Category Archives: Skogen

Smarta hem och öppnare landskap

Just nu saknar jag något att brinna för. Tänk vad skönt avnjuta en helg med att veta exakt vad man ska göra. Lördagen inleddes med funderingar kring vad som skulle kunna vara ett lämpligt och avgränsat projekt för helgen. Jag beslöt mig för att förädla rutinerna och inställningar i det ”smarta hemmet”. För den som inte vet vad ett ”smart hem” är, så handlar det om att styra lampor och elektriska apparater med hjälp av en central styrenhet som sänder ut trådlösa kommandon till respektive elförbrukare. Pelargonrummet han exempelvis övervakas och skicka arga meddelanden om när temperaturen blir för låg, och samtidigt starta ett element, eller varför inte ge lite vatten om det blir för torrt. Nu har jag kopplat in en smart strömbrytare och en rörelsevakt i verkstan och styr när lampan ska tändas eller släckas utan att jag behöver leta mig fram till strömbrytaren. Det kan tyckas vara lite fånigt och grabbigt, men att vara herre över sitt ”smarta hem” och förståelsen för teknologin kan i förlängningen göra livet enklare.

Idag har jag börjat rensa ur dungen vid ängen från slånbär. Förhoppningen är att den lilla dungen ska bli fri från slån och övrigt sly som gör den näst intill ogenomtränglig. Tar man sig väl in i dungen så bjuds man på en härligt vilsam miljö som är värd att tas hand om frågan är bara om upplevelsen kommer vara densamma när man öppnar upp. Jag inser att detta kommer vara ett långt och utdraget projekt. Det är en sat att gå runt med röjsågen, men att sedan ta hand om buskarna är en helt annan sak. Kanske jag kan få buskarna att brinna för mig istället för att jag ska brinna för dem!

Bling, välljud och vaktelgård.

Förra veckan avslutades med att tillverka en odlingslåda för sonens nyvunna intresse för chiliplantor. I utbyte fick jag mig en lektion i hur man polerar metall så att det blir riktigt spegelblankt. Sista delarna till Apollon bestående av två rattar och två täcklock till skyddsrören runt VU-metern fick avsluta föregående projekt med rörförstärkaren. Under veckan har jag så fort tid erbjudits spenderat tid i Nirvana för att njuta och förtrollas av VU-meterns magiska pulserande i takt med välljudet från Apollon. Jag har lagt på en laddning med salt som jag håller på att röka. Eftersom salt inte blir dåligt kan jag i lugn och ro köra röken i omgångar, vilket är perfekt, när en laddning spån räcker i några timmar. Jag sätter på röken när jag kommer hem från jobbet, och upprepar proceduren tills saltet fått lagom med rökarom. Jag har gjort halvhjärtade insatser under veckan med inledningen på nästa projekt – vaktelgård. Jag hade en föreställning om att det skulle gå ganska enkelt att göra hål med jordborren, men när marken består av sten och bitvis ännu mer sten, får man använda spett och händerna för att gräva de 60 centimeter som krävs för att ett stolpfundament ska bli varaktigt stabil. Idag fick jag äntligen lite inspiration till fysiskt arbete. Grannen behövde låna släpet för att åka till byggvaruhuset och införskaffa material till sin egen frus önskemål, så jag tyckte det var en bra idé att vi samkörde. När jag väl har allt, eller det mesta som behövs för att slutföra ett projekt, finns det inga ursäkter längre! Lagom till att jag kommit igång med arbetet fick jag en bild skickad till mig från en vän som betyder väldigt mycket för mig. Bilden visade en trave stockar som hade funnit en ny plats under dagen. Detta fick mig att känna behovet att själv samla in vindfället från i vintras. Dagens fysiska arbete avslutades med att dra elkabeln till hönshagen från maskinhallen där elaggregatet sitter. Dessvärre hade dragsnöret i röret bara en ände, så jag fick koppla loss elen och använda den kabeln som dragsnöre. Efter någon timmes slitande var så alla kablar dragna, och jag kunde koppla in elen till hönshuset igen. Nu får vi se om orken räcket till någonting imorgon, eller om jag också ska vila på den sjunde dagen. Jag kan ju alltid hugga lite ved!

Coq au vin och utökning av RC-banan

Nej – Nu är det dags att uppdatera bloggen! Den senaste tidens händelser har inte motiverat mig att skriva i bloggen. Varje enskild aktivitet är så pass obetydlig att det bara skulle bli en mening eller två att få ner på pränt. Nu har de första två tupparna fått bidra till familjens försörjning genom att ingå som huvudingrediens i Coq au vin. Lyckligtvis slapp jag vara delaktig i själva exekveringen av den nödvändiga slakten. Det kommer säkert en dag då jag får hålla i yxan, men än så länge avstår jag om jag kan. Hur som helst var det gott, och vi blev mätta. Årets första besök i skogen efter sommarens långvariga torka, resulterade i en blygsam samling kantareller och några soppar.

Nu har jag bestämt mig för att utöka RC-banan med ytterligare en kurva. Tanken är att göra en doserad högerkurva som avslutas i en ramp och ett korsande hopp över vägen som man tidigare åkt på. Jag har länge funderat på att börja, men aldrig riktigt kommit till skott eftersom ingreppet på banan blir lite större än att man hinner avsluta det på några timmar. Man vill ju när som helst kunna köra när andan faller in. Så som jag kommer bygga om nu gör att jag kommer kunna bygga utan att störa trafiken, och det kan få ta hur lång tid som helst om jag skulle vilja. Först måste jag bygga en stödmur, vilket både är tidskrävande och tungt. Förhoppningsvis blir jag klar med den biten imorgon. Sedan börjar det mödosamma arbetet med att fylla på med material för att forma själva vägbanken. Jag är inte riktigt klar över hur jag ska bygga rampen, eller bron. Antingen blir det i trä, eller så ska jag försöka mig på att gjuta. Vi får se hur jag gör när jag kommer så långt.

Nedtrappning, bilkörning och kantarelljakt

IMG_6568 IMG_6569 IMG_6570 IMG_6573 IMG_6576 IMG_6577 IMG_6581Även om allt på att-göra-på-semester-listan är avklarat har jag inte helt och hållet kunnat låta bli att arbeta med kroppen. Vedhuggningen var avklarad på drygt en dags lugnare tempo. Även om jag ägnat stor del åt kroppsliga aktiviteter, har hag även ägnat ett antal timmar uppe vid byggybanan. Efter varje körning har jag blåst av det värsta dammet och sedan tvättat bilarna. Det blir lite som terapi att få pyssla om sina racerbilar i miniformat. En och annan tur ut i kantarellskogen har det också blivit. Nu har jag också börjat så smått med en åskådarbänk till ridbanan.  Från början hade jag tänkt göra två etage, så att det blev en läkatre, men en långbänk för närmare 20 personer får räcka. Min fru och jag placerade ut betongfundamenten som vi hittade i skogen, där buggybanan ligger. Det blev precisionsarbete med traktorn. Idag vägde jag in fundamenten så att de ligger i linje med varandra. Det var en avvägning om jag skulle sätta allt i våg, eller om fundamenten skulle följa den naturliga lutningen på marken – det blev det senare. Jag kunde konstatera att det förmodligen ser naturligare ut på det viset. Nu återstår att sätta reglar och skruva dit sittbrädorna och ryggstödet. Konstruktionen blev riktigt stabil och håller förmodligen för en entusiastisk hästpublik. När den blir klar kommer den nog inte se så tokig ut, och duga åt mig med.

Midsommar, missär och nöje

IMG_5359IMG_5358IMG_5371IMG_5367 IMG_5376Den senaste veckan har flutit på utan större arbetsinsatser. Midsommarhelgen var väl inte helt misslyckad beträffande vädret, men ändå lyckades jag inte komma mig för att göra några större arbetsinsatser. Vi går lite och väntar på att staketstolparna runt ridbanan ska komma på plats innan vi kan stryka ridbanan ur projektlistan. Svante och jag var en sväng förbi Moälven och skruvade fast nya avgasledningen. När vi skulle ut på en lite provtur inträffade det som vi allra minst önskar just nu. Backslaget havererade. Nu känns det så fruktansvärt orättvist, och kraften att plocka ner backslaget för att försöka undersöka vad som är fel, sakas helt från min sida. Jag har i alla fall fått tag i någon som kan renovera backslaget, men det är först i augusti, så vi kan glömma att åka på utfärd den närmaste tiden. Det blir till att ”bryggsegla” och lyssna på motorn under tiden som man gör någon annan förbättring på båten. I lördags passade vi på att återinviga eldstaden. Det värmde gott i kvällskylan att sitta runt ”lägerelden”. Intresset för att köra radiostyrd bil har åter tagit tag i mig efter drygt 20 års vila, och i söndags var jag ute på en ”riktig” bana för 1/8-bilar, men jag vill ju kunna köra min 1/5-bil, som är lite större, så planen att bereda en egen bana uppe vid lilla volten har tagit form. Efter att har röjt lite med röjsågen ser jag att det kan bli en riktigt fin bana utan större ingrepp på topografin. Om man sedan tröttnar, kommer naturen att kunna ta tillbaka marken igen. Den ligger också rätt bra med tanke på (o)ljudet från en radiostyrd bil. Det kommer bli en utmanande bana, men om den är för lätt blir det ju ingen riktig utmaning.

Ved och lite annat

IMG_4582Idag har jag tagit det lugnt och pysslat med lite av varje – en mellandag helt enkelt. Jag började med att samla in några av de ”stockar” som skapades när skogsstigarna röjdes upp under sommaren. Jag började kapa upp stammarna för att få lagom stora vedklabbar, men när regnet kom, bestämde jag mig för att gå ner till verkstan för att få ordning på fjäderhammaren till smedjan. Jag ganska snart tvungen att modifiera maskinen som är ett hemmabygge jag köpte i våras. Jag undrar om den över huvudtaget testats, eller om jag är den första? Jag får en känsla av att jag blivit lite lurad att betala överpris för någonting som egentligen skulle fungera utan att jag skulle behöva reparera den. Å andra sidan är jag inte orolig att jag ska få den att fungera. Det saknas lite förstärkningar i svetsfogar och några muttrar borde bytas mot låsmuttrar. Sedan fick jag ett ryck och spolade av alla vagnar och gräsklipparen. Högtrycksinstallationen visade sig gungera som tänkt – bara att slå på tvätten och dra ut slangen! När jag skulle köra in en höbal till stallet upptäckte jag att tändningen på traktorn stått påslagen och dragit ur batteriet. Efter någon timmes laddning var den igång och jag kunde slutföra hötransporten.

Stolpningen kan börja!

IMG_4503Så! Nu är röjningen helt klar, och det återstår endast att köra ut några högar med granris, men man blir härligt trött i kroppen av att arbeta i skogen, och lite får jag lämna kvar så att det finns en anledning att gå ut igen. Nu kan man hitta hela vägen utan att behöva gå vilse, eller tveka om vägen. Från början hade vi tänkt använda träd till att spänna upp el-band runt skogshagarna, men det skulle nog inte bli så snyggt och bra som jag skulle önska. Marken verkar ändå vara villig att ta emot stolparna utan att man behöver stöta på allt för mycket problem. Nu har jag siktet inställt på att försöka bli klar med hagen under hösten. Sätter man upp 10 stolpar åt gången så blir man ganska snart klar. Sträckan runt hagen ligger på 600-700 meter, och arean blir nästan 1,4 hektar. Effektivt arbete skulle innebära att man var klar på en månad, men tanken är att kunna dela av hagen, så första delen skulle kunna vara klar snabbare.  En sak är säker, hagen kommer inte att sätta upp stolpar åt sig själv i alla fall.

Utjämning och beredning av skogsväg

IMG_4493Arbetet med att bereda väg runt den tänkta skogshagen fortskrider i sakta mak. Jag kan inte hålla på mer än någon timme eller två  innan det blir så pass mörkt att man inte längre kan jobba på ett säkert sätt. Nu är det så pass röjt och iordninggjort så att man kan ta sig hela varvet runt sittandes på 4-hjulingen utan att behöva backa och trixa för att komma fram. Det blir nog till att röja lite till efter hand – alltid missar man någon buske, eller mindre träd som står ivägen. Otroligt nog är det riktigt svettigt, trots att temperaturen fallit den senaste veckan. Om inte vätan kommer uppifrån, så kommer den innifrån – det är ingen idé att klä sig med regnkläder i alla fall. Det som en gång var mer eller mindre svårgenomtränglig skog har blivit en bred stig som man ledigt och lätt tar sig runt i skogen på. Arbetet med att jämna till vissa partier kommer nog fortsätta ett tag till. När jag fått ihop tillräckligt mycket material för att det ska bli några kubik flis, kommer jag få ett ypperligt marktäckningsmaterial, som förhoppningsvis skapar trevnad.

Lunning av röjskog och ris

IMG_4483Nu har jag fört ut alla slanor som jag röjde för ett tag sedan. Det blev sju, åtta vändor med 4-hjulingen, och gick på cirka två timmar. Om jag tänker till fortsättningsvis, kommer utforslingen kunna gå ännu smidigare och snabbare. Första vändan var jag lite försiktig med hur mycket jag lade på lasset, men märkte ganska snart att jag inte behövde vara blyg. Det var ganska enkelt att bunta ihop grenar, slanor och ris till ett knippe, med ett nylonband och sedan sätta fast det i dragkroken. I början fick jag sällskap av Venar, som hade hoppats på att få några fäska grenar, men tappade fort intresset för vad som fanns på andra sidan staketet, när jag slängde in en buske med vissna löv. Det blir en hel del ris, och frågan har varit vad jag ska göra av det. Nu har jag funderingar på att lägga allt i en stor hög, och sedan mala ner det till flis, för att sedan sprida ut på ”skogsvägarna”, som blir runt hagarna. Jag resonerar så, att om jag lägger allt så att det syns och irriterar, så ska jag nog ganska snart ha löst problemet. Om jag nu bara kan få några dagar med röjsågen så ska vi kunna börja spänna upp staket, och göra skogshage nummer två.

Vandringsled uppröjd

IMG_4389Det är kanske att ta i och kalla en drygt 300 meter uppröjd skogsstig för vandringsled, men tanken är ända att man ska kunna rida eller när nöden kräver, ta sig fram med 4-hulingen utan att behöva tränga sig fram i snåren. Själv tycker jag att det är frustrerande när markägare helt stänger möjligheten att ta sig fram genom att sätta upp en hage eller dyligt, utan att ge en alternativ väg. Nu gör jag först vägarna, och sedan skogshagarna. Ett och annat träd måste nog fällas om man ska kunna ta sig fram med en maratonvagn. Jag har inte mätt bredden på den smalaste delen ännu, så jag vet inte hur det kommer att fungera. Möjligtvis får man dra om sträckningen lite, men det får bli en senare fråga. Ett och annat ställe skulle också kanske behöva jämnas till för att man ledigt ska kunna promenera, men jag antar att om man beger sig ut i skogen sår är man inställd på lite motion också. Kan vi nu bara få lite hjälp från folk, och kanske djur, som inser att det är en bra väg att ta, så slipper jag kanske hålla undan den från sly i framtiden. Kanske man skulle sätta upp en informationsskylt – ”Gå gärna här!”.  Imorgon tror jag att jag fortsätter med ostliga sträckningen, och utökar slingan med några hundra meter till.