Category Archives: Ridbana

Tre månader till Julafton

Så var ett evighetsgöra ur världen i alla fall. Man kan gå hur länge som helst och plocka ogräs. I början tar man de största, och sedan arbetar man sig ner i storleken tills man inte orkar längre. Man förundrar sig över att man hittar maskar i sanden i nära anslutning till ogräs. Är det verkligen någon mask som förflyttar sig 40 meter för att att hitta ogräs, eller sprider dom sig från år till år? Efter lite sökande på bloggen kan jag konstatera att ogräset minskat från förra året då jag fyllde släpet med timmertillsatsen och i år blev det bara flaktillsatsen.

Jag blev helt klar med sjunde takstolen och lät bli att påbörja en ny. I natt drömde jag om att jag höll på med att såga och tillverka takstolar, så det får räcka med den typen av jobb för den här veckan. Imorgon börjar jag såga till den första delen på sista takstolen. På tisdag tar jag det andra benet på takstolen som är mer stämjärnsintensivt. På onsdag sågar jag upp ytterkonturen till tvärslån, och på fredag slutför jag tvärslån och sågar ut konturen till var tvärslån ska passas in i takstolsbenen. På lördag gör jag det jag gjorde idag och senast på söndag förhoppningsvis ett helt nytt moment in bygget av orangeriet.

Evighetsgöra gånger två

Igår började jag med att rensa ridbanan från ogräs. Det är hästhelg nästa helg, och om ridbanan ska rensas från ogräs så är det väl inte fel om det är gjort inför kommande helg då fyrbeningarna likställer grönt med mat och fokus behöver vara på vad ryttaren vill. Jag har kommit till lite över hälften, men det känns som att det är dubbelt så mycket kvar av arbetet. Längs kanterna är det värst, och jag har tagit till alla medel till förfogande för att underlätta arbetet.

Takstolarna ligger i bakgrunden och lägger sig som en våt filt över allt annat som man vill eller måste hinna med att göra. Jag är inne på den sjunde av åtta takstolar, så om jag jobbar på så hinner jag klart under helgen, men mer troligt under nästa vecka. Sågningen kräver total fokus och det gäller verkligen att låta sågen arbeta utan att man pressar på för hårt i början av varje snitt, speciellt de klyvande snitten som har en tendens att både vara psykiskt och fysiskt jobbiga att utföra. Ofta måste man klämma in en kil för att inte fastna med sågen. Att arbeta med stämjärn är heller inte så enkelt när träfibrerna går åt fel håll samtidigt som det inte går att mejsla åt motsatta håll. När jag är klar med takstolarna kommer nästa moment i bygget. Måtte det inte vara så tålamodsprövande som detta!

Halvjlusautomatik ogräs och stockar

Som kunnig inom ett vidt område så får man ibland meka med saker som man dreglade över när man precis tagit körkort. Min svärfar har tydligen försökt att få märkesverkstad att fixa ett glappande halvljus, men inte lyckats. Det tog mig ett tag att lokalisera relät som styr automatiken. Jag blev generöst belönad för min insats. Det kostar på att äga en sportbil tydligen.

Grävis fick göra en insats på ridbanan för att bekämpa vegetationen längs staketet. Det blev en hel kärra med ogräs som hamnade i den stora komposten som jag tänkt vittja om några år. Arbetet i skogen har fortsatt och jag har spenderat några dagar mer att kvista och forsla bort ved. Dessvärre strejkade motorsågen helt plötsligt och jag kom fram till att det var membranen i förgasaren som inte längre orkade pumpa fram bränsle och att tändhatten glappade. Jag var in till motorsågsverkstan igår där man gav beskedet att membranet troligtvis liggen någon eller några månader bort att få hem. “Nyrik” efter min tidigare verkstadsinsats och ett snack med min fru kom vi överens om att införskaffa en ny motorsåg. “Se till att det blir en bra och proffsig nu…”.

Jag valde en såg med uppvärmda handtag, automatisk justering av förgasaren, något lättare och smidigare samt ett lite längre svärd än vad jag haft tidigare. Det längre svärdet underlättar en hel del när man kvistar, vilket jag inte trodde. Jag försöker så gott det går att följa de instruktioner som jag hittar på nätet om att kvista säkert, snabbt och så skonsamt för kroppen som möjligt. Favoritklippet är en instruktion från 1985 där man får lära sig allt man behöver veta om säker kvistning. Nu har jag avverkat hälften av det som ska fällas, och jag känner att jag har börjat få läget under kontroll. Imorgon ska jag ta en välbehövd vilodag från skogen och förbereda mig på att vara allfixare på fjordhäst-SM.

Känner mig som en nybörjare

Att efter så många månvarv åter hålla en manuell kamera i sin hand är lite ovant men samtidigt roligt och utmanande. Med en fast brännvidd och manuella inställning på bländare tid och fokus har fotograferingen helt plötsligt blivit rolig igen. När helst det har funnits möjlighet har jag tagit med kameran. Dokumentationen till bloggen kommer precis som tidigare mestadels tas med mobiltelefon och drönare.

Nu har jag färdigställt hinderskjulet och inrett med bomhållare. Till helgen kommer det att bli slakt av diverse fjäderfän och två slakttrattar har vuxit fram av vad som tidigare varit trafikkoner och rostiga rundstänger. Exakt hur de kommer att användas och varför man behöver två har jag i nuläget inget svar på, men jag antar att det underlättar. Imorgon ska jag passa på att dokumentera lite. Jag misstänker att jag kommer få vara med så att bland annat fjädrar inte sprids för vinden.

Kontemplation och annat tempo

De senaste dagarna har ägnats åt att få ordning på fördelning av sysslor och framtidsplanering. Vi har allt mer glidit åt var sitt håll med olika parallella viljor och önskemål, vilket resulterat i att många uppgifter mer känts som tvång än att man går saker av glädje. Jag kan många gånger mala på och hamna i min egen bubbla, vilket i och för sig är effektivt när man vill ha saker gjorda, men till vilken nytta? Nu tror jag att vi ändå är inne på rätt spår där vi planerar tillsammans vad vi vill göra och hur vi vill utföra saker. Vi fördelar tillsammans och utför det vi kan tillsammans. Faktum är att jag fått tillbaka lite av den glöd som länge känts som bortblåst. Igår passade vi på att åka ut på en liten fotoutflykt runt i närområdet. Jag använde min drönare och min fru dammade av sin kamera som inte använts på bra länge. Nu har jag fått tillbaka lite av mitt fotointresse och har bestämt mig för att ta steget in i den digitala välden med en kamera istället för mobiltelefon och drönare. Drönaren och mobiltelefonen i all ära, men att få stå där och komponera bilden genom en sökare med fasta brännvidder är något speciellt. Jag fick för några år sedan ett antal objektiv som hade varit min morfars genom mina föräldrar som jag hade tänkt skulle komma till användning. Det är synd att sälja eller låta dem vara oanvända. Ett nytt begagnat kamerahus är beställt, och jag väntar med spänning på leverans. Idag var jag ute i skogen och fällde några träd. Det är många döda träd kvar, men om man tar några träd åt gången så behöver det inte bli så jobbigt. Efter att jag hjälp till med att skörda, beskära och binda upp växter i växthuset åkte jag iväg för att skaffa lite T-profiler till bom-konsolerna till hinderskjulet. Jag hann med att såga och göra iordning delarna som ska svetsat ihop. Imorgon ska jag ta en dag ledigt från semestern och förvärvsarbeta så förmodligen blir jag först klar med hinderskjulet i övermorgon.

En ny ordning och nya tag

Nu har jag äntligen öppnat upp grinden och kan förhoppningsvis undanröja alla hinder för att skapa en välordnad tillvaro. Med lite mer struktur här på gården kan vi skapa en ordning som består. Det är naturligtvis en ständig kamp att upprätthålla den nya ordningen, men nu finns det i alla fall förutsättningar att lyckas. Naturligtvis måste jag vara lyhörd för vad som fungerar rent praktiskt och hjälpa till att skapa de rätta förutsättningarna. Ibland kan man bli lite frustrerad och råkar skruva i skruvar på fel ställen för att sedan ångra det bittert efteråt när allt bara rasar. Nu ska skjulet kunna stå i några decennier bara man underhåller med lite färg och massor med kärlek.

Vilken snözon tror du att vi befinner oss i?

Under de senaste dagarna har det ägnats mer tid till att bygga än att skriva i bloggen. Det gäller att passa på när temperaturen håller sig under 30 grader. Jag tillverkade en balk som förhoppningsvis inte ska bågna under nästa snötäcke. Jag var tvungen att ta hjälp av grannen Ö och hans traktor för att få den på plats. Kommentaren när vi skulle lägga den på gafflarna var som rubriken på inlägget antyder, en viss förvåning över dimensioneringen. Man kan aldrig vara nog säker med tanke på att spannet är 6 meter. Idag fick jag taket på plats och fick god hjälp av svärsonen som hade oturen att dyka upp när jag behövde hjälp. Nåja, jag hade nog klarat av det på egen hand, men kanske inte på samma sätt. Taket täckte jag med plåt för att göra konstruktionen lättare, och dessutom har jag en och annan plåt liggande uppe i skogen. Det är redan lite patina på taket och det kommer passa bra ihop med väggarna som kommer att målas med silvergrå lasyr för att smälta ihop med omgivningen. Jag fick tydliga direktiv om att hinderskjulet inte fick bli för lågt så att man slog pannan i taket och att det skulle finnas plats. Nu finns det plats och man kommer garanterat inte slå pannan i, även om man skulle utöva voltige på ridbanan.

Gräsklippare och stolpskor

Idag har det varit varmt! Jag var tvungen att avbryta mitt arbete vid hinderskjulet flera gånger för att dricka vatten och vila musklerna. Jag satsade på stolpskor som ska skruvas ner i marken. Det låter enkelt, men stenar och torr lera bjuder på motstånd. Ja förborrade med en kraftig slaghammare för att underlätta arbetet, men det hindrar inte att man får ökad puls och vräker ur sig svordomar. Efter tre av fem stolpskor vilade jag upp mig med att påbörja bygget av robotgräsklipparen som ska kunna klippa utan guidekabel och samtidigt ha en precision på någon centimeter. Klipparen är en open-source-byggsats med knapphändiga instruktioner på tyska. Nu får jag lära mig både tyska och hur en robotgräsklippare fungerar. GPS brukar ha en noggrannhet på tre meter, men genom att ha en basstation som hela tiden korrigerar positioneringen via radiosignal så kan man få den noggrannhet som behövs för att få en fin gräsmatta samtidigs som rabatter och grusgångar får vara ifred. Jag hoppas på att jag ska kunna bygga ihop gräsklipparen på några dagar, men det kan lika gärna stanna av och bli ett långtidsprojekt. Efter att jag skruvat ihop själva basen hade temperaturen sjunkit och jag kunde gå ut för att skruva ner de sista två stolpskorna. Imorgon blir det ett besök hos brädgården för att införskaffa material till stommen på hinderskjulet.

Rapsfält och plana ytor

Idag känns det som att allt är toppen! En sväng förbi dammen skänker glädje i att de Kerstin och Örjan med alla sina dunbollar som fortfarande ploppar upp som korkar efter sina försök att bli riktiga doppingar. En sväng in i växthuset och man får en föraning om hur stor skörden kommer att bli genom att se alla blommor som lika gärna skulle kunnat gömma sig i ett rapsfält. Gurkorna har börjat ta form och bladverket klättrar sakta uppför spaljén. Djungelgurkan är ivrigast att nå taknocken och har klättrat halvvägs uppför tredje och sista sektionen. En sväng ut på “Slånbärsudden” avslöjar att det börjar bli dags att beväpna sig med svampkorg, kniv och borste.

När “tjänstebalansen” mellan grannar är sådan att alla känner man får igen mer än vad man ger blir man glad i sinnet. Efter att ha planat ut ytan där hinderskjulet ska stå fick jag ett antal skopor 0-32 av samma granne som lånat ut sin fantastiska maskin för att fylla ut ojämnheter. Sista lagret blev ett lager makadam från eget förråd. Nu ska det grävas gropar för plintarna, vägas in och gjutas.  Därefter kan jag börja snickra, vilket jag tycker är det roligaste av hela projektet.

Rökning och bökning

För tillfället spenderas den mesta tiden till att hålla jämna steg med gårdsunderhåll. Är det inte ängen som ska snaggas så är det kanter eller gräs som ska klippas. Jag har inget emot att göra det, men det blir inte så mycket intressant att förmedla genom bilder och som om man bygger ett ankhus eller en finurlig mojäng som gör gårdslivet enklare. Idag drog jag igång röken med ett nytt rökaggregat som verkar göra sin uppgift väl. Den förra som jag själv svetsade ihop hade ett ganska litet magasin för rökflis, och lufttillförseln hade jag lite problem med. Efter att ha övervägt att införskaffa material till en ny, slutade det med att jag beställde en färdig rökgenerator på nätet. Just nu röks det flingsalt med libsticka som har blivit lite av en favorit i kryddhyllan.

I min jakt på att få den där gården utan en massa saker som stör lugnet för ögonen har tiden kommit till att få till ett bo för allt hindermaterial som har en tendens att ligga utspritt i kanterna på ridbanan. Grannen vid dammen har tjatat på mig att få låna ut sin “Bobcat” till mig som tack för att han har fått dumpa stenar och fyllnadsmassor uppe i vår skog. Idag bestämde jag mig för att gå över och utkräva min rätt. Efter att jag fått en kort instruktion om alla spakar och reglage var det dags att sätta skopan i marken och bereda plats för skjulet. Jag blev klar med grovgörat och imorgon väntar finliret med att få allt riktigt jämnt och plant.