Category Archives: Gårdsterapi

Ny rabatt redo för blomsterprakt

Uppgiften som till en början verkade enkel visade sig bjuda på en hel del motstånd, men nu är äntligen idegranarna uppdragna med rötterna och en ny rabatt har kommit till stånd. Vajerlåset till vinschen släppte två gånger, och tändningslåset till fyrhjulingen glappade, så en hel del tid spenderades i depån. Grannen kom förbi och konstaterade att inte bara hans traktor var från Kina. Jag är  i alla fall nöjd med slutresultatet. Eventuellt får jag bättra på murverket med bruk då flera delar släppte när jag gick fram med min omilda behandling…. – eller om det nu var alla mina svordomar som fick stenarna att tappa fotfästet. Ännu fler kantstenar kunde skördas och läggas på hög. Det tog sin lilla tid men jag tog mig ändå tid till att klippa ängen med slagklipparen. Det ska eventuellt regna imorgon, och då blir det inte bra klippt. Gräset var i längsta laget och jag fick åka över flera gånger på vissa ställen för att få det någorlunda snyggt. Grannens nyfikna barn kom och skulle titta på, men jag fick vänligt men bestämt avvisa åskådarna. Tänk om en uppbökad sten skulle träffa någon av barnen som så villigt hjälpte till att rensa ängen från sten i våras. Spåren av vårens vildsvinsparty syns inte längre men det känns när man åker över så man gör bäst i att stå för att spara på ryggen. Imorgon kanske jag tar fram grästrimmern och putsar dikena och under alla elstängsel….om det inte regnar – i så fall kanske jag städar verkstan istället.

Vi behåller ogräset ett tag till

Idag fick jag besök av K, som hämtade sin cykel som fått sig en genomgång efter ett växelhaveri. Vi passade på att gå runt och titta på alla organiska och infrastrukturmässiga förändringar som skett sedan förra besöket för en vecka sedan. Vi avslutade med en kopp espresso med utsikt över kryddträdgården. Efter besöket satte jag igång med att trimma gräset runt halva tomten och gropen. Vallörten och ryssgubben tillsammans bildar vackert gula och blåa fält som lockar till sig bin och humlor, så de får stå kvar tills de blommat klart. Nu har syrenerna börjat blomma, men inte hugger jag ner dessa bara för att de ser tråkiga ut resten av året inte. Det känns så onödigt att kämpa emot naturen allt för mycket, då får man hålla på att kämpa länge….och naturen kommer att vinna i långa loppet i alla fall. Chefsarkitekten för slottsträdgården önskade en ”ärtbåge” till och ytterligare rabatter utefter staketet för att så malört och lite klängande växter som ska kunna pryda vidjestaketet. Det är bra jord ca 30 cm ner, sedan kommer kompakt sandlera, men det borde räcka för att få det att frodas. Vi funderar på att sätta lite tidiga lökar bland vallörten så att vi på vårkanten kan njuta av lite blommor som hinner skänka skönhet innan vallörten åter tar över. Sedan kommer alla buskar att få ta plats fram tills dess att Kung Bore behagar att göra entré.

Potatis och stenläggning

Veckan har varvats med stenläggning och parkförvaltning. Igår passade vi på att fylla odlingslådornas vattenmagasin med vatten för att ge plats för nytt regnvatten. Jag har inte hunnit vara så mycket ute i trädgården som jag önskat, men det går rätt bra att pyssla med annat också. Sonen och jag har börjat intressera oss för FPV-drönare. Det är sådana där flygande farkoster som har fyra propellrar och som man styr med fjärrkontroll. Skillnaden mot vanlig drönare är att det finns en kamera ombord som förmedlar bilden till ett par glasögon som man tittar i. Mycket svårt och utmanande. Själv sitter jag och övar i en simulator på datorn innan jag vågar ge mig ut på riktigt. Efter en rundvandring och inventering i trädgårdslandet så har mandelpotatisen, amandine-potatisen, löken i alla valörer, jordärtskockorna, tigersquashen, squashen, brytbönorna, ärtorna, rädisorna, salladen, dillen, fänkålen, rödbetorna och morötterna börjat komma upp. Idag avslutade jag stenläggningen av rundeln i slottsträdgården. Det gick riktigt bra att dela tegelstenarna efter att ha sågat en skåra med vinkelslipen och sedan ta ett riktas slag med mejsel och handslägga.

Om man letar efter stenar går det lättare

Idag har jag stannat på marken för att hinna ta tag i de sista knölarna och sådden nere i gropen. Jag började dock med att ta ut alla pelargoner. Jag tror att närmare 90 procent har strukit med. Förmodligen har det inte fått tillräckligt med vatten när ljuset och värmen återvände. Jag vattnade i alla fall ordentligt och tänkte avvakta någon vecka innan jag dömer ut mina färdigheter i pelargonövervintring. Ogräset utanför slottsparken schaktade jag bort, och det blev ett helt lass med gräs och ogräs. Nu har jag bara andra sidan av entrégången kvar, men det får bli en annan dag.  Uppe på lök- och potatiskullen blev det två terrasser till där jag sätter Amandine-potatis. Idag var det riktigt stenigt och jag var tvungen att ändra taktik för att inte krokna. Istället för att vända jorden fokuserade jag på att hitta stenar som jag kunde lägga i kanten för att göra en avgränsning. Det är en ganska kompakt och lerig jord så en första potatisodling torde vara perfekt som jordförbättringsåtgärd till kommande år. Efter potatisgrävandet blev det så äntligen dags att börja fröså nere i odlingsbänkarna. I drivbänken hade det redan börjat spira ordentligt så jag fick ta fram handkrattan och börja rensa. Morötter, rädisor, sallat, rödbetor, sommarmorötter, broccoli, squash, fänkål, brytbönor, ärtor och dill blev det – om jag inte mins fel. Eftersom jag inte har löst bevattningsfrågan helt så var det bara att fylla så många vattenkannor som fick plats på fyrhjulingen och börja vattna. Jag inser att jag måste ordna med rinnande vatten på något sätt. Nu när allt är satt i jorden kanske jag kan lägga ner lite mer energi åt frågan. Den lilla muskel- och viljeenergi som fanns kvar ägnade jag åt att tjära och måla stolparna som ska stötta upp humlen nere i gropen. I veckan som kommer blir det nog lite sysslor som inte kräver så mycket tid i anspråk.

Nu vänder det – nu återvänder energin!

Trots ytterligare en förkylning i full utblomning har jag hunnit med en hel del denna helg. Förutom att jag ”rastat” Dyson, våttorkat golven, städat badrummet, köket och arbetsrummet, har jag gjort en och annan gårdssyssla, så som att hjälpa till med att mocka ur hönshuset, pumpa hjulen till gödselhissen, rensa avloppet i stallet och bytt den droppande kranen som trots upprepade försök har börjat läcka ganska omedelbart efter installation. Problemet verkar uppstå när det varma vattnet får PEM-slangen att expandera, och på så sätt få kopplingarna att börja läcka, oavsett om jag dragit åt ordentligt. Nu har jag bytt hela vattenledningen inne i stallet till prisolrör, som är ett plastmantlat kopparrör. Om detta inte fungerar så är en eventuell framtida karriär som rörmokare definitivt otänkbar.

Solcellerna har börjat producera el och momentant var vi helt självförsörjande när den bleka solen behagade att pressa sig genom molnen. Det var faktiskt rekord på ”hela” 3.36kWh i dagsproduktion sedan anläggningen togs i bruk i början av december. Detta ska jämföras med bottenrekordet från igår på ynka 57.6wh.

Nu hoppas jag på lite mer sol och att kranarna ska förbli droppfria – både den i stallet, och den i mitt ansikte!

En romantisk bild av gårdslivet

Efter en intensiv arbetsvecka och en händelserik helg så är vecka 37 till ända. Under torsdagen hade ett träd blåst omkull inne i en av skogshagarna så fokus fick bli att röja upp där i första hand. Trädet hade inte vält helt, utan lutade mot andra träd, så jag fick vara lite försiktig och tänka igenom varje moment i fällningsarbetet. Jag hade god hjälp av fyrhjulingen och kunde vara på behörigt avstånd när trädet slutligen intog en mer vågrät position.  Allt sedan vinterns bärgning av vindfällen har fyrhjulingsvagnens hjul lutat, och jag bestämde mig för att undersöka saken. Det visade sig att när jag byggde ihop vagnen så gjorde jag en provisorisk länk med ett rör istället för att svarva en rejäl sprint. Efter mycket möda lyckades jag till slut få ut rören som hade deformerats ordentligt. Nu sitter det ordentliga sprintar i hjullänkarna, så nu kan jag lasta vagnen full med stockar utan att den ger vika. Fyra stockar var tillräckligt tjocka för att jag skulle kunna åka över till grannen för att kunna tillverka material till en stödmur nere i gropen. Jag får försöka fälla några större träd så att jag kan få några plankor till odlingsbäddarna sågade längre fram. Igår tillbringade jag en stund uppe i Nirvana. Det är riktigt mysigt när mörkret smyger sig på och rören i Apollon spriger värme och välljud. Idag var jag iväg en sväng med min vän K för att plocka lite svamp. Det var bitvis riktigt blött, men vägdes upp av gott sällskap och lite svamp. Efteråt blev lite kaffe innan jag vände hemåt för att oplanerat ge mig i kast med att trotsa klimatets påverkan på vattenkannorna utanför hönshuset.

Grönytearbete

Först hade jag tänkt ägna dagen åt att inleda ett nytt försök att få de kurvade elektrostathögtalarna, som även går under projektnamnet ”Hermes”, att fungera, men samvetet förbjöd mig att vistas inomhus när kanske den sista riktiga sommardagen på året lockade till andra aktiviteter. Det blev istället att ta fram slagklipparen och snagga ängen och andra ytor som inte kan klippas med gräsklipparen. Efter att ängen var avklarad plockade jag fram grästrimmern och förbrukade tre tankar innan jag kände mig nöjd med min insats. Elstaketen befriades från vegetation sånär som på några vackra blåa blommor som fick vara kvar till förmån för sensommararbetande pollinatörer. Nu är det trimmat runt stallet, runt maskinhallen, under alla elstängsel och runt åskådarbänken vid ridbanan. Jag har säkert glömt att räkna upp där jag farit fram, och säkert har jag också glömt att trimma på vissa ställen. Vi städade lite i hönshuset, och lagom till att jag skulle tvätta ”bajsseglet” kom det en störtskur och hjälpte till. Nu stundar en avkopplande kväll med mumsiga kantarellmackor!

Ett hem till mina bobiner

Jag har insett att varje sak behöver ett eget ”hem”, annars blir det lätt kaos. Det ska vara lika lätt att ta fram någonting som att sätta tillbaka det. En lösning är att ha allt framme, men det är inte alltid möjligt. Vissa saker måste förvaras utom synhåll, och det är inte alltid självklart att man kommer ihåg eller för stunden orkar lägga tillbaka det man behövt på dess ursprungliga plats. Resultatet blir oordning, vilket förr eller senare måste tas hand om. Under förmiddagen ägnade jag mig åt att sortera och städa lite i HQ efter att först ha satt upp en hållare för alla nya och gamla kabelbobiner. Lödkolv och instrument fick en bättre plats där de inte behöver flyttas när man behöver använda dem. Jag håller å min sons vägnar på att skriva ut en 3D-modell som kommer att ta drygt sexton timmar att slutföra. Det är alltid lite problematiskt med så låååånga utskrifter – det brukar alltid vara någonting som krånglar.

Under eftermiddagen ägnade jag mig en stund åt att slå ner de sista stolparna som ska dela av skogshagen i två delar. Marken var stenhård och det tog drygt en timme att få ner de tre stolparna som fattades.

Imorgon blir det svampplockning på förmiddagen och lite fortsättning på ”kryddgropen” under eftermiddagen skulle jag tro.

En gammal surdeg dammas av

Tro det eller ej – men det kommer att börja snöa igen. Igår fortsatte jag lite rensning i verkstan och fick ögonen på plogbladet som legat under svetsborden sedan julen 2014! Anledningen till att den legat där har varit att konstruktionen har behövt förbättras. Det största problemet var att konstruktionen för att ställa vinkeln på bladet var alldeles för klen, och sedan var lederna alldeles för sladdriga. Jag har hela tiden tänkt att – en ”vacker dag” ska jag fixa till plogbladet – det vore ju synd att behöva kasta bort den tid man faktiskt lagt ner på konstruktionen. Det har endast tjänat två syften sedan det hamnade under svetsborden – att samla damm, och att vara i vägen! Igår var det i alla fall en meteorologiskt sett ”vacker dag”, så jag började så smått kika på en ny konstruktion. Det kändes dock lite motigt att sätta mig ner och svetsa i den rådande omgivningstemperaturen, så jag bytte ganska snabbt fokus till annat som bland annat innebar att kalka väggarna i stallet. I morse när jag gick ner för att inspektera kalkningen kunde jag konstatera att delar av Cesars box var fläckig. Trots att jag skurat och kalkat två gånger till envisas fläckarna, likt blodfläcken på Canterville, att krypa fram igen. Troligtvis kommer jag att vinna efter ytterligare några kalkningar. Efter besöket i stallet tog jag itu med plogbladet, och nu tror jag att det kommer fungera som det är tänkt. Jag har gjort en betydligt kraftigare konstruktion för att kunna vinkla bladet i tre olika lägen. När jag kände mig nöjd tog jag fram färgsprutan och målade allt i svart hammarlack. Förhoppningsvis tappar jag inte bort bladet i snön ifall det mot förmodan skulle trilla av när jag plogar.

Tillbakablick och stallstädning

Idag började jag dagen med att titta igenom min egen blogg för att se hur allt har utvecklats till vad gården är idag, och hur mycket jag verkligen har hunnit med sedan starten. Både större och mindre projekt för gemensamma och egna intressen har avverkats, och stundtals undrar jag lite hur jag orkat och hunnit med allt. En del människor samlar på Smurfar eller glas från Gyllene Måsen – jag samlar på avslutade projekt! Jag stannade upp lite extra kring den 22-23 juli 2016 och kom fram till att det var hög tid att städa ur stallet ordentligt. Det ska egentligen göras en gång per år, men av någon anledning har det inte blivit av på ett tag. Kanske för att vi haft en liten tvist om bädden inne i boxarna ska få ligga kvar eller inte, och i mitt huvud ska allt bort för att det ska bli bra och rent, men jag kanske har fel. Det tar trots allt ganska lång tid innan torven hinner packas och bli så bra som man vill ha den, och det är synd att förstöra den, även till förmån för en renare miljö för alla som vistas i stallet. Jag gjorde ett försök och lät bäddarna ligga kvar, men jag skottade bort två decimeter torv närmast väggarna så att vattnet kunde hitta ut i stallgången och vidare ut i avloppsrännan. Resultatet blev över förväntan, och det blev faktiskt riktigt rent och snyggt efter att först ha  blåst bort allt löst damm med tryckluft på väggar och andra skrymslen där damm gillar att samlas på, och sedan gå lös med högtryckstvätten på alla väggar, tak och fönster. Givetvis måste stallet först tömmas på alla hinkar, hästtillbehör och annat krimskrams som enligt mitt tycke bara samlar damm – men alla samlar vi på olika saker. Jag var tvungen att ta en dusch efter avslutat arbete då hela jag såg ut som en läckerbit inbäddad i salmiak – själv älskar jag salmiak! På sena eftermiddagen tog jag fram dammsugaren och gick lös på sadel- och foderkammaren. Där var det svårt att få bort allt från golvet med tryckluft, så det fick bli det mer traditionella viset att städa på. En omgång med skurtrasan på fodertunnorna och en dust tillsammans med skurhinken på golvet fick avsluta stallstädningen anno 2019. Kanske ska jag unna mig att kalka väggarna imorgon också. Det blir både fint och dessutom har det en desinficerande effekt.