Category Archives: Verkstan

Kycklingplockare

Igår fick jag en trasig vedklyv av min kära vän ”K”. Tanken från min sida var att jag skulle använda motorn till en kycklingplockare som mer eller mindre automatiskt ska kunna avfjädra kycklingarna i samband med slakt. Dessvärre var det motorn det var fel på och inte hydrauliken som jag hade fått för mig. Efter att jag lokaliserat och åtgärdat felet tyckte jag det var synd att ”slakta” en fullt fungerande maskin. Fokus riktades istället mot en gammal 3-fasmotor från en slipsten som min son införskaffade för några år sedan. Då ville han bygga om den motordrivna maskinen till en som man vevar manuellt. Den skulle tydligen användas till något medeltida ”live” och då passade det inte med eldrift. Efter att ha plockat fram motorn och rensat bort alla gamla kablar och strömbrytare kopplade jag in den för ett test och kunde konstatera att den är stark, tyst och fungerar. Då är det värt att putsa av och måla den. Dessvärre kunde jag inte tyda texten på maskinplåten så jag saknade viktig information om bland annat varvtal. En kycklingplockare ska snurra i ca 150-300 varv per minut, och det är mer eller mindre omöjligt att avgöra hur fort en motor snurrar bara genom att titta på den. Efter en stunds plockande uppe i elektronikverkstan hade jag min primitiva men ändå fullt dugliga varvtalsräknare klar, bestående av en laserdiod, en fotoresistor och ett batteri tillsammans med ett oscilloskop för att utföra mätningen. Varje gång som flänsen på motoraxeln bryter laserstrålen, skapas en puls som jag kan mäta med oscilloskopet. Jag kom fram till att varje varv tar ca 40 millisekunder, vilket omräknat blir 1500 varv per minut. Det innebär att jag måste växla ner varvtalet till mellan 1:10 och 1:5.

Lyxbobiner till HQ

Alla som känner mig, vet att jag gillar ordning och struktur. Det var dags att ta hand om alla sladdhärvor som annars legat i en liten pappkartong. Varför inte göra några bobiner som kommer hålla livet ut? Om jag räknar min tid som pengar skulle det inte vara motiverat att tillverka något i metall som annars skulle kosta någon tia per styck i plast så skulle det inte vara ekonomiskt försvarbart, men vad är det för glädje i att köpa allt man vill ha? För mig är det glädje att få skapa någonting och det betalar jag gärna för i tid – speciellt om det man skapar kommer till användning. Nu kan jag njuta varje gång jag behöver en kabelsnutt i framtida elektronikprojekt. Kanske jag dristar mig till att göra en hållare till bobinerna imorgon.

En gammal surdeg dammas av

Tro det eller ej – men det kommer att börja snöa igen. Igår fortsatte jag lite rensning i verkstan och fick ögonen på plogbladet som legat under svetsborden sedan julen 2014! Anledningen till att den legat där har varit att konstruktionen har behövt förbättras. Det största problemet var att konstruktionen för att ställa vinkeln på bladet var alldeles för klen, och sedan var lederna alldeles för sladdriga. Jag har hela tiden tänkt att – en ”vacker dag” ska jag fixa till plogbladet – det vore ju synd att behöva kasta bort den tid man faktiskt lagt ner på konstruktionen. Det har endast tjänat två syften sedan det hamnade under svetsborden – att samla damm, och att vara i vägen! Igår var det i alla fall en meteorologiskt sett ”vacker dag”, så jag började så smått kika på en ny konstruktion. Det kändes dock lite motigt att sätta mig ner och svetsa i den rådande omgivningstemperaturen, så jag bytte ganska snabbt fokus till annat som bland annat innebar att kalka väggarna i stallet. I morse när jag gick ner för att inspektera kalkningen kunde jag konstatera att delar av Cesars box var fläckig. Trots att jag skurat och kalkat två gånger till envisas fläckarna, likt blodfläcken på Canterville, att krypa fram igen. Troligtvis kommer jag att vinna efter ytterligare några kalkningar. Efter besöket i stallet tog jag itu med plogbladet, och nu tror jag att det kommer fungera som det är tänkt. Jag har gjort en betydligt kraftigare konstruktion för att kunna vinkla bladet i tre olika lägen. När jag kände mig nöjd tog jag fram färgsprutan och målade allt i svart hammarlack. Förhoppningsvis tappar jag inte bort bladet i snön ifall det mot förmodan skulle trilla av när jag plogar.

Fokus på ordning och detaljer

Idag har jag tagit det ganska lugnt och tillbringat en hel del av tiden nere i verkstan för att bearbeta problemområdena beträffande ordning och reda. Två nya verktygstavlor har funnit plats vid svetsen och inne i finmekanikverkstan där svarven, pelarborren och fräsen står. Jag har länge irriterat mig över att man ständigt behöver öppna lådan för att hitta chucknyckeln eller de andra verktyg som man använder ganska frekvent när man svarvar. Sedan lägger man verktygen på bordet och går i alla fall och letar i lådan för att de är täckta av spån och inte syns. Nu ligger de i en liten lådhylla som kan fästas med magnet på arbetsbordet. Vid svetsen har alla tänger, slagghammaren och allt annat man behöver ha lättillgängligt funnit sin plats på en prydlig verktygstavla. Vid skruvstädet där det legat utspritt en massa punsar i olika storlekar och form har numera hittat in i fastskruvade burkar på kubben till lilla städet. Fläkten som man har behövt koppla i en 3-fashandske i vägguttaget för att den ska starta har fått en strömbrytare för att underlätta. Ett specialverktyg för chucken till CNC-fräsen har tillverkats så nu behöver man inte stå med en överdimensionerad skiftnyckel när man behöver byta frässtål. Nu har förutsättningarna ökat att hålla ordning i verkstan. Inte för att det brukar vara jättestökigt, men allt som underlättar gör att nästa projekt ska få en bra start.

Altanräcke klart

Nackdelen med att ha alla verktyg man behöver är att det inte finns några ursäkter till att inte slutföra några projekt. Fördelen är att man kan slutföra alla projekt och få det precis som man vill. Jag tog mig en funderare kring hur jag bättre skulle lyckas anbringa gängsnittet absolut vinkelrätt och centrerat runt stängerna. Lösningen blev att svarva ett stöd för gängkloppan. Det blev flerfaldigt enklare att få till en bra början på gängan än på fri hand. Dessvärre krävdes lika mycket muskelkraft som utan stöd, och jag var helt slut i armarna efter de 6 resterande stängerna på långsidan av altanen. På kortsidorna kunde jag svetsa fast avkapade rostfria bultar på ändarna. Det kommer ändå inte att synas – huvudsaken att det håller. Räcket blev en snygg inramning till altanen och jag får vara nöjd så här långt – det är ändå bara jag som ser alla synliga och osynliga missar som alltid blir. Återstår är nu att plugga igen de 30 hål som finns på ändstolparna, sedan får det här projektet anses vara klart.

Gråbo-killer, Hammarhajen och stängsel

Jag gillar att klura ut lösningar som underlättar vardagen när man bor på en gård som givetvis kräver sitt underhåll. Ridbanan, trots sin till synes näringsfattiga materialsammansättning, verkar vara ett paradis för ogräs. Börjar man plocka en maskros eller någon andra objuden snyltgäst hittar man lätt tio till – de är som kantareller, och plötsligt är hela banan full. Nu är jag inte den lata typen och jag skulle lätt kunna ägna en hel dag åt att rensa ogräs om så skulle behövas. Men varför inte kunna rensa bort ogräset på någon timme om det gick att hitta en lösning på problemet? Ett ogräsjärn i jätteformat till fyrhulingen kanske skulle vara något? Efter en massa slipande och kapande hade jag en egg med den rätta vinkeln så att jag kunde testa. Jag fick svetsa om järnets lutning tre gånger innan jag var nöjd med resultatet. Även en grep för att kunna gräva upp de större gråboplantorna togs fram och provades ut. Slutresultatet blev ett verktyg som jag kan koppla på fyhjulingen och använda vinschen för att höja och sänka redskapet med möjlighet att enkelt byta ut verktygets huvud för olika ändamål.

Idag hann jag sätta upp de stolpar som ska användas i skogshagen innan himlen öppnade sig. Resten av dagen har ägnats åt stillasittande och målning av verktygen. Nu dröjer det nog en vecka innan jag uppdaterar bloggen nästa gång. Det är hög tid att ta semester – även från gården!

Tuktning och ägghantering

Idag har temperaturen varit betydligt behagligare för att gå runt i långbyxor och långärmat, vilket är en förutsättning för att gå runt med grästrimmern utan att riskera värmeslag och vattenbrist. Det har till och med kommit några välbehövliga regnskurar. När jag tittar på gårdagens ängsklippning inser jag att jag måste köra ett varv till med slagklipparen. Problemet när gräset blir för långt är att fyrhjulingens hjul viker ner gräset utan att det hinner resa sig upp innan klipparen hinner göra sitt. Vi får se om jag får tid någon kväll i veckan.

Vaktlar liksom höns värper ägg, och det blir snart ett problem om man inte har någonstans att förvara dem på. Inspirerad av den tidigare stapeln för normalstora ägg har jag tillverkat en äggstaplare även för vaktelägg. Min svetshjälm som automatiskt ska blända ner när man börjar svetsa har krånglat under en längre tid. Det sitter ett uppladdningsbart batteri som ska laddas av några solceller som exponeras av svetslågan. Jag gjorde ett försök igår att få liv i hjälmen genom att sätta den i solen hela dagen men bara efter några minuters svetsande gav den upp igen. Med säkerheten som argument tvingades jag köpa en ny hjälm innan jag kunde slutföra svetsarbetet. Nu kan vi förvara 60 vaktelägg på ett ”snyggt” sätt, vilket motsvara en knapp månads äggproduktion.

Det är mycket nu!

Vissa veckor och dagar är hopplösa när det kommer till att uppdatera bloggen. Upp tidigt på morgonen för att åka till jobbet, och sent hem för att fortsätta på hemmafronten med alla projekt som är i rullning. Redan nu aviserar jag om att jag sparar det bästa till sist när jag i rask takt avverkar den gångna veckans alla höjdpunkter och låter bilderna fylla i det jag eventuellt missar i mitt berättande. Den mobila hönsgården har fått höj- och sänkbara hjul och dragstång för att enkelt kunna flytta runt gästerna till ständigt nya marker. Just nu står den utanför maskinhallen och knycker el till värmelampan tills de blivit fullfjädrade, och kalrar våra bitvis bittra nätter. Vaktlarna har äntligen flyttat ut till vaktelgården. En gammal ”kruka” eller pelare gjord av brädlappar som vi hittade i maskinhallen, och har väntat på att föras till tippen fick en andra chans genom att delas upp i tre delar utgöra lägenheter åt vaktlarna som inte verkar förstå sig på modern design, och hellre sitter ute och fryser på natten, som det verkar. Idag lyckades jag äntligen lura ut en vän, som betyder väldigt mycket för mig, på besök. Jag fick äntligen visa runt på gården och visa att min blogg speglar verkligheten. Vi spenderade någon timme tillsammans och jag fick, stolt som en tupp, hålla i en rundvandring bland alla slutföra och kommande projekt här på gården – precis som en guide i någon bortglömd civilisation. Jag hoppas och tror att nöjet var ömsesidigt. Resten av dagen har jag ägnat åt att städa undan efter det senaste projektet samtidigt som jag låtit fräsen verka fram en hållare till äggen som börjat ploppa ur vaktlarna.

Upp och ner, bra och dåligt, snyggt och fult

Gårdagen var så kylig så att jag bestämde mig för att skjuta upp bygget av vaktelgården med förhoppning om att dagens väder skulle bli bättre. Det var perfekt att stå inne i verkstan och fräsa detaljer till Hermes. Jag är riktigt nöjd med designen av högtalarna där det vackert blåa gallren ramas in av smäckra trädetaljer i ek. Det är bara ett problem med dem – den ena låter svagt, och den andra sprakar och låter inte alls. Jag tror att det kan vara en kombination av att jag använt en annan dissipativ spray som jag täckt membranen med, eller så har jag inte lyckats sträcka filmen optimalt. Jag tror att jag skulle sträckt filmen i en ledd istället för två ledder, eftersom spänningarna göra att filmen kommer närmare den bakre statorn mellan distanserna, vilket också kan bidra till försämrad funktion. Hur som helst måste jag göra om högtalarna och vara noggrannare med hur jag spänner filmen. Derssvärre kommer inte distanstejpen räcka – så jag får ge mig till tåls innan jag gör ett nytt försök.

Idag var vädret lite mildare, så jag kunde med hjälp av dotterns hantlangning klä in vaktelgården med nät, sätta upp vindskyddet och sätta plåttak över vindskyddet. Vi blev nästan helt klara. Nu återstår endast att klä in dörren med nät, ett eluttag och lite finlir med täcklister samt stenar runt gården så att inga vilda djur krafsar sig in och äter upp läckerbitarna. Taket blev inte det snyggaste med grön plåt, men….varken vinden eller vaktlarna lär ju bry sig om det.

Valborg, första maj och arbetsilska

Efter att jag fått hjälp med att böja panelerna till mina nästa elektrostathögtalare kunde jag inte låta bli att måla dem i samma färgtema som Apollon. Nu har jag beslutat att de nya högtalarna kommer få namnet Hermes, efter Apollons halvbror som har Zeus som gemensamt genetisk källa om man ska tro den grekiska mytologin. Zeus verkar för övrigt ha haft fullt upp med att para sig med andra, förutom sin fru och syster Hera. Det kan kanske komma till användning när jag ska namnge något av alla mina framtida projekt. Hermes var enligt vad jag förstår, gudarnas budbärare – och det passar ju bra med tanke på att det blir de som kommer framföra det som Apollon har att säga. Idag fortsatte jag med bygget av vaktelgården. Jag vet inte om det var det skiftande vädret, som tvingade mig att både klä av mig och klä på mig, som gjorde mig lite ”arbetsarg”, eller om det var det att jag hade påbörjat ett annat projekt samtidigt som fick mig att tappa fokus. Hur som helst hann jag klart med att bygga stommen, och grundmåla både planken som ska bli vindskydd, och själva stommen. Jag beslutade efter att jag målat klart att jag skulle avsluta dagens aktiviteter, men jag fick ändå inspiration till att applicera den dubbelhäftande uretantejpen på statorpanelerna till Hermes.