Category Archives: Gårdsterapi

Trasiga och kalla fötter

Efter några dagar med sömnpiller för att kunna vara pigg och alert på jobbet känns tillvaron något bättre. Jag har lite svårt men tidpunkten för när jag ska ta mitt piller. Det gäller att inte ta det för sent då effekten varar mellan 10 och 12 timmar för mig. Min föreställning om att man somnade någon timme efter att man tagit pillret stämmer inte helt överens med verkligheten. Pillret gör snarare så att när man väl somnat så sover man. I morse kände jag mig riktigt trött när klockan ringde, och eftersom jag inte hade några kundbesök inbokade kändes det inte särskilt svårt att jobba hemifrån och få en timmes extra sömn som belöning. När man jobbar hemma finns det alltid utrymme för att fixa lite hemma mellan supportsamtal och mail-konversationer. Eftersom solen var framme och Björknäs var klädd i skön vinterskrud togs drönaren fram för att dokumentera det hela. Då fredagar brukar vara rätt lugna på eftermiddagarna tog jag fram fyrhjulingen för att ploga och göra gården mer kryckvänlig. Eftersom jag inte känner så mycket i min skadade fot och har betydligt sämre blodcirkulation var jag lite orolig för att förfrysa foten. Det tar ungefär tre gånger längre tid att ploga än med traktorn, men vad ska man göra? Jag har i alla fall bevisat för mig själv att jag kommer att klara av fortsatt skötsel av gården trots mitt stora dilemma.

Jag tog mig i kragen och gjorde en välgärning för spisen som har betydligt fler skadade fötter till kastrullgallrena än vad jag har. Först försökte jag skriva ut fötterna i ett stycke, men 3D-utskrifter har en tendens att vara svagare mellan varje lager än i andra ledden, speciellt när det kommer till små saker. Lösningen blev att skriva ut halva fötter och sedan sätta ihop med efteråt. Mu är spisen skrammelfri. Förhoppningsvis kommer inte fötterna smälta när spishällen används.

Snökaos och ordning

Idag har HQ fått ytterligare förvaringsmöjligheter, och nu är det fritt från prylar som står på golvet. LiPo-batterierna har hittat in i ett plåtskåp för att minimera risken för brand om olyckan skulle vara framme. Sorteringslådan som länge stått på golvet och väntat på att bli uppsatt fann en plats på väggen i lagom plockhöjd. Tanken är att jag ska kunna förvara reservdelar och servade komponenter till den radiostyrda bilen där. Det är bara att plocka fram märkmaskinen och skriva ut etiketter på askarna vartefter de fylls. Det kom en hel del snö under dagen och jag kände mig tvungen att utföra en stödplogning när det fortfarande var ljust. Benet vågar jag inte lita på i traktorn så det fick bli 4-hjulingen istället.

Benet ja – det fortsätter att så dystra tankefrön i huvudet om framtiden och hälsan. Tänk om det ändå är en nervsjukdom som bara väntar på att få koppla ett grepp om det andra benet också? Ska jag behöva fortsätta leva med smärtan och blott några timmars sömn per natt? Hur ska jag i så fall klara av att sätta upp växthuset, eller för den delen få det nya plåtskåpet på plats för att även kunna skapa bättre ordningsförutsättningar i verkstan? Det är klart att jag kan ta hjälp av grannar, barn och vänner, men för mig som nästan alltid klarart av allt på egen hand är det svårt att acceptera ett beroende av att andra ska ställa upp. Om jag ska gå runt och halta resten av livet – vilken typ av käpp eller krycka ska jag ha? Skulle en Segway kunna underlätta framkomligheten på gården? Blir det rullator eller en Permobil? Hur ska jag göra om min radiostyrda bil välter och jag måste gå och vända på den? Man hinner i alla fall tänka på mycket när man ligger vaken på nätterna.

Annandagen

Natten har varit jobbig igen. Benet har spökat och nu har ryggen börjat skrika på uppmärksamhet. Jag tror att jag snedbelastat ryggen på grund av benet, men det kan ju vara ryggen som är orsaken till mitt benproblem.

Idag lämnar de sista gästerna Björknäs och påminnelsen om att det kommer en vardag smyger sig sakta på. Jag var tvungen att göra någonting för att flytta fokus från mina krämpor och Christer orkar inte skotta hela gården. Traktorn vågar jag mig inte riktigt på just nu. Jag brukar ha muskelvärk i vänsterbenet efter flitigt användande av kopplingen för att lägga i olika växlar, så det fick bli fyrhjulingen istället. Det tar lite längre tid, och det blir inte riktigt lika fint som när man plogar med traktorn, men just nu känns det viktigare att få bort snön hjälpligt inför stundande blidväder.

 

Grannen kom förbi för att höra sig för om monteringen av växthuset. Med blandade tankar om snöns existens så är det nog bra om underlaget är snöfritt innan vi börjar med någon montering. Jag har fått erbjudande från fler håll att hjälpa till med monteringen, men även om jag själv med största sannolikhet redan haft Covid-19, så kanske det inte är så lämpligt att samla för många samtidigt. Eftersom grannen har mest erfarenhet av byggnationer känns det som ett naturligt val att han får första tjing på att få uppföra denna så efterlägtade byggnad.

Bjälklag klart – trots klar himmel!

Naturligtvis kan vädret aldrig vara perfekt. Igår när jag skulle gjuta plintarna och väga in beslagen med laser var det så ljust att laserstrålen inte syntes. Senare på eftermiddagen med lite skugga gick allt bra till slut. Idag åkte jag för att skaffa reglar till ankhusets bjälklag. Det var riktigt varmt att stå och jobba i solen…nästan lite för varmt. Det hjälpte inte att handskarna jag hade på mig var välventilerade – under en projektsäsong sliter jag ut ett tjugotal handskar. De slits lite olika beroende på vad de utsatts för, så det är bara att välja ett par som har hål på rätt ställen. På eftermiddagen gick jag en välbehövlig runda med röjsågen runt hönsgården och bakom maskinhallen. När gjäset var grovtrimmat kunde jag fara fram med gräsklipparen inställd på maximal klipphöjd för att snygga till. Det är inte mycket kvar av vägen bakom maskinhallen, och frågan är om man ska låta gräset ta över, eller om man ska göra sig omaket att schakta bort lite gräs. Till nästa säsong ska jag försöka ta fram ett underhållsschema för grästrimning som annars hamnar på undantag när diverse byggprojekt annars är mer lockande.

Nytt projekt – Ankeborg

Klart att ankorna och gässen behöver någonstans att bo. Hittills har de bott i den mobila hönsgården på gräsmattan nära dammen där de verkar trivas. Det har tidigare kommit önskemål om att ha ett flyttbart hus för ankorna, men nu verkar det som att en lekstuga på hjul inte längre duger, och i ärlighetens namn tycker jag att det är bättre med ett permanent hus. Det blir så mycket enklare att göra estetiskt tilltalande. Dessutom är det enklare att dra in el om det skulle behövas. Man vet aldrig om det behövs en värmelampa när näste generation behöver värme. Nu har jag tre släpkärror panel som är urspikad och redo att användas. Det tog närmare tre timmar per lass, så jag hann inte riktigt med allt annat som var planerat denna helg. Jag hann ändå rensa lite ogräs i slottsträdgården och få bort lite taggiga björnbärsgrenar som letat sig in mellan kryddträdgården och slottsparken. Eventuellt inleder jag min sista semestervecka med att hämta ett lass panel till – om jag inte direkt börjar bereda platsen där ankhuset ska stå och gör en ordentlig projektplan.

Att vila sig kan vara jobbigt ibland

Min tanke var att jag skulle vila musklerna idag, så varför inte gå runt i trädgården och rensa lite ogräs? Det blev ett rejält lass med utblommad vallört och kirskål från gropen. Sedan gick jag runt och plockade ogräs lite här och var och konstaterade att några av örterna i kryddträdgården behövde lite stöd. Kniven som jag alltid bär i arbetsbyxorna hade blivit slö efter min många gånger omilda behandling, så innan jag gick upp i skogen för att hämta några lämpliga vidjor tog jag fram slipen för att skärpa till kniven. När ändå maskinen var framme kom jag ihåg att sekatören skulle behöva en omgång. Naturligtvis måste jag testa om verktygen blivit vassa, så en vända ner i gropen för att testa på lite hängande grenar och tjuvskott. Det hela resulterade i ytterligare en kärra med trädgårdsavfall. När jag gick där nere i gropen så störde jag mig på att gången som jag börjat avgränsa med kantstenar inte hade blivit klar av sig själv. Totalt åtta lass med 0-11 blev det innan ogräsduken tog slut och jag med gott samvete kunde få ett naturligt avslut på min vilodag. Imorgon ska jag inte heller göra någonting – jag lovar!

Dammen fylld

Efter tre dagars uppehåll med bloggandet kan jag konstatera att det är svårt att återge allt man hunnit med trots flitigt fotograferande. I förrgår fick jag låna grannens ”lill-traktor” för att köra ut material mellan nya trallen och huset. Jag passade även på att köra ut jord till rundeln och fyllde i alla gropar i grusplanen med material för att undvika vattenpölar när det regnar. Min traktor hade säkert funkat, men med ”muskelservo” och en svängradie som mer liknar ett stort kvarnhjul än en femöring hade det slitit hårt på både gräsmatta och muskler. Grannen som hade hyrt en ännu mindre lastmaskin för att rensa ut fårbäddarna kom villigt och hjälpte till med att köra material i skytteltrafik, så det var ganska snart gjort.

På samma sätt som jag ondgör mig över att hitta kantstenar och annat bråte i marken kommer nog kommande person i en avlägsen framtid göra sig lustig över att jag använt Mexitegel för att skapa en vall mellan den över och den nedre dammen. Det som inte syns – det finns inte! Hela dagen igår gitt åt till att gäva ur det sista i dammen och jämna till kanterna innan det var dags att lägga ut dammfolien. Jag hade turen att grannen i väster kom förbi och hjälpte till. Hans son hade undrat om inte jag höll på att arbeta med något roligt, men jag tror nog att det var ankorna som drog mest. Efter att plasten lagts ut kunde de första vattendropparna hitta ner i dammen.

Idag har jag fortsatt fylla trädgårdsdammen och tjuvat vatten från stor-dammen. Det gick åt cirka 8 kubikmeter vatten innan det började rinna över i nedre delen. Medan jag har fyllt och tappat vatten har jag ägnat mig åt att frisera kanterna någorlunda. När båda dammar var fyllda så mycket det gick bar det iväg för att införskaffa pump och filter, så nu har jag en trädgårdsdamm! Den är förvisso inte helt klar, men man kan ändå njuta av porlande vatten och en vattenspegel.

Ny rabatt redo för blomsterprakt

Uppgiften som till en början verkade enkel visade sig bjuda på en hel del motstånd, men nu är äntligen idegranarna uppdragna med rötterna och en ny rabatt har kommit till stånd. Vajerlåset till vinschen släppte två gånger, och tändningslåset till fyrhjulingen glappade, så en hel del tid spenderades i depån. Grannen kom förbi och konstaterade att inte bara hans traktor var från Kina. Jag är  i alla fall nöjd med slutresultatet. Eventuellt får jag bättra på murverket med bruk då flera delar släppte när jag gick fram med min omilda behandling…. – eller om det nu var alla mina svordomar som fick stenarna att tappa fotfästet. Ännu fler kantstenar kunde skördas och läggas på hög. Det tog sin lilla tid men jag tog mig ändå tid till att klippa ängen med slagklipparen. Det ska eventuellt regna imorgon, och då blir det inte bra klippt. Gräset var i längsta laget och jag fick åka över flera gånger på vissa ställen för att få det någorlunda snyggt. Grannens nyfikna barn kom och skulle titta på, men jag fick vänligt men bestämt avvisa åskådarna. Tänk om en uppbökad sten skulle träffa någon av barnen som så villigt hjälpte till att rensa ängen från sten i våras. Spåren av vårens vildsvinsparty syns inte längre men det känns när man åker över så man gör bäst i att stå för att spara på ryggen. Imorgon kanske jag tar fram grästrimmern och putsar dikena och under alla elstängsel….om det inte regnar – i så fall kanske jag städar verkstan istället.

Vi behåller ogräset ett tag till

Idag fick jag besök av K, som hämtade sin cykel som fått sig en genomgång efter ett växelhaveri. Vi passade på att gå runt och titta på alla organiska och infrastrukturmässiga förändringar som skett sedan förra besöket för en vecka sedan. Vi avslutade med en kopp espresso med utsikt över kryddträdgården. Efter besöket satte jag igång med att trimma gräset runt halva tomten och gropen. Vallörten och ryssgubben tillsammans bildar vackert gula och blåa fält som lockar till sig bin och humlor, så de får stå kvar tills de blommat klart. Nu har syrenerna börjat blomma, men inte hugger jag ner dessa bara för att de ser tråkiga ut resten av året inte. Det känns så onödigt att kämpa emot naturen allt för mycket, då får man hålla på att kämpa länge….och naturen kommer att vinna i långa loppet i alla fall. Chefsarkitekten för slottsträdgården önskade en ”ärtbåge” till och ytterligare rabatter utefter staketet för att så malört och lite klängande växter som ska kunna pryda vidjestaketet. Det är bra jord ca 30 cm ner, sedan kommer kompakt sandlera, men det borde räcka för att få det att frodas. Vi funderar på att sätta lite tidiga lökar bland vallörten så att vi på vårkanten kan njuta av lite blommor som hinner skänka skönhet innan vallörten åter tar över. Sedan kommer alla buskar att få ta plats fram tills dess att Kung Bore behagar att göra entré.

Potatis och stenläggning

Veckan har varvats med stenläggning och parkförvaltning. Igår passade vi på att fylla odlingslådornas vattenmagasin med vatten för att ge plats för nytt regnvatten. Jag har inte hunnit vara så mycket ute i trädgården som jag önskat, men det går rätt bra att pyssla med annat också. Sonen och jag har börjat intressera oss för FPV-drönare. Det är sådana där flygande farkoster som har fyra propellrar och som man styr med fjärrkontroll. Skillnaden mot vanlig drönare är att det finns en kamera ombord som förmedlar bilden till ett par glasögon som man tittar i. Mycket svårt och utmanande. Själv sitter jag och övar i en simulator på datorn innan jag vågar ge mig ut på riktigt. Efter en rundvandring och inventering i trädgårdslandet så har mandelpotatisen, amandine-potatisen, löken i alla valörer, jordärtskockorna, tigersquashen, squashen, brytbönorna, ärtorna, rädisorna, salladen, dillen, fänkålen, rödbetorna och morötterna börjat komma upp. Idag avslutade jag stenläggningen av rundeln i slottsträdgården. Det gick riktigt bra att dela tegelstenarna efter att ha sågat en skåra med vinkelslipen och sedan ta ett riktas slag med mejsel och handslägga.