Category Archives: Vaktelgård

Förkylning och död på Björknäs gård

Sedan i onsdags har jag brottats med en förkylning som satt sig på stämbanden och gradvis letat sig runt bland alla slemhinnor. Jag ordinerade mig själv en helg med stillasittande äventyrsspelande framför datorn i ett försök att påskynda mitt tillfrisknande. Länge var veckans blogguppdatering hotad, men en vändning kom när min fru kom in och sa – Ehhhh, det är någonting som har varit inne hos vaktlarna….vi måste flytta in dem i bur och ställa dem i stallet tills vi hittat och åtgärdat problemet….. Motvilligt sparade jag min position i spelandet för att inte behöva göra om allt från början, och gick ner till vaktelgården. Efter lite letande kunde jag konstatera att besten måste tagit sig in under hönshuset och sedan in via kortsidan där det saknas nät. Efter att ha frilagt kortsidan från torv kunde jag hitta var äggtjuven, och sedermera vaktelmördaren tagit sig in. Om det är en iller eller en råtta ska vara osagt, men nu kommer den inte in igen – i alla fall inte samma väg, för nu har jag satt upp en bräda och putsnät som sedan är täckt med stenar som håller allt på plats. Som kompensation för de kvarvarande fem vaktlarna, passade jag på att bygga vindskyddet som dök upp på önskelistan för någon vecka sedan. Som gårdsägare får man ägna sig åt nöjen och vila när omständigheterna tillåter!

Det är mycket nu!

Vissa veckor och dagar är hopplösa när det kommer till att uppdatera bloggen. Upp tidigt på morgonen för att åka till jobbet, och sent hem för att fortsätta på hemmafronten med alla projekt som är i rullning. Redan nu aviserar jag om att jag sparar det bästa till sist när jag i rask takt avverkar den gångna veckans alla höjdpunkter och låter bilderna fylla i det jag eventuellt missar i mitt berättande. Den mobila hönsgården har fått höj- och sänkbara hjul och dragstång för att enkelt kunna flytta runt gästerna till ständigt nya marker. Just nu står den utanför maskinhallen och knycker el till värmelampan tills de blivit fullfjädrade, och kalrar våra bitvis bittra nätter. Vaktlarna har äntligen flyttat ut till vaktelgården. En gammal “kruka” eller pelare gjord av brädlappar som vi hittade i maskinhallen, och har väntat på att föras till tippen fick en andra chans genom att delas upp i tre delar utgöra lägenheter åt vaktlarna som inte verkar förstå sig på modern design, och hellre sitter ute och fryser på natten, som det verkar. Idag lyckades jag äntligen lura ut en vän, som betyder väldigt mycket för mig, på besök. Jag fick äntligen visa runt på gården och visa att min blogg speglar verkligheten. Vi spenderade någon timme tillsammans och jag fick, stolt som en tupp, hålla i en rundvandring bland alla slutföra och kommande projekt här på gården – precis som en guide i någon bortglömd civilisation. Jag hoppas och tror att nöjet var ömsesidigt. Resten av dagen har jag ägnat åt att städa undan efter det senaste projektet samtidigt som jag låtit fräsen verka fram en hållare till äggen som börjat ploppa ur vaktlarna.

Mobil hönsgård

Nu är det haspat och klart i vaktelgården. Eluttag, sista nätet på dörren och täcklister fick sätta punkt för detta projekt. Nu kan de åtta små vaktlarna flytta ut från stallet, och in i sitt egna tillhåll. Eftersom det kläckts fram 36 slaktkycklingar som också behöver ett tillhåll började jag på den mobila hönsgården som ska kunna flyttas runt på ägorna. Jag kom längre än förväntat på en dag…och det kommer bli bra. Jag bävade lite att ha en “chicken tractor” i stil med det jag sett florera på internet hos alla hönsentusiaster som stolt visar upp sina skapelser. Jag vill verkligen inte att det ska se skräpigt och provisoriskt ut och utmaningen är att få det stabilt samtidigt som det ska vara lätt för en person att flytta runt gården till olika platser var och varannan dag. Liksom hönsgård och vaktelgård, kommer den målas i Faluröd och kläs in med putsnät på de nedre delarna och plastnät över takdelen. Takstommen består av armeringsjärn som jag bockat och svetsat ihop uppe vid nocken. Nu hoppas jag att de 10 kvadratmeter som gården utgör kommer att räcka till alla höns.

Upp och ner, bra och dåligt, snyggt och fult

Gårdagen var så kylig så att jag bestämde mig för att skjuta upp bygget av vaktelgården med förhoppning om att dagens väder skulle bli bättre. Det var perfekt att stå inne i verkstan och fräsa detaljer till Hermes. Jag är riktigt nöjd med designen av högtalarna där det vackert blåa gallren ramas in av smäckra trädetaljer i ek. Det är bara ett problem med dem – den ena låter svagt, och den andra sprakar och låter inte alls. Jag tror att det kan vara en kombination av att jag använt en annan dissipativ spray som jag täckt membranen med, eller så har jag inte lyckats sträcka filmen optimalt. Jag tror att jag skulle sträckt filmen i en ledd istället för två ledder, eftersom spänningarna göra att filmen kommer närmare den bakre statorn mellan distanserna, vilket också kan bidra till försämrad funktion. Hur som helst måste jag göra om högtalarna och vara noggrannare med hur jag spänner filmen. Derssvärre kommer inte distanstejpen räcka – så jag får ge mig till tåls innan jag gör ett nytt försök.

Idag var vädret lite mildare, så jag kunde med hjälp av dotterns hantlangning klä in vaktelgården med nät, sätta upp vindskyddet och sätta plåttak över vindskyddet. Vi blev nästan helt klara. Nu återstår endast att klä in dörren med nät, ett eluttag och lite finlir med täcklister samt stenar runt gården så att inga vilda djur krafsar sig in och äter upp läckerbitarna. Taket blev inte det snyggaste med grön plåt, men….varken vinden eller vaktlarna lär ju bry sig om det.

Valborg, första maj och arbetsilska

Efter att jag fått hjälp med att böja panelerna till mina nästa elektrostathögtalare kunde jag inte låta bli att måla dem i samma färgtema som Apollon. Nu har jag beslutat att de nya högtalarna kommer få namnet Hermes, efter Apollons halvbror som har Zeus som gemensamt genetisk källa om man ska tro den grekiska mytologin. Zeus verkar för övrigt ha haft fullt upp med att para sig med andra, förutom sin fru och syster Hera. Det kan kanske komma till användning när jag ska namnge något av alla mina framtida projekt. Hermes var enligt vad jag förstår, gudarnas budbärare – och det passar ju bra med tanke på att det blir de som kommer framföra det som Apollon har att säga. Idag fortsatte jag med bygget av vaktelgården. Jag vet inte om det var det skiftande vädret, som tvingade mig att både klä av mig och klä på mig, som gjorde mig lite “arbetsarg”, eller om det var det att jag hade påbörjat ett annat projekt samtidigt som fick mig att tappa fokus. Hur som helst hann jag klart med att bygga stommen, och grundmåla både planken som ska bli vindskydd, och själva stommen. Jag beslutade efter att jag målat klart att jag skulle avsluta dagens aktiviteter, men jag fick ändå inspiration till att applicera den dubbelhäftande uretantejpen på statorpanelerna till Hermes.

Stolpar och stomme

Efter gårdagens rivstart på utomhussäsongens projekt var jag rätt så mör när jag klev upp i morse. Det var lite motigt att gå ut i de kyliga vindarna för att fortsätta med vaktelgården. Eftersom jag igår klippte av arbetsbyxorna i höjd med hålen efter många projekts slitage, var jag förts tvungen att införskaffa nya. Det skulle bli för kallt med tanke på att jag normalt har långkallingar på mig långt in på sommaren. Elstängseltråden som jag köpte igår var kort, så jag passade på att införskaffa en bit till att förlänga med. Nu kan vi släppa ut hönsen i hönshagen när vi vill – en sak mindre att känna stress över. Jag hade förträngt att det skulle byggas tak över delar av vaktelgården, så virket räckte inte hela vägen till att göra ett avslut, likt ett kapitel i en roman. Det kommer ju en helg ganska snart, och då får jag införskaffa det som saknas för att avsluta vaktelgården helt och hållet.

Bling, välljud och vaktelgård.

Förra veckan avslutades med att tillverka en odlingslåda för sonens nyvunna intresse för chiliplantor. I utbyte fick jag mig en lektion i hur man polerar metall så att det blir riktigt spegelblankt. Sista delarna till Apollon bestående av två rattar och två täcklock till skyddsrören runt VU-metern fick avsluta föregående projekt med rörförstärkaren. Under veckan har jag så fort tid erbjudits spenderat tid i Nirvana för att njuta och förtrollas av VU-meterns magiska pulserande i takt med välljudet från Apollon. Jag har lagt på en laddning med salt som jag håller på att röka. Eftersom salt inte blir dåligt kan jag i lugn och ro köra röken i omgångar, vilket är perfekt, när en laddning spån räcker i några timmar. Jag sätter på röken när jag kommer hem från jobbet, och upprepar proceduren tills saltet fått lagom med rökarom. Jag har gjort halvhjärtade insatser under veckan med inledningen på nästa projekt – vaktelgård. Jag hade en föreställning om att det skulle gå ganska enkelt att göra hål med jordborren, men när marken består av sten och bitvis ännu mer sten, får man använda spett och händerna för att gräva de 60 centimeter som krävs för att ett stolpfundament ska bli varaktigt stabil. Idag fick jag äntligen lite inspiration till fysiskt arbete. Grannen behövde låna släpet för att åka till byggvaruhuset och införskaffa material till sin egen frus önskemål, så jag tyckte det var en bra idé att vi samkörde. När jag väl har allt, eller det mesta som behövs för att slutföra ett projekt, finns det inga ursäkter längre! Lagom till att jag kommit igång med arbetet fick jag en bild skickad till mig från en vän som betyder väldigt mycket för mig. Bilden visade en trave stockar som hade funnit en ny plats under dagen. Detta fick mig att känna behovet att själv samla in vindfället från i vintras. Dagens fysiska arbete avslutades med att dra elkabeln till hönshagen från maskinhallen där elaggregatet sitter. Dessvärre hade dragsnöret i röret bara en ände, så jag fick koppla loss elen och använda den kabeln som dragsnöre. Efter någon timmes slitande var så alla kablar dragna, och jag kunde koppla in elen till hönshuset igen. Nu får vi se om orken räcket till någonting imorgon, eller om jag också ska vila på den sjunde dagen. Jag kan ju alltid hugga lite ved!