Category Archives: Smart hem

Det blir inte bättre

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om mina utsikter att bli bra i benet igen. Alla doktorer och läkare som undersökt mig kan inte riktigt förstå orsak och verkan. Det har i alla fall konstaterats att jag har obefintliga reflexer i benet och svullnaderna beror på delvis förlamning i vissa muskler, som inte arbetar som de ska. Det är troligtvis en nervskada som är orsaken till mitt tillstånd. Jag gick till naprapaten som mer eller mindre uteslöt diskbråck. Möjligtvis är det en nerv som ligger i kläm efter att jag snebelastat ryggen till följd av att jag haft ont i benet. På tisdag ska jag in på magnetröntgen igen. Fram tills dess får jag använda stödstrumpor och knapra diverse smärtstillande mediciner. Jag har i alla fall fått sova lite på nätterna. Under veckan har jag programmerat en liten display som visar aktuell status på diverse sensorer och givare på gården. Nu kan jag se hur mycket sol-el som produceras, jag kan se om maskinhallen är öppen eller stängd, jag har lagt till temperaturer och får information om elemetet i Pelargonrummet slår på eller om fukten i jorden blir för låg. Det kan ju vara bra att ha koll på alla saker från soffan nu när jag inte kan röra mig så snabbt och smidigt. Idag har jag programmerat armen som ska vinkla teven i sovrumstaket så att man kan ligga bekvämt när man ska ”sovtitta”.  Naturligtvis kan det styras från klockan eller mobiltelefonen, eller varför inte när man slår på eller stänger av teven med fjärrkontrollen. Min fru har utökat sin maskinpark med stickmaskiner som kan sticka mössor i ett naffs. Det är bara att veva och mata in garn i maskinen. Men….det blir ju lite jobbigt i längden att veva, så en adapter från 3D-skrivaren som man kan sätta på skruvdragaren beställdes och skrevs ut under dagen. Det hade ju varit bra om maskinen kunde sticka stödstrumor, men jag får nöja mig med att vara varm om öronen istället.

 

Smärta, vinter och IoT

Smärtan i benet har fortsatt leva rövare och på fredagen var det riktigt illa. I onsdags fick jag kalla fötter när jag läste bipacksedeln till den smärtlindring jag blivit ordinerad. Som punkt två av de tio vanligaste biverkningarna var att fötter och ben kunde bli uppsvällda. Jag tog genast kontakt med doktorn för att få bekräftat att jag genast skulle sluta med att inmundiga de små gröna pillerna morgon och kväll. Naturligtvis tilltog smärtan redan dagen efter mitt besök och i fredags fick jag ta en kundvagn att stödja mig på när jag handlade mat. Igår var det så illa att jag fick ta hjälp av kryckor för att ta mig fram. Större delen av dagen satt jag vid datorn och konfigurerade om hela nätverket för att göra det säkrare mot eventuella hacker attacker. Det är ganska klurigt att få till allt utan att såga av den gren man sitter på. Jag har också passat på att byta ”hjärna” i systemet för att kunna kontrollera styrningen mellan olika sensorer och enheter. Exempelvis vill man kunna känna av när yttertemperaturen faller kraftigt för att kunna slå på elementet i Pelargonrummet redan innan temperaturen inne i rummet sjunkit under tröskelvärdet.Idag var jag en sväng förbi akuten i Uppsala då jag var orolig att jag trots allt hade en propp i benet. Efter ett besök i ”triagen” där man med hjälp av ett måttband kunde utesluta en propp. För säkerhets skull tog man ett blodprov, mätte trycket, pulsen och temperaturen. Sedan fick jag nänta någon timme på att läkaren tog emot och gav ordinationen att försöka röra på mig och ta två Alvedon tillsammans med en Ipren tre gånger om dagen. Och för att lindra magen skulle jag toppa med en Losec varje morgon. Kryckorna står nu i hallen och jag har passat på att stödja mig lite på dammsugaren. Förhoppningsvis lägger sig svullnaden så att jag kan börja fungera normalt och framför allt kunna sova ordentligt. Inatt blev det blott 1 timme och 26 minuters sömn enligt min klocka. Imorgon stiger jag i alla fall upp vanlig tid och tar en dusch innan jag fattar några beslut om att hålla mig borta från jobbet eller ej.

Först måste det bli sämre

Efter en vecka lågintensiv verksamhet uppe i HQ har jag lyckats tillverkat ett skal till jordfuktighetsmätaren. Nu håller jag på att trimma in mätvärdena och lära mig förstå när jorden behöver vattnas utifrån avläst värde. Det har blivit två besök hos olika doktorer denna vecka. Ortopeden hade ingenting som han kunde tillföra i vidare utredning men tackade mig för en trevlig bekantskap och skickade mig vidare till medicindoktorn för vidare undersökning. Utifrån min beskrivning av smärtans utveckling över tid och mitt i övrigt friska hälsotillstånd föreföll det hela för honom lite mystiskt, men samtidigt intressant. Jag hade hoppats på ”Ahhh – jag vet precis vad det är! Det hela är mycket enkelt…..”. Jag skickades vidare till blodprov för att utesluta något underliggande som skulle göra att jag inte blev bättre. Jag tror i alla fall att jag skadat en nerv som skickar lite felaktiga signaler om läget i underbenet. Idag har smärtläget varit bättre, men å andra sidan har jag muskelvärk istället. Idag har jag varit uppe i HQ större delen av dagen. Jag har designat och skrivit ut hållare till några programmerbara knappar för det smarta hemmet. Ett tryck – lödstation på, två tryck – musik, ett långt tryck – stäng av HQ. Just nu stänger lödstationen av efter 30 minuter, men jag ska nog koppla så att den stänger av när man släcker i HQ eller verkstan. SÅ mycket tid som man lägger ner på detta skulle man istället kunna ägna sig åt att tända och släcka allt manuellt med knappar på väggar och apparater….men det är inte lika ballt!

Jorden kallar

Nå äntligen fick jag till det efter närmare två dagars knappande och experimenterande! Ett tag såg det ut som att jag inte skulle lyckas och jag var nära att ge upp. När jag väl lyckats läsa givaren till Onion-modulen så uppstod genast problemet att skicka informationen vidare till Homebridge, som agerar central för uppsamling och distribution av information mellan olika apparater. Därifrån kan sedan informationen vidare till HomeKit som gör det möjligt att styra apparater och få information om hemmet till bland annat mobiltelefonen. Mycket av arbetet går ut på att försöka sätta sig in i olika begrepp och tekniker som redan är färdigutvecklade. Det är lite svårt när man inte dagligen håller på med Linux, Python, MQTT, osv, att förstå vad många verkar ta för givet att man ska begripa. Som tur är finns det en hel del material skrivet även om det tar tid att hitta alla pusselbitar. Nästa steg är att kalibrera sonden och skapa ett larm när det blir för torrt och det är dags att vattna pelargonerna. En lämplig kapsling bör också göras. Det får nog bli nästa vecka om nu inte benet blivit bättre till dess. Då kanske jag gör något annat.

Lökigt värre

Då mitt ben fortfarande spökar har jag fått ta det lugnt även denna helg. I strävan att försöka göra hemmet lite ”smartare” har jag påbörjat ett nytt projekt som ska tala om för mig när pelargonerna behöver vatten. Av en händelse när jag satt och väntade på min tur in i magnetkameran här om dagen snubblade jag över en intressant modul att integrera i sina IoT enheter. IoT står för ”Internet of Things” och skulle kunna liknas vid att man opererar in en hjärna i varje lite pryl som man vill kunna styra eller inhämta information från. Modulen heter heter Onion Omega2+ och innehåller ett Linuxbaserat operativsystem med inbyggt trådlöst nätverk. Modulen mäter några kvadratcentimeter och har 200.000 gånger mer lagringsutrymme än min första dator som jag knappade på i min ungdom. Idag har jag kopplat ihop en givare och en strömregleringskrets så att jag kan mata utrustningen med strömmen från en USB-port. Just nu håller jag på att lära mig lite om I2C som är ett kommunikationsprotokoll som många sensorer använder. Att hämta data från en fuktighetssensor är bara en av många tillämpningsområden som använder sig av protokollet, så det kan ju vara värt att kunna. Python är tydligen programmeringsspråket som rekommenderas till att programmera ”lök”-modulen med, så en hel del tid har gått åt till att försöka sätta sig in i det också – även om det är likt mycket annat man sett. Bäst att passa på att sitta vid skolbänken nu när man är rörelsebefriad.

Fortfarande invalid

Smärtan i mitt vänsterben fortsätter att hindra mig från att fungera normalt. Vissa nätter ligger jag vaken och vrider mig så pass mycket att jag bara hinner samla på mig någon timmes sömn. Konstigt nog orkar man vara vaken dagtid även om allt känns tungt. Nu börjar hjärnan tala om för mig att jag måste göra någonting. Att titta på TV och sitta framför datorn blir tröttsamt i längden. Igår knackade det på dörren. – Hej! Väckte jag dig? Det var grannen Ö. -Nej, jag har ont i benet och låg i soffan…. -Är du sjuk? Då ska jag inte störa! Jag hade tänkt fråga om du möjligtvis hade en packning. Avloppet i köket läcker. – Vad kul!…Ja inte att det läcker, men jag behöver verkligen göra någonting vettigt. Vi går ner och ser vad vi hittar. Säger jag och tar på mig långbyxorna för att skydda mina långkalsongsbeklädda ben. Vi hittar ingen packning som passar….men….vi kan ju skriva ut en i 3D-skrivaren med flexmaterial! Ö satt trollbunden framför skrivaren under hela tillverkningsprocessen och tittade på när skrivarhuvudet gick av och an. Det var otroligt skönt att kunna göra nytta trots mitt tillstånd. Inspirerad av min lyckade insats gick jag runt i huset och trimmade in kontakter och ändrade i konfigurationen för att om möjligt få ett ännu smartare hem. Idag har jag hållit på med att förbättra maskinhallsporten. Den har stundtals hakat upp sig, vilket förmodligen beror på de reläer som jag använt till  styrningen. Man vill ju kunna öppna porten direkt från klockan istället för att behöva plocka fram mobiltelefonen varje gång man kommer hem och ska parkera. Mitt ben spökar mest när jag tänker på det, eller ska vila – den bästa medicinen kanske emellanåt är att få pyssla och tänka på annat. Det är i alla fall ett bra komplement till smärtstillande piller och vila.

Att bygga stabila och säkra nätverk

Jag hade en diskussion med min vän ”K” om att det kändes sisådär med ett blogginlägg utan relevanta bilder. Här på gården har det under det senaste året vuxit fram ett behov av ett stabilt och säkert nätverk i takt med att fler och fler saker går att styra, reglera och övervaka, både på distans och när man är på gården. Under de senaste veckorna har jag spenderat mycket tid till att planera hur jag ska uppgradera och byta ut nätverkskomponenter utan att behöva vara utan den viktiga förbindelsen med omvärlden, eller för den delen skapa långvariga driftstörningar. I veckan satte jag upp nya trådlösa accesspunkter i verkstan, stallet och huset för att få en bra täckning på det trådlösa nätverket. Härnäst ska jag byta ut lite switchar som tål riktigt vinterklimat. Det har hittills visserligen fungerat att köra med utrustning som är avsedd för temperaturer ner till runt nollan, men det känns bättre med sådant som ska klara -40. Det finns en annan anledning till att byta till nyare utrustning, och det är att kunna segmentera nätverket för att skydda sig mot illvilliga cyberrymdstroll. Nu väntar jag på de sista prylarna som förhoppningsvis dyker upp i början av veckan. Förhoppningsvis blir jag klar under nästa vecka. Idag har jag ägnat en stor del av dagen åt att städa. Både Dyson och Ång-Bert har fått arbeta hårt. Just nu ligger katten mitt på golvet i köket och myser. Det måste betyda att det blev rent och att jag får MVG i hemkunskap!

Några vakande ögon

Jag har under några veckors tid utökat nätverket till maskinhallen och hönshuset. Därmed är det möjliggjort att kunna styra strömkällor med mobiltelefonen. Bland annat kan jag öppna och stänga maskinhallen, tidsstyra elstängslet och slå på värmelampor när det blir för kallt för våra fågelfän. Eftersom grannarna ville att jag skulle hjälpa till med att installera övervakningskameror inför årets lammning blev jag själv inspirerad att montera upp några kameror runt hönshuset och stallet för att kunna hålla ett vakande öga på djuren. Samtidigt så lär jag mig en massa saker på kuppen. Nu har jag försökt placera kamerorna så att det inte blir integritetskränkande för de som passerar gården, oavsett vilken renhetsgrad på mjölet man har i påsen. Man får ändå passa sig så att inget olämpligt snappas upp av mikrofonerna. En och annan svordom har nog registrerats under mina mest arbetsarga stunder vid monteringen. Jag ägnade mig en stund igår åt att kartlägga nätverket, och det börjar bli ganska omfattande och kan få vem som helst som inte gillar eller förstår sig på teknik att klia sig i huvudet. Plastugglan som ska skrämma bort illasinnade fågelpredatorer fick också en plattform fyra meter ovanför hönshusets taknock att sitta på för att vaka över hönsgård och tillhörande hage.

Ingenting passar ihop

Mitt projekt att integrera maskinhallens portstyrning med resten av husets styrning skulle ju bli en enkel sak att få till. Men ju mer jag tittar på det, ju mer komplicerat blir det. Det som ställer till det hela är räckvidden och det faktum att maskinhallen måste betraktas som utomhusmiljö. Det i sin tur gör att man inte kan använda lösningar som går på batteri. Det verkar vara stört omöjligt att hitta saker som passar som handen i handsken – allt är olika standarder som kräver olika typer av strömförsörjningar, och i slutänden så pratar det inte med varandra. Varken Z-wave eller 433  går inte genom plåtväggar, till WiFi finns det inga reläer, Raspberry Pi matas med 5 volt, PoE som används till mina WiFi-länkar matas med 24 volt fast 48 volt brukar vara standard och Hall-effektsensorerna som jag vill använda kräver 36 volt. Nu har jag krupit till korset och får skapa trådlösa nätverkslänkar till maskinhallen och hönshuset med varsin brygga för att hantera de olika enheterna som jag vill koppla till systemet. Det blir lite mer komplicerat och dyrare, men å andra sidan blir det stabilare och ökar friheten att välja och kombinera olika system så att de passar mina behov. Nu har jag konfigurerat alla delar som behövs till maskinhallen och nu väntar jag bara på att det svetsade och nymålade fästet till nätverksbryggan ska torka. Imorgon hoppas jag på lite sol så att jag kan få det lite behagligt när jag kopplar upp min smarta maskinhall.

Statusuppdatering

Såhär i slutet av julledigheten är det på sin plats med en uppdatering av bloggen. Tempot har minst sagt varit lågintensivt, och vissa dagar har jag helt avhållit mig från meningsfulla aktiviteter.

Jag har under flera dagar suttit och programmerat en Raspberry Pi så att den ska kunna ingå i styrningen av vårt så kallade smarta hem. Nästan alla konsumentanpassade produkter är tänkta att ha i just ett hem och inte på en gård där avstånden och klimatet kan vara en utmaning för radiovågor och elektronik. Då får man, även om mycket går att hitta färdigt på nätet, komma fram med egna anpassningar. Nu har jag gjort en brygga som trådlöst kommer kunna styra reläerna till maskinhallsporten och i förlängningen även värmelampor och belysning till hönshuset.

Häromdagen var min son på besök och hjälpte mig med att tillverka ett handtag medan jag gjorde en pizzaspade som passar i hemmapizzerian. Bilden ger ingen rättvisa åt storleken, men det får plats en fullstor pizza som enkelt kan flyttas till ugnen när garneringen är på plats.

De senaste dagarnas blåsiga väder medförde två vindfällen i hagarna som jag fick hjälp med från grannen och sonen att såga och forsla bort. Solcellerna presterade ett nytt rekord med 27,2 kWh under en kort men solig dag, så nu har vi enligt beräkningar sparat två träd från att bli koldioxid, om det nu är så man ska räkna på energiproduktion. – Jag menar, träd verkar ramla ändå.

Idag var det dags att ta itu med pelargonerna. jag fick god hjälp av en kär vän, som samtidigt passade på att visa sina stolta övervintringsexemplar. Nu kanske man inte ska jämföra en övervintring som pendlar mellan två och åtta grader med en som håller sig runt nitton, men våra pelargoner ser inte speciellt pigga ut. Det blev en hel tunna med visset växtmaterial till mig i utbyte mot en kanna vatten till plantorna som får vintervila några månader till.