Category Archives: Gårdsterapi

Det är mycket nu!

Vissa veckor och dagar är hopplösa när det kommer till att uppdatera bloggen. Upp tidigt på morgonen för att åka till jobbet, och sent hem för att fortsätta på hemmafronten med alla projekt som är i rullning. Redan nu aviserar jag om att jag sparar det bästa till sist när jag i rask takt avverkar den gångna veckans alla höjdpunkter och låter bilderna fylla i det jag eventuellt missar i mitt berättande. Den mobila hönsgården har fått höj- och sänkbara hjul och dragstång för att enkelt kunna flytta runt gästerna till ständigt nya marker. Just nu står den utanför maskinhallen och knycker el till värmelampan tills de blivit fullfjädrade, och kalrar våra bitvis bittra nätter. Vaktlarna har äntligen flyttat ut till vaktelgården. En gammal ”kruka” eller pelare gjord av brädlappar som vi hittade i maskinhallen, och har väntat på att föras till tippen fick en andra chans genom att delas upp i tre delar utgöra lägenheter åt vaktlarna som inte verkar förstå sig på modern design, och hellre sitter ute och fryser på natten, som det verkar. Idag lyckades jag äntligen lura ut en vän, som betyder väldigt mycket för mig, på besök. Jag fick äntligen visa runt på gården och visa att min blogg speglar verkligheten. Vi spenderade någon timme tillsammans och jag fick, stolt som en tupp, hålla i en rundvandring bland alla slutföra och kommande projekt här på gården – precis som en guide i någon bortglömd civilisation. Jag hoppas och tror att nöjet var ömsesidigt. Resten av dagen har jag ägnat åt att städa undan efter det senaste projektet samtidigt som jag låtit fräsen verka fram en hållare till äggen som börjat ploppa ur vaktlarna.

Reparationer och sladdnig

Idag har jag ägnat en stund åt att reparera olika saker som behagat att ge upp. Först var det en plåt under Keicy som hade lossnat. Keicy är sonens coola Rover 75:a från 1900-talet. Man får ju hjälpa till med sådant man kan. Sedan ägnade jag mig åt att strippa hönsstängslet på de svarta plastplupparna som håller samman eltrådarna med de lodräta trådarna. Jag var ju tvungen att kapa nätet, och då måste man på något sätt försöka ansluta el så att alla trådar blir strömförande, och då fick det bli den här lösningen – även om den kostat mig en hel del tid med blåsor i händerna som tack för besväret. En av terminalerna på det stora elaggregatet hade efter flera års ständiga bombardemang av hög spänning och galvaniska strömmar gått av. Efter att ha skruvat ner aggregatet och öppnat det, kunde jag konstatera att jag ganska enkelt skulle kunna tillverka en ny utan större problem. Nu blinkar det grönt på båda indikatordioderna. Senare på eftermiddagen fick jag lust att jämna av gårdsplanen med vägsladden med efterföljande vältning med gummihjulsvälten. Jag märkte efter ett tag att ett av hjulen hade blivit lite skevt, och såg då att det snart skulle gå sönder om jag inte kunde rädda det med svetsen. Precis som förra året så har jag ambitionen att sladda en gång till några veckor efter första sladdningen. Förra året blev det bara en sladdning – vi får se hur det blir det här året.

Högtalarkabel och vårprep

Idag bestämde jag mig för att skämma bort mina högtalare med nya högtalarkablar utrustade med byxor och ”rock socks” i rött och svart. Det tog sin lilla tid att löda fast de 16 kontaktdonen i kablarna, men jag inbillar mig att det var värt besväret. Lagom till att jag var klar tittade solen fram och jag kunde börja med att laga vildsvinsstängslet som förmodligen fått ta stryk av intet ont anande vintergäster som sprungit in i elbanden som vintertid inte är påslagna. I halvlek kom mina föräldrar på besök för att se till att vi mår bra här på gården. Efter besökstiden fortsatte jag med elstaketet och avslutade med att städa lite i verkstan efter högtalarbygget. Gödseltransportören som klarat sig ganska bra i vinter fick sig en uppsmörjning när jag ändå kom ihåg det. Nu sitter jag här i mitt Nirvana och filosoferar om vad jag ska hitta på här näst. Om våren är på intågande är det hög tid att fundera ut vad nästa stora projekt ska bli. -Jag kan ju inte bara sitta inne och njuta av musik!

Hösttempo

Hösten har anlänt, och projekten tenderar att bli kortare entimmesprojekt som präglas mer av  nödvändighet än  inspiration och längtan att göra något produktivt. Jag har lagt en hel del av min fritid på RC-bilskörning och underhåll av bilen. Vi hade arbetsdag på klubbens bana igår, vilket resulterade i att jag drog på mig att tillverka jordankare, som ska användas till att fixera banmarkeringen med. I övrigt är det mest småsaker på gården som behöver fixas. Tömning av avloppsbrunnen i stallet, åtgärda vattenläcka på kranen i stallet, tömning av gödselkärror, småjusteringar i hönshuset osv….. Jag har förlikat mig med att dagarna blir kortare och att vädret kommer göra det motigt att vistas i verkstad och utomhus genom att samla på mig ett bibliotek av äventyrsspel som jag tänkt beta av när andan faller på. Vistelsen i köket har också intensifierats, och helgens rätter läggs det mer tid och kärlek på. Jag ska nog lyckas genomlida hösten och vintern relativt skonsamt känns det som.

Tid att ta hand om människornas hus på gården

Jag sitter här och uppdaterar min blogg samtidigt som jag tittar ut genom fönstret och beskådar början på nästa projekt, som låtit vänta på sig en längre tid. Jag har dragit mig lite för att måla om huset. Det är besvärligt och dyrt att hyra en ställning. Att stå och vingla på en stege när man ska byta vindskivor känns inte riktigt säkert. Projektstarten kom oväntat för någon dag sedan, då paret från granngården kom på besök för att försöka könsbestämma våra höns. Vi blev inte klokare, annat än att vissa säkerligen var tuppar, och andra kanske skulle visa sig vara det i ett senare skede. Vi pratade en hel del om andra saker, och vi kom in på att måla om huset, men att jag dragit mig för det. Efter någon timme kom de tillbaka och erbjöd sig att låna ut sin ställning som de vid något tillfälle bestämt sig för att aldrig låna ut till någon. Vi fick förklarat för oss att man gladeligen ville låna ut den då vi reciprokt hjälpt varandra vid flera andra tillfällen. Vi brukar utlåta en vinterplats i maskinhallen för deras höelevator, och de brukar tacksamt ta emot hästgödsel från hagarna. Igår kom så ställningen levererad på traktor och kärra, och vi fick förklarat för oss hur ställningen skulle byggas ihop. Idag började jag att bygga ställningen, och har införskaffat färg och virke till nya vindskivor. Efter lite konfererande med gårdens arbetsplatsinspektör anvädes min gamla klättersele och diverse karbinhakar som extra säkerhet när man står uppe på ställningen. Det känndes tryggt att vara fastkrokad när jag rev bort den övre vindskivan, som helt klart gjort sitt.  De nya vindskivorna har fått en grundmålning med svart slamfärg – så nu har jag på allvar börjat. Imorgon hinner jag nog borsta fasaden innan jag ska iväg på min systersons födelsedagsfirande.

Stallvård och hönsreden

Idag har jag städat lite i stallet. Det blir som ett brunt pulver av torven som lägger sig överallt. Jag passade på att använda tryckluft för att blåsa ut allt damm ur stallet innan jag spolade rent golvet med högtrycken och rensade avloppsbrunnen. Ett varv med grästrimmern utanför stallet i stenläggningens fogar gjorde susen. Även om det inte är dags ännu, så förbereder jag redena för hönsen att värpa i. Förmodligen har jag gjort för många. Av andras erfarenhet ska det vara lätt att tvätta och göra rent, så löstagbara backar som mäter 35×35 cm får fungera som inlägg i respektive fack. Imorgon ska jag försöka bygga en underdel som man kan ställa fodertunnor på för att spara plats och skapa ordning.

Åskådarbänk och nostalgi

Du ska väl inte kasta den där? Det var någon gång under de sexton lass med skräp jag körde till tippen då vi rensade ut huset när vi flyttade ut till gården för drygt sex år sedan som jag sa detta. – Ja, jag är så trött på min fru, som varje år envisas med att jag ska måla om den. -Om du inte har något emot det så tar jag gärna hand om den, svarade jag. Den har allt sedan dess stått utanför stallet, mest som prydnad, men nu kommer den väl till pass som åskådarbänk utanför hönshuset. Av originalplankorna att döma har den varit intensivt kobolt-blåa. Det lustiga, är att jag hittade några plankor i min container från när jag rev ut innanmätet från duschen på nedervåningen – så allt utom färgen har jag räddat från tippen. De visade sig att brädorna var på centimetern lika långa som föregångarna. Jag fick snagga ner några millimeter på bredden och slipa upp dem innan jag gick lös med den nyinköpta färgen. Jag bestyckade två plankor med ytstickande skruvar som fick bli torkstöd när jag målade. Avtrycken blir på så sätt minimala om man vill kunna måla båda sidor utan att vänta på att färgen torkar innan man vänder på brädorna. Nu står bänken utanför stallet och väntar på att kunna bli besutten, innan den hittar en ny plats utanför hönsgården. Medan färgen torkade ringde det i telefonen. Det var den nya ägaren till Moälven som hörde av sig och undrade om jag hade kvar dynorna till sittbänkarna i båten. Det hade jag, och vi kom överens om att träffas där jag förvarat dynorna. Det var med lite blandade känslor, som jag satte mig i bilen. Jag hade i förväg bestämt mig för att vara väldigt kort. Jag har lagt ner så mycket tid och energi i den båten till ingen nytta. Jag försökte till och med donera båten till dykklubben, som tackade nej då ingen ville ta ansvar – ingen ville befatta sig med båten. Vid överlämnandet av dynorna förklarade jag att jag numera var en bitter och slagen man som lämnat båtägandet bakom mig, och ville av den anledningen inte servera allt på ett silverfat för någon som bara suger energi från en. Ja – så illa kändes det för stunden. Trots mina försök att vara otrevlig, ville man bjuda mig på kaffe och utväxla några ord, och kanske få svar på en och annan fråga. Efter lite övertalande, och förklarande om att båten hamnat i goda ”ideella” händer, gick jag med på att bli bjuden på en kaffe. Vi satt gott och väl över en timme och pratade. De frågade, och jag svarade. Jag fick mycket beröm för mitt gasreglage och en förståelse för hur mycket jag lagt ner i tid och energi på båten. Jag fick förklarat för mig att man ville bilda en förening kring båten, och att jag skulle välkomnas om jag så skulle vilja – självklart utan att behöva dra några tunga lass. Man ville föra tillbaka båten till till dess naturliga miljö norrut, där den väl skulle tas om hand. Man ville också att jag skulle komma med sista biten när man skulle föra den någonstans in i Ångermanland med ”mediabevakning” och allt. Jag var när som helst välkommen att besöka båten i Åkersberga innan den i nästa vecka styr kosan norrut. Efter att kaffet både blivit ljummet och kallt, blev jag lite ambivalent. Har jag tid? Orkar jag? Vill jag? Mja, kanske – om någon annan kan ligga sömnlös på nätterna och oroa sig för båtplats och sjöduglighet. Jag ska iallafall ta mig en rejäl funderare kring detta – nu när det inte finns några krav! Kanske det är värt att räddas från min känslomässiga soptipp….

Värmebölja

Efter fem dagars nedvarvning och fullständig avkoppling hos mina föräldrar i Finland, är jag åter tillbaka på gården för att fortsätta med alla mina mer eller mindre självpåtagna projekt. Vistelsen på bortaplan var precis så lång att jag kunde förnimma antydan till en begynnande rastlöshet. Att få allt serverat för sig, och låta sig bli ordentligt bortskämd, hör kanske inte till mitt vanliga jag. Väl hemma möttes jag av en värmebölja som tvingat mig att mestadels vara inne i verkstaden med stängd port för att hålla värmen stången. Det blev en justering av stoppet för skottkärran på gödseltransportören. Den lyckades jag avklara under förmiddagen då värmen ännu inte hunnit bli så tryckande. Det är inte så kul att sitta med långärmat och svetsa när det är så varmt. Imorgon blir det den första officiella tömningen, och projektet kan förhoppningsvis helt och hållet läggas till handlingarna. Jag kände att jag behövde göra en insats och skänka hönsen en chans till lite mer skugga ute i hönsgården – så det blev ett litet tak som man kan flytta runt. När jag var inne och justerade vattenautomaten såg jag hur några av hönsen låg och badade i spånet, och fick dåligt samvete för att de ännu inte fått något sandbad, så två gamla däck sågades snabbt upp och fylldes med sand för att de ska kunna sköta hygienen. De avverkar det gröna snabbt inne i gården, så det börjar bli dags att göra i ordning själva hagen – när värmen äntligen bedarrade, kunde jag slå ner de sista stolparna.. Nu återstår det att sätta upp själva elstaket och koppla på ström, sedan kan vi avlasta gården på grönbete när vi är hemma.

El, bord och foderstation

Under veckan som gick var elektrikern på besök och trollade fram några uttag och belysning till hönshuset. Hoppas nu att allt håller normerna med tanke på att miljön i hönshuset klassas som en brandfarlig miljö. Alla eluttag och armaturen är brandklassade och håller en tillräckligt hög IP-klassning. Kopplingsdosorna är gjorda i metall och är mer än dammtäta, så där har vi inga problem. Uttagen, som inte går att få helt dammtäta, har placerats i taket upp och ner, för att minimera risken att damm kommer in.  I samma ögonblick som jag kopplar in en värmelampa  bryter jag ändå mot riktlinjerna för användning av el i hönshus. Vi får försöka damma ur hönshuset i samband med att vi har kycklingar med värmebehov.  Jag ägnade mig en stund åt att märka upp den ena elcentralen ute i maskinhallen, så man vet vilken propp man ska byta vid behov.

Idag slipade jag av kabeltrumman som vi ska ha till läshörnan. Jag använde sliprondellen då det inte fanns några krav på att bli helt plant. Jag använde gasolbrännaren till att svedda träet så att ådrorna kom fram. Jag var lite orolig för att det skulle bli lite för mycket vilda-västern-känsla, men det blev tillräckligt bra för att jag skulle våga byta ut det gamla bordet.

Nu har fåglarna blivit så stora, så att vi öppnat luckan ut till gården, men de verkar ha det alldeles för bra inne i hönshuset, så ingen har ännu efter två dygn lämnat hemmets fyra väggar för att uppleva bar himmel. Inte blev det väl bättre av att jag byggde en foderautomat av några avloppsrör och kopplingar. Vi glömde köpa spikband för att fästa upp dem, men efter lite funderande gjorde jag ett försök att tillverka en hållare som medger att man enkelt kan plocka bort rören. Det kan vara bra när man ska städa, och om man måste tvätta anordningen någon gång. Dessutom blev det elegantare än vad en uppfästning med spikband hade tett sig.

Nu haver jag haspat, precis överallt!

Igår hann jag klippa ängen inför dagens hästutställning som bestod av 16 av drygt 20 anmälda fjordingar. Hästdagar brukar innebära att jag får ta på mig vaktmästarrollen, och fixa det som ingen annan hinner, eller det som jag klarar av bättre än de som gillar hästar mer än verktyg. Huvudfokus utöver eldragning till ljudanläggningen blev att sätta upp en målning väl synlig för beskådan, men ändå skyddad från damm och hundar. Tavlan, som heter ”Fjordhästar och smörblommor” som donerats av Ylva Hagfält till den som blev BIS (Best In Show). Vid tiotiden då jag kände att jag inte tillförde så mycket åkte jag till Uppsala för att handla mat och diverse mer eller mindre nödvändiga saker från alla gubbdagis som ligger bra till – ”när man ändå är där”. Jag brukar skriva en lista med saker som jag saknar. Dels för att inte glömma bort någonting viktigt, men också för att inte förledas bland alla lockvaror. En sak som jag inte har för vana att ha på mig är kniv, trots att det är ett så pass användbart verktyg. Den är ju heller inte ivägen när den sitter fast i skärpet. Det fick hur som helst bli en kniv – Nu ska jag bara lära mig att komma ihåg att använda den!

När jag kom hem från Uppsala möttes jag av beskedet att Joker – vår häst – hade blivit BIS, och därmed har jag en tavla att hänga upp…..igen! Just nu står den i vårt arbetsrum och ”mognar”, innan vi hittar en lämplig väggyta för den.

Eftermiddagen tillbringades i smidesverkstan för att tillverka diverse haspar till hönsgården. Det tog ett tag att lista ut hur jag skulle göra öglorna runda. Det blev betydligt enklare när jag tillverkat en gig att forma dem runt. På huvudingången till hönsgården fick jag komma fram med en lite annorlunda lösning eftersom man vill kunna stänga efter sig när man själv går in. Det fick bli en bygel som kan manövreras från både ut- och insidan. Dörren ut mot hönshagen klarar sig gott och väl med en hasp på insidan. Imorgon kanske jag kan få nätet över hönsgården på plats och stenar i nederkanten där nätet möter marken. Först då har jag gjort alla måsten och kan gå ner på halvfart….om jag vill!