Category Archives: Gårdsterapi

Bjälklag klart – trots klar himmel!

Naturligtvis kan vädret aldrig vara perfekt. Igår när jag skulle gjuta plintarna och väga in beslagen med laser var det så ljust att laserstrålen inte syntes. Senare på eftermiddagen med lite skugga gick allt bra till slut. Idag åkte jag för att skaffa reglar till ankhusets bjälklag. Det var riktigt varmt att stå och jobba i solen…nästan lite för varmt. Det hjälpte inte att handskarna jag hade på mig var välventilerade – under en projektsäsong sliter jag ut ett tjugotal handskar. De slits lite olika beroende på vad de utsatts för, så det är bara att välja ett par som har hål på rätt ställen. På eftermiddagen gick jag en välbehövlig runda med röjsågen runt hönsgården och bakom maskinhallen. När gjäset var grovtrimmat kunde jag fara fram med gräsklipparen inställd på maximal klipphöjd för att snygga till. Det är inte mycket kvar av vägen bakom maskinhallen, och frågan är om man ska låta gräset ta över, eller om man ska göra sig omaket att schakta bort lite gräs. Till nästa säsong ska jag försöka ta fram ett underhållsschema för grästrimning som annars hamnar på undantag när diverse byggprojekt annars är mer lockande.

Nytt projekt – Ankeborg

Klart att ankorna och gässen behöver någonstans att bo. Hittills har de bott i den mobila hönsgården på gräsmattan nära dammen där de verkar trivas. Det har tidigare kommit önskemål om att ha ett flyttbart hus för ankorna, men nu verkar det som att en lekstuga på hjul inte längre duger, och i ärlighetens namn tycker jag att det är bättre med ett permanent hus. Det blir så mycket enklare att göra estetiskt tilltalande. Dessutom är det enklare att dra in el om det skulle behövas. Man vet aldrig om det behövs en värmelampa när näste generation behöver värme. Nu har jag tre släpkärror panel som är urspikad och redo att användas. Det tog närmare tre timmar per lass, så jag hann inte riktigt med allt annat som var planerat denna helg. Jag hann ändå rensa lite ogräs i slottsträdgården och få bort lite taggiga björnbärsgrenar som letat sig in mellan kryddträdgården och slottsparken. Eventuellt inleder jag min sista semestervecka med att hämta ett lass panel till – om jag inte direkt börjar bereda platsen där ankhuset ska stå och gör en ordentlig projektplan.

Att vila sig kan vara jobbigt ibland

Min tanke var att jag skulle vila musklerna idag, så varför inte gå runt i trädgården och rensa lite ogräs? Det blev ett rejält lass med utblommad vallört och kirskål från gropen. Sedan gick jag runt och plockade ogräs lite här och var och konstaterade att några av örterna i kryddträdgården behövde lite stöd. Kniven som jag alltid bär i arbetsbyxorna hade blivit slö efter min många gånger omilda behandling, så innan jag gick upp i skogen för att hämta några lämpliga vidjor tog jag fram slipen för att skärpa till kniven. När ändå maskinen var framme kom jag ihåg att sekatören skulle behöva en omgång. Naturligtvis måste jag testa om verktygen blivit vassa, så en vända ner i gropen för att testa på lite hängande grenar och tjuvskott. Det hela resulterade i ytterligare en kärra med trädgårdsavfall. När jag gick där nere i gropen så störde jag mig på att gången som jag börjat avgränsa med kantstenar inte hade blivit klar av sig själv. Totalt åtta lass med 0-11 blev det innan ogräsduken tog slut och jag med gott samvete kunde få ett naturligt avslut på min vilodag. Imorgon ska jag inte heller göra någonting – jag lovar!

Dammen fylld

Efter tre dagars uppehåll med bloggandet kan jag konstatera att det är svårt att återge allt man hunnit med trots flitigt fotograferande. I förrgår fick jag låna grannens ”lill-traktor” för att köra ut material mellan nya trallen och huset. Jag passade även på att köra ut jord till rundeln och fyllde i alla gropar i grusplanen med material för att undvika vattenpölar när det regnar. Min traktor hade säkert funkat, men med ”muskelservo” och en svängradie som mer liknar ett stort kvarnhjul än en femöring hade det slitit hårt på både gräsmatta och muskler. Grannen som hade hyrt en ännu mindre lastmaskin för att rensa ut fårbäddarna kom villigt och hjälpte till med att köra material i skytteltrafik, så det var ganska snart gjort.

På samma sätt som jag ondgör mig över att hitta kantstenar och annat bråte i marken kommer nog kommande person i en avlägsen framtid göra sig lustig över att jag använt Mexitegel för att skapa en vall mellan den över och den nedre dammen. Det som inte syns – det finns inte! Hela dagen igår gitt åt till att gäva ur det sista i dammen och jämna till kanterna innan det var dags att lägga ut dammfolien. Jag hade turen att grannen i väster kom förbi och hjälpte till. Hans son hade undrat om inte jag höll på att arbeta med något roligt, men jag tror nog att det var ankorna som drog mest. Efter att plasten lagts ut kunde de första vattendropparna hitta ner i dammen.

Idag har jag fortsatt fylla trädgårdsdammen och tjuvat vatten från stor-dammen. Det gick åt cirka 8 kubikmeter vatten innan det började rinna över i nedre delen. Medan jag har fyllt och tappat vatten har jag ägnat mig åt att frisera kanterna någorlunda. När båda dammar var fyllda så mycket det gick bar det iväg för att införskaffa pump och filter, så nu har jag en trädgårdsdamm! Den är förvisso inte helt klar, men man kan ändå njuta av porlande vatten och en vattenspegel.

Ny rabatt redo för blomsterprakt

Uppgiften som till en början verkade enkel visade sig bjuda på en hel del motstånd, men nu är äntligen idegranarna uppdragna med rötterna och en ny rabatt har kommit till stånd. Vajerlåset till vinschen släppte två gånger, och tändningslåset till fyrhjulingen glappade, så en hel del tid spenderades i depån. Grannen kom förbi och konstaterade att inte bara hans traktor var från Kina. Jag är  i alla fall nöjd med slutresultatet. Eventuellt får jag bättra på murverket med bruk då flera delar släppte när jag gick fram med min omilda behandling…. – eller om det nu var alla mina svordomar som fick stenarna att tappa fotfästet. Ännu fler kantstenar kunde skördas och läggas på hög. Det tog sin lilla tid men jag tog mig ändå tid till att klippa ängen med slagklipparen. Det ska eventuellt regna imorgon, och då blir det inte bra klippt. Gräset var i längsta laget och jag fick åka över flera gånger på vissa ställen för att få det någorlunda snyggt. Grannens nyfikna barn kom och skulle titta på, men jag fick vänligt men bestämt avvisa åskådarna. Tänk om en uppbökad sten skulle träffa någon av barnen som så villigt hjälpte till att rensa ängen från sten i våras. Spåren av vårens vildsvinsparty syns inte längre men det känns när man åker över så man gör bäst i att stå för att spara på ryggen. Imorgon kanske jag tar fram grästrimmern och putsar dikena och under alla elstängsel….om det inte regnar – i så fall kanske jag städar verkstan istället.

Vi behåller ogräset ett tag till

Idag fick jag besök av K, som hämtade sin cykel som fått sig en genomgång efter ett växelhaveri. Vi passade på att gå runt och titta på alla organiska och infrastrukturmässiga förändringar som skett sedan förra besöket för en vecka sedan. Vi avslutade med en kopp espresso med utsikt över kryddträdgården. Efter besöket satte jag igång med att trimma gräset runt halva tomten och gropen. Vallörten och ryssgubben tillsammans bildar vackert gula och blåa fält som lockar till sig bin och humlor, så de får stå kvar tills de blommat klart. Nu har syrenerna börjat blomma, men inte hugger jag ner dessa bara för att de ser tråkiga ut resten av året inte. Det känns så onödigt att kämpa emot naturen allt för mycket, då får man hålla på att kämpa länge….och naturen kommer att vinna i långa loppet i alla fall. Chefsarkitekten för slottsträdgården önskade en ”ärtbåge” till och ytterligare rabatter utefter staketet för att så malört och lite klängande växter som ska kunna pryda vidjestaketet. Det är bra jord ca 30 cm ner, sedan kommer kompakt sandlera, men det borde räcka för att få det att frodas. Vi funderar på att sätta lite tidiga lökar bland vallörten så att vi på vårkanten kan njuta av lite blommor som hinner skänka skönhet innan vallörten åter tar över. Sedan kommer alla buskar att få ta plats fram tills dess att Kung Bore behagar att göra entré.

Potatis och stenläggning

Veckan har varvats med stenläggning och parkförvaltning. Igår passade vi på att fylla odlingslådornas vattenmagasin med vatten för att ge plats för nytt regnvatten. Jag har inte hunnit vara så mycket ute i trädgården som jag önskat, men det går rätt bra att pyssla med annat också. Sonen och jag har börjat intressera oss för FPV-drönare. Det är sådana där flygande farkoster som har fyra propellrar och som man styr med fjärrkontroll. Skillnaden mot vanlig drönare är att det finns en kamera ombord som förmedlar bilden till ett par glasögon som man tittar i. Mycket svårt och utmanande. Själv sitter jag och övar i en simulator på datorn innan jag vågar ge mig ut på riktigt. Efter en rundvandring och inventering i trädgårdslandet så har mandelpotatisen, amandine-potatisen, löken i alla valörer, jordärtskockorna, tigersquashen, squashen, brytbönorna, ärtorna, rädisorna, salladen, dillen, fänkålen, rödbetorna och morötterna börjat komma upp. Idag avslutade jag stenläggningen av rundeln i slottsträdgården. Det gick riktigt bra att dela tegelstenarna efter att ha sågat en skåra med vinkelslipen och sedan ta ett riktas slag med mejsel och handslägga.

Om man letar efter stenar går det lättare

Idag har jag stannat på marken för att hinna ta tag i de sista knölarna och sådden nere i gropen. Jag började dock med att ta ut alla pelargoner. Jag tror att närmare 90 procent har strukit med. Förmodligen har det inte fått tillräckligt med vatten när ljuset och värmen återvände. Jag vattnade i alla fall ordentligt och tänkte avvakta någon vecka innan jag dömer ut mina färdigheter i pelargonövervintring. Ogräset utanför slottsparken schaktade jag bort, och det blev ett helt lass med gräs och ogräs. Nu har jag bara andra sidan av entrégången kvar, men det får bli en annan dag.  Uppe på lök- och potatiskullen blev det två terrasser till där jag sätter Amandine-potatis. Idag var det riktigt stenigt och jag var tvungen att ändra taktik för att inte krokna. Istället för att vända jorden fokuserade jag på att hitta stenar som jag kunde lägga i kanten för att göra en avgränsning. Det är en ganska kompakt och lerig jord så en första potatisodling torde vara perfekt som jordförbättringsåtgärd till kommande år. Efter potatisgrävandet blev det så äntligen dags att börja fröså nere i odlingsbänkarna. I drivbänken hade det redan börjat spira ordentligt så jag fick ta fram handkrattan och börja rensa. Morötter, rädisor, sallat, rödbetor, sommarmorötter, broccoli, squash, fänkål, brytbönor, ärtor och dill blev det – om jag inte mins fel. Eftersom jag inte har löst bevattningsfrågan helt så var det bara att fylla så många vattenkannor som fick plats på fyrhjulingen och börja vattna. Jag inser att jag måste ordna med rinnande vatten på något sätt. Nu när allt är satt i jorden kanske jag kan lägga ner lite mer energi åt frågan. Den lilla muskel- och viljeenergi som fanns kvar ägnade jag åt att tjära och måla stolparna som ska stötta upp humlen nere i gropen. I veckan som kommer blir det nog lite sysslor som inte kräver så mycket tid i anspråk.

Nu vänder det – nu återvänder energin!

Trots ytterligare en förkylning i full utblomning har jag hunnit med en hel del denna helg. Förutom att jag ”rastat” Dyson, våttorkat golven, städat badrummet, köket och arbetsrummet, har jag gjort en och annan gårdssyssla, så som att hjälpa till med att mocka ur hönshuset, pumpa hjulen till gödselhissen, rensa avloppet i stallet och bytt den droppande kranen som trots upprepade försök har börjat läcka ganska omedelbart efter installation. Problemet verkar uppstå när det varma vattnet får PEM-slangen att expandera, och på så sätt få kopplingarna att börja läcka, oavsett om jag dragit åt ordentligt. Nu har jag bytt hela vattenledningen inne i stallet till prisolrör, som är ett plastmantlat kopparrör. Om detta inte fungerar så är en eventuell framtida karriär som rörmokare definitivt otänkbar.

Solcellerna har börjat producera el och momentant var vi helt självförsörjande när den bleka solen behagade att pressa sig genom molnen. Det var faktiskt rekord på ”hela” 3.36kWh i dagsproduktion sedan anläggningen togs i bruk i början av december. Detta ska jämföras med bottenrekordet från igår på ynka 57.6wh.

Nu hoppas jag på lite mer sol och att kranarna ska förbli droppfria – både den i stallet, och den i mitt ansikte!

En romantisk bild av gårdslivet

Efter en intensiv arbetsvecka och en händelserik helg så är vecka 37 till ända. Under torsdagen hade ett träd blåst omkull inne i en av skogshagarna så fokus fick bli att röja upp där i första hand. Trädet hade inte vält helt, utan lutade mot andra träd, så jag fick vara lite försiktig och tänka igenom varje moment i fällningsarbetet. Jag hade god hjälp av fyrhjulingen och kunde vara på behörigt avstånd när trädet slutligen intog en mer vågrät position.  Allt sedan vinterns bärgning av vindfällen har fyrhjulingsvagnens hjul lutat, och jag bestämde mig för att undersöka saken. Det visade sig att när jag byggde ihop vagnen så gjorde jag en provisorisk länk med ett rör istället för att svarva en rejäl sprint. Efter mycket möda lyckades jag till slut få ut rören som hade deformerats ordentligt. Nu sitter det ordentliga sprintar i hjullänkarna, så nu kan jag lasta vagnen full med stockar utan att den ger vika. Fyra stockar var tillräckligt tjocka för att jag skulle kunna åka över till grannen för att kunna tillverka material till en stödmur nere i gropen. Jag får försöka fälla några större träd så att jag kan få några plankor till odlingsbäddarna sågade längre fram. Igår tillbringade jag en stund uppe i Nirvana. Det är riktigt mysigt när mörkret smyger sig på och rören i Apollon spriger värme och välljud. Idag var jag iväg en sväng med min vän K för att plocka lite svamp. Det var bitvis riktigt blött, men vägdes upp av gott sällskap och lite svamp. Efteråt blev lite kaffe innan jag vände hemåt för att oplanerat ge mig i kast med att trotsa klimatets påverkan på vattenkannorna utanför hönshuset.