Category Archives: HQ

Eureka! Jag fann problemet!

Nu har jag den där känslan som jag bara brukar uppleva när jag lyckats med något riktigt bra trots motgångar och omtag. Efter att ha studerat elschemat för VU-metern och gjort lite mätningar kunde jag konstatera att spänningsregulatorn brunnit upp. Antagligen var detta resultatet av att jag tänkt fel när jag av misstag kopplat ihop jord mellan signal- och spänningskretsen via VU-metern. Genom att koppla förbi spänningsregulatorn tillfälligt kunde jag få bekräftat att det var det som var problemet. Jag försöker intala mig själv om att jag först och främst hade tur som hittade problemet, men lite elektronikkunskaper spelar nog in också. Nästa trevliga överraskning var att den välkända affärskedjan med det töntiga förnamnet råkade lagerhålla just en sådan komponent. Klockan 10:00 hängde jag på låset tillsammans med andra påskflyende hemmafixare för att införskaffa en spänningsregulator med beteckningen L7812. Efter en dryg timmes lödkolvsexercis var Apollon redo att inte bara låta, utan även visa att den låter genom att i takt med energin i musiken pressa ljusstaplarna på Nixie-rören upp i taket. Riktigt läckert! Nästan lika läckert som jag är nöjd med mitt avslutade projekt!

Vinande, brus, brum och äntligen tystnad!

Sedan i tisdags när jag äntligen hade lött ihop alla delar har jag på min lediga och vakna tid ägnat mig mest åt att försöka få bukt med oljud som Apollon alstrat. Enligt trovärdiga källor lät musiken på Antiken inte helt bra och jag började ett tag tvivla på förträffligheten med att namnge förstärkaren efter en grekisk gud med anknytning till den dåtida musiken. Jag vet inte hur många gånger jag kopplat i och ur kretsar för att identifiera de olika problemen jag haft med oönskade ljud. Jag har gått igenom alla kopplingar både två och tre gånger utan att hitta någon uppenbar förklaring och jag började försiktigt leka med tanken att jag skulle lägga allt på hyllan för att mogna några månader. Av en ren slump upptäckte jag att återkopplingskretsen från högtalarutgången till förstasteget var det som orsakade det märkbara vinandet som först träffade mina trumhinnor i ett inte allt för angenämt möte. När vinandet upphört var det dags att brottas med ett störande brum som kunde stävjas med en filterkondensator efter lite efterforskningar. Jag tror dock att det mest irriterande är de timmar jag lagt ner på att ta bort bruset som legat på som en matta i bakgrunden, med eller utan musik. Inte så märkbart i HQ som i Nirvana, där jag tänkt använda förstärkaren. Det visade sig vara nivån på ingångssignalen som varit uppskruvad för att den förra förstärkaren skulle låta tillräckligt högt i jämförelse med förstärkaren till bashögtalarna. Pinsamt nog var det bara att dra ner nivån på utsignalen från delningsfiltret. – Det borde jag ha tänkt på! Det som är bra med att få problem är att man lär sig så mycket mer på det sättet. Jag har ännu inte hunnit sätta mig ner och förundras över hur bra det blev – för det blev verkligen bra, mycket bättre än den förra förstärkaren. Helt i klass med en förstärkare som går att köpa för snuskigt mycket pengar i en riktig audiofilaffär – den här har å andra sidan kostat snuskigt mycket tid att bygga. Skulle jag göra om det hela om jag var tvungen? – Absolut! Nu ska jag städa HQ, och sedan ge mig i kast med att försöka få igång VU-metern som jag av misstag råkat koppla fel och förmodligen förstört – den funkar hur som helst inte. Utan den är jag inte helt klar med projektet. Har jag kommit såhär långt kan jag bara inte ge upp!

Väntans tider

Just nu kryper det i kroppen på mig. Samtidigt som jag väntar på att få de sista rören med posten, så kan jag just denna helg inte fortsätta med bygget då andra aktiviteter kallar på min uppmärksamhet. Under veckan har jag kämpat med att hitta utrymmen och lösningar för att fästa upp alla olika kretsar i kabinettet. Allt ska kunna kommas åt samtidigt som jag inte vill att kablar med signaler och höga växelspänningar ska komma för nära varandra och skapa problem. Nu tror jag att jag hittat en hyfsat logisk placering för allt. 3D-skrivaren har serverat mig med kretskortshållare i diverse olika utföranden. Det blir fler delar än vad man tror när man ser kopplingsschemat, speciellt om man ska lägga till saker som balanserade ljudingångar, VU-meter, upplyst knapp på framsidan med tidsfördröjda relän som släpper på den höga spänningen först när rören värmts upp ordentligt. Om postgudarna är på min sida så kan jag provlyssna i nästa vecka. I annat fall måste jag nog se mig om efter nästa projekt jag kan påbörja.

Montering

Var ska jag börja bland alla saker som gick fel idag? Det första som gick snett var att jag inte satt fast bakstycket ordentligt när jag skulle fräsa ut hålen för högtalarterminaler, ljudingångar och strömanslutning. Mitt i fräsarbetet såg jag hur arbetsstycket rubbades ur sin position! Som tur var kunde jag avbryta i tid. Detta medförde någon halvtimmes tapp i arbetet, då jag var tvungen att åter hitta nollpunkten och skriva om programmet så att fräsen fortsatte där den blev avbruten. Det andra bekymret som uppdagades var det begränsade utrymmet för alla kretskort och strömtransformatorer som ska få plats i kabinettet. Allt får plats, men det är lite bekymmer med att komma åt alla rörterminaler om det är en massa annat i vägen. Efter mycket knåpande tror jag att jag har en lösning som ska kunna fungera så att jag kan separera högspänning från ljudsignalerna. Jag antar att det är den här typen av problem som man köper sig fri ifrån om man köper ett kit eller en färdig förstärkare…men det är ju inte riktigt samma sak som att göra allt själv från grunden. En annan inte helt obetydlig detalj var att strömknappen jag köpt var momentan, vilket skulle innebära att jag antingen får stå och hålla fingret vid knappen, eller bygga en självhållande krets. Det första är helt uteslutet, och det andra skulle skapa ytterligare platsbekymmer. Nu fick jag tag på en växlande knapp som tur var, dock var naturligtvis diametern mycket mindre. Av de två alternativ jag hade valde jag att svarva en hållare i mässing framför att byta framstycke på förstärkaren. Trots alla missöden som kan få den mest envise att kasta in handduken känns det som att jag är på banan igen. Förmodligen kommer jag behöva designa och 3D-printa några hållare till kretskorten den kommande veckan. Det som var bra idag då? – Det blir skitbra ändå!

Apollon, komponentjakt och hönsstaket.

Igår ägnade jag förmiddagen till att gå igenom vilka komponenter jag fått tag på, och vilka jag eventuellt saknar till rörförstärkaren som efter mycket funderande fått arbetsnamnet Apollon. Varför just Apollon och inte Apollo har lite med originalet och kopian att göra. Apollon är den grekiska förlagan till romerska mytologins Apollo. Eftersom man var mer inställd på krig än konst och musik i Rom, så fick Apollo en mindre framträdande roll än vad Apollon hade haft i den grekiska kulturen. För den som inte vet någonting om Apollon hänvisar jag fortsatta studier på egen hand, och den som har bättre koll på grekisk och romersk mytologi än vad jag har, är välkommen att komma med både tillrättavisningar och fördjupning i ämnet.

När temperaturen kröp upp mot tvåsiffriga värden, var det dags att gå ut och avgöra ifall jag skulle våga mig ut och göra något vettigt av den vackra dagen, eller om jag skulle vara feg och fortsätta tillvaron inomhus. Först hade jag tänkt att ta en premiärtur uppe på Björknäs Ring, men snön låg fortfarande kvar i de skuggiga partierna, så lek och stoj får vänta i någon, eller några veckor till. Det blev till att fortsätta att sätta upp staket till hönshagen, och jag blev så gott som klar. Det som saknas är att införskaffa ett lämpligt elstängselaggregat och koppla in det. Sedan kan hönsen få lite större yta att vara på än bara inne i hönsgården, som vid det här laget är helt fri från växtlighet.

Uppdaterad CAD-modell och tillverkning av hörnbeslag

Efter gårdagens senaste blogginlägg satte jag mig en stund framför datorn och funderade över hur jag skulle foga ihop hörnen på förstärkarkabinettet utan att det skulle se tarvligt ut med tanke på min blygsamma skicklighet i träverkstaden. Några hörnbeslag skulle kunna lösa den saken, och det skulle dessutom se ganska snyggt ut. Efter ett besök hos en av de större varuhusen som lockar fram gör-det-själv-känslan hos ”riktiga” män kunde jag konstatera att inga profiler i deras sortiment skulle kunna uppfylla mina önskemål om vare sig design eller funktion. Jag klurade ett tag nere i verkstan och satte igång med vinkelslipen och svetsen. Resultatet kommer bli riktigt bra efter att jag planat till beslagen i fräsen, och målat dem i matchande färg med transformatorerna. Jag tror att övre plattan ska målas i svart, och inte blå som jag experimenterat med i CAD-programmet. Vi får se hur det blir med den saken.

Virtuell planering

Idag har vädret inbjudit till inomhusaktiviteter. Det har regnat och snöat om vart annat i snart två dygn. Senare delen av eftermiddagen bjöd på en del sprickor i molntäcket, men det var så dags då kan jag tycka. Eftersom jag inte riktigt kunnat släppa tankarna från mitt projekt samtidigt som komponenterna hanteras av all världens olika speditörer, har jag ägnat mig åt lite virtuellt skapande i Fusion 360. Istället för att bygga två monoblock, eller separera strömförsörjningen från förstärkardelen lutar jag nog åt att bygga in allt i ett och samma kabinett. Först var jag inne på att gjuta ett hölje i betong, men det kommer med all sannolikhet att bli problematiskt att hantera när jag sätter ihop delarna. Det skulle i och för sig vara ganska unikt, men ljudet bryr sig nog inte om den aspekten av konstruktionen. Det får nog istället bli en träram i ek med en lackad plåtskiva i antingen svart eller samma djupa kungsblåa färg som transformatorerna. Samtidigt som jag längtar efter vårens aktiviteter så är det rätt stimulerande att ägna sig åt lite konstruktionsarbete i en lite ”mindre” skala!

BOM-lista och släplist

Under veckan har jag, förutom att ha bidragit med blygsamma insatser i den dagliga driften, bytt ut släplisten i stallet som efter ett antal år slitits ut. Resten av min egentid har jag suttit i Nirvana och läst på om kondensatorer och komponenter som påverkar utfallet på ljudet i en rörförstärkare. Idag har jag gjort ett besök i ljudbutiken för att samla in de komponenter som de kunde bidra med till mitt nästa rörförstärkarbygge som omsorgsfullt har komponerats ihop av olika lösningar som världens alla audiofiler delat med sig av. Eftersom jag den här gången själv dimensionerar systemet och satsar på kvalitetsprodukter rakt igenom är det lite knepigt att hitta allt på ett och samma ställe med rimliga leveranstider och priser. Initialt skulle det ta 6-8 veckor att få transformatorerna hemskickade, men nu ser det ut som att de skulle kunna komma redan i nästa vecka. Nu sitter jag och funderar på själva kapslingen. Det skulle vara ganska kul om man kunde tillverka det helt själv, och inte lockas till att köpa ett färdigt kabinett. Jag funderar på att separera kraftdelen från förstärkardelen för att minimera risken med störningar samtidigt som jag kan uppgradera den ena eller andra delen om det skulle behövas. Eftersom jag inte kan börja bygga innan jag vet hur stor respektive låda måste bli för att kunna hålla alla komponenter, och komponenterna ännu inte finns tillgängliga, kan jag fundera ett tag till på hur vida jag ska separera de olika delarna eller ej.

Otrolig värme

Efter mitt förra blogginlägg satte jag mig för att ta reda på möjliga orsaker till brummandet i förstärkaren. Den mest troliga orsaken var ett jordningsproblem. Jag var inte medveten om att man hest skulle jorda så nära utgångarna som möjligt, och helst bara i en punkt. Efter lite fäktande med lödkolven, skaltången och lite kabel kunde jag åter testa förstärkaren. Ett svagt brummande, men inte alls störande, mötte mina öron. Efter ytterligare någon timme med omdirigering av signalkablarna var brummet näts intill helt borta och jag kunde slutmontera förstärkaren. Jag skruvade fast sidostyckena och tog bort skyddsplasten för att sedan stolt kunna gå upp till Nirvana för att koppla in förstärkaren till elektrostathögtalarna. Inte så tokigt – inte alls tokigt! Bortsett från att jag inte kan spela musik på lika hög volym som tidigare, så låter det faktiskt riktigt bra! Öppet och luftigt på samma gång som det är ett mjukt ljud. Riktig audiofilnivå är det väl inte riktigt ännu, men det finns en hel del lågt hängande frukter att plocka när det gäller att förbättra den. Nu har jag fått tillräckligt med luft under vingarna för att kunna våga mig på att designa en förstärkare från grunden med de komponenter och den design som passar mig bäst. Nu är jag sådär barnsligt nöjd igen – rören värmer gott också!

Rörförstärkare – en lärorik utmaning

Hela dagen igår satt jag uppe i HQ och lödde komponenter, skalade kablar, krympte slang och försökte tolka elschemat till rörförstärkar-kitet som kom med posten i förra veckan. Jag har för lite erfarenhet för att kunna bedöma ifall vissa komponenter är av god eller dålig kvalitet, men allt är från Kina, och det är säkerligen inte ”high-end” komponenter. Syftet med bygget var i och för sig inte att få ett perfekt ljud, utan snarare en förståelse för var utmaningarna ligger. Första försöket att få ljud i förstärkaren var rätt misslyckat. I takt med att rören började glöda kom det ett surrande, fräsande och obehagligt ljud ur högtalarna som tvingade mig att stänga av och fundera på möjliga orsaker. – Antingen  löser jag det imorgon, eller så gör jag det förmodligen aldrig – sa jag lite bistert till min fru, som undrade hur det hade gått.

Idag tog jag mig mod att börja mäta och felsöka med strömmen påslagen. Alla rör verkar vara rätt kopplade och transformatorn levererar rätt spänning, som det verkar. Jag hittade efter en stunds letande ett likvärdigt elschema på nätet med bokstäver som jag förstår. Det enda som jag kunde konstatera var att min kinesiska vän varit färgblind och växlat röd och blå kabel på utgående transformatorer. Det gjorde dock ingen skillnad, men jag fick anledning att fundera över kabeldragningen och kom fram till att det kanske inte är så bra om signalkablar ligger nära högspänningskablar. Nästa sak att försöka eliminera var volymkontrollen, som kändes lite torftig. Efter som jag ändå kommer använda förstärkaren som ett rent slutsteg så beslutade jag mig för att helt koppla förbi volymkontrollen. Förvånansvärt nog gick det att koppla in förstärkaren i vägguttaget utan att det började surra förskräckligt obehagligt. Det var mer ett ganska framträdande brummande som mötte mina trumhinnor. Hmmm….kanske. Jag kopplade in mitt hörlursuttag från telefonen in i lågnivåingången på förstärkaren och spelade upp en låt. Fantastiskt! Det låter! -Inte fantastiskt, men det låter! Det är svårt att avgöra hur vida det låter bra, med tanke på att alla låtar man spelar dränks av en tydlig bordunton som jag identifierar som signalbrus eller jordproblem.

Jag skulle kunna kategorisera detta projekt som en total flopp, men uppsidan är att jag har lärt mig en hel del, samtidigt som det finns massor med saker kvar att lära sig. Kinesiska skulle vara en allt för stor utmaning, men det primära målet är att försöka omstrukturera och separera högspänningsdelarna från signaldelarna. När väl bruset och störningarna är borta kan jag börja fundera på hur drömförstärkaren skulle kunna se ut och låta.