hagarna. Nu kan man förhoppningsvis fylla på vattenhinkarna utan att behöva kånka på tunga dunkar. 3D-skrivaren fick tillvarka en gummipackning – så nu blev det tätt också. Jag har fortsatt med att försöka måla eldflammor. Jag är inte riktigt nöjd ännu, men det börjar ändå arta sig. Genom att måla på plexiglas, eller insidan av en halv PET-plaska, kan man se hur resultatet blir. Jag skulle vilja ha flammorna att bli lite djupare och kanske lite mer eldröda, men jag är snart där. Det är ganska meckigt, och man måste byta färg ganska ofta. Det innebär att man får göra rent airbrushen mer än vad man sprayar färg med den. Om någon vecka eller så hoppas jag att jag ska vara redo att prova på den första karossen.

Det ena leder till det andra

Det började med att jag beställde en ny kaross till den radiostyrda bilen. Istället för att direktbåla och klippa till karossen blev jag inspirerad av ett filmklipp där man visade hur enkelt det var att vakuumforma karosser till radiostyrda bilar. Först gör man en avgjutning i gips. För att kanterna inte skulle vikas ut av tygden pressade jag först ner karossen i sand som fungerade bra som stöd. Nu har jag inte ännu införskaffat plast, eller gjort själva vakuumbordet, men nu har jag i allafall en avgjutning av orginalet. Jag fick för mig att jag skulle motivlacka karossen, så jag letade upp mina gamla airbrushar, som jag inte använt på drygt 25 år. Efter att ha suttit med den lilla airbrushkompressorn ett tag, tyckte jag att det var en bättre idé att dra upp luft till HQ från den stora kompressorn. Nu har jag spenderat några timmar på att öva upp motoriken, och försöker att måla på fri hand utan maskeringar. Jag har blivit lite smått frälst i min Paasche Turbo AB, som kan prestera otroligt fina detaljer, bara man har tålamod att lära sig bemästra den. Den bygger på en lite annorlunda princip än de man vanligtvis ser. Sprutan snurrar upp ett turbinhjul som sedan pendral en hårfin nål, 20.000 per minut, mellan färgkoppen och luftströmmen. Efter att jag ställde in den, så fungerar den riktigt bra. Jag har aldrig tidigare lyckats få någon snits med just den sprutna, men nu börjar jag så smått känna att jag har så pass bra kontroll att jag börjar känna mig redo att göra ett försök på plastkarossen. Jag hade tänkt mig traditionella eldsflammor, men i och med att man målar på insidan, så blir det att lägga på färgerna i omvänd ordning, vilket inte känns helt enkelt. Om det blir fel får jag väl göra om. Så fort jag får tag i plast och har gjort iodning ”sugbordet”, kan jag ju göra fler karosser.

Besvikelse och nya CNC-planer

img_6665 img_6713 img_6723Lite drygt två månader har gått sedan jag sist skrev någonting i bloggen. Anledningen är väldigt enkel. Jag har helt enkelt inte hållit på med några större projekt som är värda att skriva om. Jag tänker tillbaka lite på våren och sommaren, och känner mig grymt besviken på att dykklubben inte visat något som helst intresse för Moälven. Här finns ju en bra plattform att dyka ifrån, allt som behövdes göras var att organisera sig lite. Jag har i praktiken ebjudit klubben att på obestämd tid förvalta och använda båten fritt. Vad detta beror på är för mig en gåta. Snart faller klubban, och beslutet att sälja båten blir ett faktum. Det smärtar lite, men när jag måste ägna två timmar till att resa, bara för att fixa någonting på båten, känner jag att mina insatser begränsas rätt kraftigt. Samtidigt känner jag att jag sviker Svante som lagt ner en hel del engagemang i båten.

Förutom grubblerier kring Moälven, har det blivit en hel del körning uppe vid buggybanan, som bara blir bättre och bättre. Jag var och körde en sväng förra helgen, men det börjar bli lite kallt att stå där uppe. Det blir snabbt mörkt på kvällarna, så det blir ingen körning under vardagarna. Nu blir det mörkt så tidigt att man knappt orkar ta sig ner till verkstan. Det blir mest att man sitter och klurar på vad man ska hitta på som nästa projekt. Just nu står jag i startgroparna för att bygga en ny CNC-fräs, och bygga om den befintliga till en CNC-laser. Motorerna är lite klena och klarar inte riktigt av att lyfta Z-axeln. Hela konstruktionen är lite ”wobblig”, för fräsning, men fungerar nog utmärkt för exempelvis en laser. Igår fick jag hem stegmotorerna till den nya fräsen som jag ska bygga. Varje motor väger runt 5 kg, och klarar att hålla ett vridmoment på drygt 11 Nm. För den som inte är så tekniskt insatt, motsvarar det cirka ett mjölkpaket med raka armar. Tar man det med lite utväxling så kan man göra en hel del. Jag väntar nu på trapetsskruvar och styrskenor innan jag börjar bygget. Planen är att göra en tillräckligt stor och stabil fräs, så att jag kan fräsa metall. Ett alternativ är att bygga om den manuella fräsen, men då kommer jag inte kunna fräsa större saker, som exempelvis skyltar. I västa fall blir den överflödig, och kommer då förmodligen säljas till någon som behöver den bättre. Just nu behövs den i alla fall.

Skrot får nytt liv

IMG_6602 IMG_6603IMG_6597IMG_6591 IMG_6613IMG_6612 IMG_6615En stor del av den senaste fritiden, har tillbringats uppe vid buggybanan. Efter att jag kämpat med motorinställningarna, har jag fått byta både styr- och gasservon hela fyra gånger. Två haverier berodde troligtvis på för hård körning, medan de två sista med allra största sannolikhet berodde på tillverkningsfel. Nu spinner motorn som den ska och jag har kunnat förbättra varvtiderna, som nu är nere på runt 44 sekunder. Jag har länge försökt hitta en trädgårdsvält, utan framgång. De som jag hittat begagnade har funnits i en annan del av landet, eller betingat ett allt för högt pris. Jag fick emellertid idén att jag skulle bygga en själv när jag av en händelse hittade två stora metallrullar på den gamla båtvagnen, när jag skulle kapa till en U-profil, för att tillverka en jordstamp. Nu blev det en jordstamp och en vält. Nu kan jag äntligen få lite fason på buggybanans ojämnheter, som annars återkommit lika fort som de jämnats ut. Jag fick tidigare i somras låna en markvibrator, men det var svårt att få det jämt, och få kontroll på samma sätt som man får med en vält. Idag tillverkade jag en ogräsraka av en gammal gräsklipparkniv, ett rundjärn och ett rör, så nu kan jag enkelt mota bort ogräset på banan. Åskådarbänken är inte helt klar ännu, men det går i alla fall att sitta på den. Det som saknas är ett ryggstöd, men jag är inte riktigt klar över hur det ska se ut, så den tanken får mogna lite. Ibland är det skönt att inte behöva göra någonting som är nödvändigt