Category Archives: Rökgenerator

Rökning och bökning

För tillfället spenderas den mesta tiden till att hålla jämna steg med gårdsunderhåll. Är det inte ängen som ska snaggas så är det kanter eller gräs som ska klippas. Jag har inget emot att göra det, men det blir inte så mycket intressant att förmedla genom bilder och som om man bygger ett ankhus eller en finurlig mojäng som gör gårdslivet enklare. Idag drog jag igång röken med ett nytt rökaggregat som verkar göra sin uppgift väl. Den förra som jag själv svetsade ihop hade ett ganska litet magasin för rökflis, och lufttillförseln hade jag lite problem med. Efter att ha övervägt att införskaffa material till en ny, slutade det med att jag beställde en färdig rökgenerator på nätet. Just nu röks det flingsalt med libsticka som har blivit lite av en favorit i kryddhyllan.

I min jakt på att få den där gården utan en massa saker som stör lugnet för ögonen har tiden kommit till att få till ett bo för allt hindermaterial som har en tendens att ligga utspritt i kanterna på ridbanan. Grannen vid dammen har tjatat på mig att få låna ut sin “Bobcat” till mig som tack för att han har fått dumpa stenar och fyllnadsmassor uppe i vår skog. Idag bestämde jag mig för att gå över och utkräva min rätt. Efter att jag fått en kort instruktion om alla spakar och reglage var det dags att sätta skopan i marken och bereda plats för skjulet. Jag blev klar med grovgörat och imorgon väntar finliret med att få allt riktigt jämnt och plant.

Bling, välljud och vaktelgård.

Förra veckan avslutades med att tillverka en odlingslåda för sonens nyvunna intresse för chiliplantor. I utbyte fick jag mig en lektion i hur man polerar metall så att det blir riktigt spegelblankt. Sista delarna till Apollon bestående av två rattar och två täcklock till skyddsrören runt VU-metern fick avsluta föregående projekt med rörförstärkaren. Under veckan har jag så fort tid erbjudits spenderat tid i Nirvana för att njuta och förtrollas av VU-meterns magiska pulserande i takt med välljudet från Apollon. Jag har lagt på en laddning med salt som jag håller på att röka. Eftersom salt inte blir dåligt kan jag i lugn och ro köra röken i omgångar, vilket är perfekt, när en laddning spån räcker i några timmar. Jag sätter på röken när jag kommer hem från jobbet, och upprepar proceduren tills saltet fått lagom med rökarom. Jag har gjort halvhjärtade insatser under veckan med inledningen på nästa projekt – vaktelgård. Jag hade en föreställning om att det skulle gå ganska enkelt att göra hål med jordborren, men när marken består av sten och bitvis ännu mer sten, får man använda spett och händerna för att gräva de 60 centimeter som krävs för att ett stolpfundament ska bli varaktigt stabil. Idag fick jag äntligen lite inspiration till fysiskt arbete. Grannen behövde låna släpet för att åka till byggvaruhuset och införskaffa material till sin egen frus önskemål, så jag tyckte det var en bra idé att vi samkörde. När jag väl har allt, eller det mesta som behövs för att slutföra ett projekt, finns det inga ursäkter längre! Lagom till att jag kommit igång med arbetet fick jag en bild skickad till mig från en vän som betyder väldigt mycket för mig. Bilden visade en trave stockar som hade funnit en ny plats under dagen. Detta fick mig att känna behovet att själv samla in vindfället från i vintras. Dagens fysiska arbete avslutades med att dra elkabeln till hönshagen från maskinhallen där elaggregatet sitter. Dessvärre hade dragsnöret i röret bara en ände, så jag fick koppla loss elen och använda den kabeln som dragsnöre. Efter någon timmes slitande var så alla kablar dragna, och jag kunde koppla in elen till hönshuset igen. Nu får vi se om orken räcket till någonting imorgon, eller om jag också ska vila på den sjunde dagen. Jag kan ju alltid hugga lite ved!

Målningen fortsätter

Om tre av fyra sidor känndes snabbt avklarade är det allt annat än vad man kan säga om sista sidan. Det beror inte så mycket på att det tar tid, som att solen envisas med att ligga på – nästan hela dagen. Jag har bytt vindskivorna ovanför balokongen, och målat nästan hela framsidan. Vissa delar kommer i alla fall bytas ut när jag bygger en ny altan och byter räcket på balkongen. Jag har istället ägnat mig åt andra saker under dagens solstarkaste timmar inne i verkstan. Jag har byggt en rökkammare till kallröksgeneratorn, som för tillfället står och bolmar rök. Just nu experimenterar jag med att försöka smaksätta salt, timjan och paprikapulver. Första försöket jag gjorde med fint salt blev lyckat. Nu gör jag ett försök med havssalt och flingsalt. Jag är rädd att havssaltet inte drar åt sig så mycket smak, eftersom kornen är så stora, och ytan i förhållande till volymen är relativt mycket mindre. Förhållandet mellan röksmak och sälta kanske blir fel. Vi får se vad man kan använda det till i matlagningen. Jag designade och skrev ut en hållare till skruvdragarbatteriet – förvisso blev den neongrön eftersom det svarta filamentet tagit slut, men än så länge så är allt lite i prototypstadiet. Jag har fått modifiera kallröksgeneratorn flera gånger för att det ska komma en konstant rök utan att behöva tittas till var och varannan kvart. En sak som jag redan nu konstaterat är att behållaren skulle gott få vara lite större, och bättre möjlighet till att reglera draget för att styra förbränningshastigheten. Jag har provisoriskt lett ett rör från fläkten till nedre delen av kammaren för att öka draget, men det skulle kunna bli bättre.

Efter drygt 24 års uppehåll trillar man dit igen

Vi har gått ett tag och kikat på om vi inte skulle skaffa en rök. Här om dagen kom våran inneboende hemdragandes med en grill-/röktunna. Min tanke var att vi skulle bygga en egen rök som vi kunde både kall-och varmröka i. Nu har det varit lite varmt för att hålla på och göra några större arbeten utomhus, så det har liksom dragit ut på tiden. Denna nyinförskaffade rök fungerar säkert om man ska varmröka, men kallrökning kräver nog lite mer. Efter lite undersökningar inser jag att det inte alls behövs en stor vedeldad spis eller tunna, utan det räcker med att man har en rökgenerator som lever på luft och glödande spån. Som vanligt när jag ska ge sig i kast med något nytt försöker jag inhämta så mycket information som möjligt från andra uppfinningsrika personer från alla världens hörn.  Min lösning fick bli ett överblivet cylinderfoder från motorrenoveringen av Moälven, samt en fläkt som blivit över när jag byggde 3D-skirvaren. Den går på 12 volt och drar endast 100 mA – vilket innebär att ett bilbatteri på 70 Ah motsvarar 700 timmars gångtid. Det borde räcka för den mest “mörkrökta” mat man kan tänka sig. Efter första den provisoriska ihopsättningen var det klart för första testet. Jag spånfyllde det perforerade innerröret, också det från Moälven – närmare bestämt det gamla avgasröret, och tände på med gasolbrännaren. Efter någon minuts värmning började det ryka om spånet. När att jag placerat spånröret inne i “kallröksgeneratorn” och startade fläkten, kunde jag konstatera att luftflödet var för högt. Istället för att varvtalsreglera fläkten valde jag att bygga ett spjäll. Idag testade jag röken i lite över en timme på ett batteri från en av mina sladdlösa maskiner, och jag har stora förhoppningar om att det kommer fungera. Spånet som jag testade med, var kanske inte riktigt optimalt, men rök kom det under hela testet, och mycket av spånet fanns kvar när jag avbröt testet. Imorgon blir det till att införskaffa “riktigt” spån. Jag skulle i och för sig kunna gå ut i skogen och såga ner lite olika träslag lämpliga för röken, men det tar tid att torka, och jag kan inte vänta. Jag hoppas att temperaturen utomhus kan hålla sig under 30-gradetsstrecket så kan jag teströka någonting – annars blir det ju varmrökt.

Hönsen har också fått lite uppmärksamhet. Jag byggde en vattenautomat som kan stå utomhus. De pinnar jag satt upp inne i hönsgården har börjat användas. Idag när jag kom förbi satt tre stycken och trängdes på en av pinnarna. -Kul när saker anvämnds som man tänkt sig. I övrigt ingenting att rapportera!