Category Archives: Odling

Grimar bekänner färg

I veckan så kom det en hel del snö under kort tid och jag trodde att jag skulle komma hem till en besviken fru som fastnat med den Grimar i snön, men det hade tydligen inte varit några problem att ta sig fram. Inte ens under plogningen då snövallar skulle forceras var det några större problem att ta sig fram. Ett riktigt bra beslut som kommer spara mycket bränsle och vara i princip gratis att köra under halva året då vi producerar mer el än vi använder. Traktorn däremot börjar sjunga på sista versen. Nu väntar jag bara på att ersättaren vi beställt ska levereras. Den kommer nog lagom till att snön försvunnit och nästa år blir det förmodligen snöfritt. Nu har vi ändå användning för en riktig lastmaskin som kan underlätta mycket arbete på gården.

Varje kväll i veckan har jag omplacerat frön som blivit plantor ut i större krukor. Det handlar om mellan fem och femton varje gång, så just nu går det lite tid åt det. När krukorna väl står på sina platse behöver jag bara fylla på med vatten någon gång då och då. Rotsellerin får stå kvar ett ag till i sina koppar tills de blivit lite kraftigare. Just nu är de så taniga och gängliga så att det räcker med att jag andas på dem så viker de sig. Om det beror på andedräkten ska vara osagt. Den första plantan av lakritsrot har omvandlats från frö till växt och en till är på väg. Fröna gror långsamt och ojämnt, så jag är nöjd att jag i alla fall lyckas få ett frö att gro. Jag har inte räknat det totala antalet plantor, men det har ökat från många till jättemånga, och fler kommer det att bli. Det är ungefär fyra fulla kartor kvar med pelargoner att gro och en med lite andra frön. I mars kommer jag att börja så lite andra frösorter och i april börjar jag med tomaterna.

Välkommen Tuk-Tuk

Vi har införskaffat en eldriven Tuk-Tuk till gården. Den ska framför allt användas till det dagliga arbetet med att köra ut vatten och mat till alla djuren. Det blir ganska många korta sträckor under dagen och fyrhjulingen kanske inte är bäst lämpad för ändamålet med tanke på det begränsade lastutrymmet. Nu får allt gott och väl plats på flaket som både har nedfällningsbara lemmar på sidorna och baktill. Den kan lasta hela 600kg och flaket går att tippa hydrauliskt. Det kommer väl till pass när jag behöver köra ut jord. Just nu är det lite halt med två smala drivande hjul bak istället för fyra breda hjul. Jag ska sätta dubb på två hjul, men det kanske får vänta till nästa år.

Idag har jag gjort lite modifieringar och utrustat Grimar, som Tuk-Tuken ska kallas för, med en dragkrok för att kunna köra släpet om det nu behövs extra lastkapacitet. Efter att ha kört ut vatten insåg jag att kannorna riskerar att välta om man inte kör väldigt försiktigt, så jag tillverkade en enkel hållare som kan stötta upp till 6 kannor. En sista finess fick bli en stavhållare till fruns gångstavar som ger extra stöd när knäna säger ifrån.

Paprika och kronärtskockorna har börjat gro, och jag har redan börjat flytta över plantor till större krukor. Idag sådde jag 148 pelargoner och jag var tvungen att använda några plastbyttor för att husera alla koppar. Jag har fortfarande några frön kvar att så, men de kan vänta på att det blir plats över på värmemattorna.

Odlingssäsongen har startat

Efter att ha städat och öppnat upp Pelargonrummet har jag kunnat börja så mina första frön för säsongen. Förra årets flugfångare är kastade och nya är uppsatta. Det har redan börjat vakna några nu när jag försiktigt börjat värma upp rummet. Jag satte en lufttemperatur på 10 grader i rummet, 20 i kuvösen och 25 grader jordtemperatur. Jag har sått kronärtskocka och rotselleri samt paprika i olika former. Jag är hittills uppe i 160 individuella krukor, men det kommer i takt med att de gror fyllas på med fler. I år satsar jag på att använda det mindre växthuset som skafferi och det större till att odla sådant som jag ska konservera i olika former. Än så länge har jag inte introducerat några nyheter, men det kommer väl dyka upp en eller annan skulle jag tro.

Killswitch, piggar och barnkammare

Under den gångna veckan har jag spenderat lite tid ute i verkstan och uppe i HQ. På måndag och tisdag reparerade jag landningsstället till drönaren och monterade fast stag som extra förstärkning. Sedan tyckte jag att det skulle vara bra att snabbt kunna nödstoppa motorerna genom att bara flippa en brytare på fjärrkontrollen. För att jag inte av misstag ska komma åt nödbrytaren monterade jag fast ett lock som man får vika upp för att kunna komma åt. Eftersom vi fått isgata sedan snön började smälta och sedan återfrysa igen, har jag vässat broddarna för att få ordentligt grepp. De är inte gjorda för att gå på annat än snö och is, och inte vill jag ta av mig broddarna bara för att gå in i verkstan eller stallet, även om betonggolvet sliter. Nu när jag ändå har en ordentlig bandslip gick det ganska enkelt att få skärpa igen.

Resten av veckan har jag gjort i ordning plasttrågen som ska underlätta hanteringen av sojakopparna som jag de senaste två åren använt med lyckat resultat när jag grott och drivit upp plantor till de första hjärtbladen innan det blivit dags att flytta till en större kruka. Fördelen med individuella celler som går att flytta är just att de går att flytta till en miljö som passar bättre när plantan väl börjar gro. Jag upplever att när man just gror frön så är hjärtbladen extra känsliga mot den fukt som fröna vill ha. Nu behöver jag inte sätta lock på varje planta för att vattna när det behövs, och sedan kan jag täcka för med ett plastlock för att behålla fukten längre. Samtidigt som man sparar en massa tid på att inte behöva lyfta på 200 lock så förtar man kanske lite av pysslet som skänker ro och skingrar tankarna från stress och bekymmer. Jag får väl satsa på fler plantor om jag får för lite att göra helt enkelt. Nu har jag börjat värma upp Pelargonrummet och ganska snart kommer jag att så kronärtskocka, rotselleri och naturligtvis pelargoner!

De sista färska tomaterna och mer snö

Förra söndagen påbörjades arbetet med att demontera vänster bakhjul på traktorn för att få pyspunkan lagad på däckverkstaden. Igår fick vi hjulet på plats igen, men istället för att börja ploga var det helt plötsligt dags att laga middag. Som ett tillbehör stekte jag de sista färska körsbärstomaterna tillsammans med egen chili, egen vitlök och köpesalt. En fantastisk påminnelse om vad sommaren för med sig.

I morse började jag omedelbart efter min espresso att montera motorvärmare och batteriladdare på traktorn. Det känns inte riktigt rättvist att jag ska behöva spendera två timmar på att traktorn ska gå att starta varje gång det snöat. Det tog närmare fem timmar att få allt på plats. Jag var tvungen att montera bort alla kåpor för att kunna lossa på kylaren för att kunna koppla in motorvärmaren på kylslangen mellan kylaren och vattenpumpen. Jag hade fem minuters marginal på mig efter att jag fyllt på ny kylarvätska och kopplat in motorvärmaren att torka bort smutsen från ansiktet och byta kläder innan vi åkte över på adventsfika hos grannarna A och M.

När vi kom hem igen var jag spänd på om traktorn skulle starta utan problem. Jag blev ganska besviken då motorn inte ville starta tills jag insåg att jag inte skjutit in “motordödaren” i min iver att börja ploga. Imorgon kanske jag ska försöka koppla in styrning så att jag kan starta motorvärmaren på distans eller sätta in rutor på traktorn där det saknas. Lite kärlek kan traktorn få nu när den startar mitt i vintern utan att jag behöver anstränga mig i onödan.

Kristallsjukan

Jag hade kristallsjukan första gången för cirka åtta år sedan. Sedan dess har det varit ok med undantag för enstaka tillfällen då jag haft känningar som gått över lika snabbt som de uppkommit. Men i måndags slog det slint i båggångarna och hela omgivningen snurrade. Jag var hemma både måndag och tisdag. På onsdag kunde jag börja jobba igen även om det var lite tröttsamt. Sedan har jag gradvis blivit bättre och idag har jag nästan inte alls känt av någon yrsel. Igår ägnade jag nästan hela dagen åt att städa huset för att göra det lite fint inför det besök vi fick på kvällen. Det var gamla bekanta från 30 år tillbaka i tiden och klockan hann bli fyra på morgonen innan vi kom i säng. Jag steg upp runt åtta, men kom inte igång med någonting förrän klockan elva. Då började jag med att täcka vitlökslandet med hö för att skydda mot den stränga vintern. Det har redan kommit lite lätt snö och det har börjat frysa till ordentlig. Mitt i mitt kärrande blev jag avbruten av min fru som hade problem med gasvajern på fyrhjulingen. Efter någon kvarts felsökande hittade jag problemet som berodde på vatten som hade kommit in i gasreglaget vid förgasaren och frusit.

Efter att jag löst gasproblemet fortsatte jag med att täcka vitlökslandet med hö. Därefter tog jag in de sista två pumparna från trädgårdsdammen respektive regnvattenmagasinet för att tömma dem på vatten och rädda undan dessa från att gå sönder i vinter. Jag gjorde rent vattenfiltret till dammen när jag ändå höll på. Det är alltid kul att slaska med vatten när det är minusgrader i luften.

Jag har haft lite diskussioner med flygplatsen om att få flyga min drönare. Det har visat sig att man ändrat reglerna till en maxvikt på 7 kg utan att behöva söka tillstånd från flygledningen. Nu vill man att jag ska utrusta min drönare med en transponder för att kunna synas i samma varningssystem som flygplanen använder sig av för att hålla reda på varandra i lufthavet. Idag testade jag att strömsätta och konfigurera transpondern. Det lutar åt att jag måste göra om kåpan igen, men det får bli i nästa vecka.

De sista tomaterna som eftermognat sjunger på sista versen och nu är skördefesten över för 2023.

Grått och uppehåll

Idag har jag fortsatt med alla förberedelser inför vintern. Vissa saker måste göras, och annat är bra om det blir gjort. Att plocka in alla vattenpumpar är väl en sak som måste göras, att plocka in utemöbler och rensa slån är sådant som är bra om det blir gjort. Det kan kännas jobbigt att ta in möblerna, men det är ju faktiskt jobbigare att bygga nya. Det är jobbigt att ta in alla pumpar, men det är jobbigare, dyrare och tar längre tid att införskaffa nya.

Även om det är fuktigt och lerigt så har det i alla fall varit uppehåll idag. Det är väl sista helgen som jag kan sätta vitlök innan det blir för kallt. Jag slutade räkna vid 100, men om jag tar och räknar på den uppmätta ytan och fördelar klyftorna på 20 centimeters avstånd från varandra så har jag satt 320 stycken. Min bättre hälft var lite orolig att all lök skulle gå åt till planteringen men jag kan försäkra om att det finns några kilo kvar till matlagning från årets skörd. Nu ska allt bara täckas med löv, men det kan vänta till nästa helg. Efter mörkrets inbrott gick jag ut och skördade lite selleriblad som jag sedan satte i torken. Tillsammans med lite salt blir det en bra krydda till matlagningen. Jag fick ändå lite energi trots höst och mörker och det känns skönt att jag fått någonting gjort i helgen.

Mörker och regn

Nu är nästan allt bara en enda lång transportsträcka fram till våren. Det är så deprimerande med mörkret och allt regn som gör att allt blir lerigt. Idag har det i och för sig varit relativt sett torrt jämfört med vad det varit den senaste veckan. Jag tog fram Grävis och vände upp och ner på potatislandet och blandade i ett tjugotal kärror med hästgödsel för att lätta upp den tunga leran. Det kommer nog dröja några år innan jorden blir riktigt bra. Potatisen blev inte alls bra. Jorden är på tok för lerig och kompakt, men den blir väl gradvis bättre. Imorgon kanske jag kan få ner lite vitlök i jorden, men allt hänger ju på om det är uppehåll. För att strukturera odlingsplätten och göra det enklare att hålla ordning placerade jag ut några stockar som jag fixerade med impregnerade stolpar och långa skruvar.

Salig röra

Idag blev det heller inte riktigt som jag tänkt mig.Det var segt att komma igång på förmiddagen och hönsen vill flytta in i övre växthuset nu när de sista paprikorna är skördade för säsongen. Jag tillverkade två nya sittpinnar av vite grövre kaliber. Ergonomin har smugit sig in i djurvärlden och för att hönsen ska vara nöjda krävs det lite större diameter på sittpinnarna än förra året. Det kanske snart är dags att ändra namn till sittstockar. På eftermiddagen började det blåsa upp ganska kraftigt, och eftersom regnet hängde i luften, beslöt jag mig för att inte göra något på orangeriet. Istället gick jag iväg och plockade lite vildäpplen som blivit mer åtkomliga sedan slånbärsbuskarna tagits bort.

Tillsammans med några gröna tomater fick de ingå i en tomat och äppelchutney som står och puttrar på spisen. Ingefära, sockerbetor och kanel har jag inte börjat odla, men vitlök och chili, som också ingår i mitt recept kunde jag bidra med i alla fall.

Jag har passat på att ta vara på lite frön från paprikaplantor och körsbärstomaterna som jag inte kan namnet på till nästa odlingssäsong. Jag kommer nog att växla lite så att bifftomater och röd paprika hamnar uppe i stora växthuset, medan sådant som man plockar till sallad och maten får vara i det mindre men närmare växthuset. Då kanske man kan få bättre inspiration i matlagningsköket. I år har jag fått mycket från trädgården, men jag skulle vilja ha ännu mer. Framför allt av ärtor, bönor, sallad, rädisor, dill, lök och annat som bäst äts färska. Nu känns det lite som att jag odlar för att konservera och plocka fram senare. Hur kul är det?

Skördedag

Det regnade kraftigt inatt! Jag hade täckt över den del av muren som tidigare urholkats av droppar från friggebodens tak, men det räckte tydligen inte med att täcka över med skyddspapp. Jag ville inte lägga dammplast över då det har en tendens att skada mer än den hjälper. Det räcker med en vindpust i kombination med dåligt förankrad plast för att det ska bli revor i det obrunna bruket.

Jag har hållit på hela dagen att skörda frukten av mitt nedlagda arbete så här långt. Det finns mycket kvar som får hänga kvar till nästa helg, och ännu mer är på väg. Paprikan har verkligen levererat detta år med stora fina exemplar. Ett tjugotal av dessa har jag sotat, skurit upp och satt i frysen för senare konsumtion. Några ska torks och förvällas för att sedan marineras i olja vitlök och örter. När det är gjort mixas allt ihop och fryses in i portionsförpakningar för att kunna plockas fram när man vill laga en mustig gryta. Den paprika som inte hinner mogna kommer jag att tärna upp och frysa in. Förra året testade jag att göra en sås, men det blev bara beskt.

Tomaterna har kommit på slutspurten och än kan jag nog lura ut en eller två skördar till. Det blev 6 kilo körsbärstomater och ca 20 kilo tomater som i huvudsak blir till sås. Just nu står en kastrull på spisen och småputtrar. Tre av de 6 kilo körsbärstomaterna torkar jag och gör samma sak med dem som paprikan.

Jag såg att det fanns gott om inläggningsgurka och slanggurka, men de hinner jag inte med idag. Istället lagar jag en Osso Buco på de oxlägg jag hittade billigt i affären igår. Selleri, lök, vitlök, morötter, tomater och kryddor plockar jag naturligtvis från egen trädgård.