Category Archives: Diverse

Annandagen

Natten har varit jobbig igen. Benet har spökat och nu har ryggen börjat skrika på uppmärksamhet. Jag tror att jag snedbelastat ryggen på grund av benet, men det kan ju vara ryggen som är orsaken till mitt benproblem.

Idag lämnar de sista gästerna Björknäs och påminnelsen om att det kommer en vardag smyger sig sakta på. Jag var tvungen att göra någonting för att flytta fokus från mina krämpor och Christer orkar inte skotta hela gården. Traktorn vågar jag mig inte riktigt på just nu. Jag brukar ha muskelvärk i vänsterbenet efter flitigt användande av kopplingen för att lägga i olika växlar, så det fick bli fyrhjulingen istället. Det tar lite längre tid, och det blir inte riktigt lika fint som när man plogar med traktorn, men just nu känns det viktigare att få bort snön hjälpligt inför stundande blidväder.

 

Grannen kom förbi för att höra sig för om monteringen av växthuset. Med blandade tankar om snöns existens så är det nog bra om underlaget är snöfritt innan vi börjar med någon montering. Jag har fått erbjudande från fler håll att hjälpa till med monteringen, men även om jag själv med största sannolikhet redan haft Covid-19, så kanske det inte är så lämpligt att samla för många samtidigt. Eftersom grannen har mest erfarenhet av byggnationer känns det som ett naturligt val att han får första tjing på att få uppföra denna så efterlägtade byggnad.

Juldagen

Igår kväll kom den första snön. Det har snöat lite lätt hela natten och fortsatt nu på förmiddagen. Prognosen säger att det ska snöa ett tag till innan termometern kryper upp mot plussidan. Då skulle det börja regna istället. Christer har varit och skottat uppfarten medan jag låg på soffan och ojade mig över mitt ben. Idag är det värre än vanligt och jag kan knappt bärga mig till nästa tillfälle jag kan klämma ur några kapslar från medicinkartan. Idag ska jag försöka ta det lite lugnt och inte gå eller stödja på foten så mycket. Vi får se hur länge jag står ut.

Julafton

Julaftons morgon bjuder på ett frostbeklätt landskap i kombination med solsken. Nu har jag några timmars lugn innan köket omvandlas till ett slagfält där olika krigsherrar slåss om bänkytor, redskap och hushållsapparater för att förädla julbordets råvaror. Kökets motsvarighet till fätsjukhuset blir diskmaskinerna som kommer få gå på knäna för att ta hand om och ge nytt liv åt allt nedsölat materiel. Soporna kommer fyllas med förpackningslik på nolltid. Julmiddagen är förlagd till morgondagen, men det är mycket som ska förberedas. Själv ska jag försöka hitta plats i köket till att laga grillade kamben med potatismos och coleslaw till kvällens middag.

Under eftermiddagen skördade jag några av de sista morötterna till coleslaw och fortsatte med mitt rörelsesensorprojekt. Isen har lagt sig på dammen och ett lätt snöfall inträffade efter Kalle, som konsumerades tillsammans med en ask ljusa praliner. Nu har jag satt in kambenen i ugnen. De ska penslas med Coca-cola-såsen som jag tidigare kokat kambenen i. Mitt recept är att bryna lök och vitlök, hälla på två korkar ”Liquid smoke” tillsammans med tomatpuré och en burk krossade tomater. En flaska ”ful-cola” tillsammans med en halv näve salt ger den slutliga touchen. Kambenen får sjuda en timme i såsen som reduceras efter att kambenen lagts åt sidan för att vila fram till själva ugnsgrillningen. Under grillningen vänds benen flera gånger och penslas med såsen tills det ser så där gott ut som i sista serierutan i ett riktigt bra Asterix-äventyr. Potatismos och coleslaw får utgöra kolhydraterna i måltiden.

Dagen före Julafton

Dagen före Julafton fylls huset sakta av barn och katter som stryker omkring. Själv försöker jag hitta ett läge som gör att benet inte ”skriker” på uppmärksamhet. Idag tittade solen fram, och under dagen har vi producerat hela 12 kWh el, det är mer än hela november och övriga december tillsammans. Jag var tvungen att ta fram drönaren och ta en bild på ett soldräkt Björknäs. Nu väntar några dagar med ett överbelamrat kök, diskmaskiner som går i ett och en hel del ätande. Med tanke på den planering jag hört så kommer vi sannolikt inte hinna få i oss allt innan det hinner passera bäst-före-datum. Ikväll ska min fru och dotter bege sig iväg på matshopping närmare stängningstid för att undvika trängsel. Förhoppningsvis har inte alla tänkt lika. Även om det är skönt utan snö så saknar jag den för stämningens skull.

Idag ringde det från en välkänd tysk speditör som ville lämna över ett växthus på måndag. Förhoppningsvis kan jag glömma bort aatt det gör ont i benet ock kanske börja med monteringen. Jag har förvisso bett om en offert på att få det uppmonterat, men precis som han som skulle lämna offert på att färdigställa poolen uteblir svaren. Jag kommer säkert ha hunnit bygga upp huset lagom till att jag får ett förslag. Jag får uppdatera min blogg med en ny kategori för mitt nya växthusprojekt.

Fjärde advent – Nu vänder det!

Det är nästan så att solen går ner innan den har gått upp. Jag har inte sett solen mer än på bild, och skulle jag vara lite konspiratoriskt lagd så skulle jag anklaga något sällskap i det övre samhällsskiktet för att ”mörka” sanningen om solen. Idag har jag plockat fram ångmaskinen för att göra det lite fint inför stundande högtid. Det har dock gått ganska långsamt. Dels gör väl benet att man måste ha lite mer viljestyrka än normalt, men sedan har vi varit på visit hos dottern inne i stan. Ångmaskinen var dock kvar precis där jag lämnade den när vi kom hem igen, så nu är i alla fall köket rent. Toaletten och golven tar jag efter bloggandet. I veckan har jag utvecklat futkmätaren ytterligare och fått ner storleken på den. Gissa om jag kommer göra fler till växthuset när det är uppsatt och börjar användas. Sedan har jag börjat titta på att göra egna rörelse- och magnetsensorer. Det finns mycket färdigt att köpa, men många gånger uppfyller de inte mina önskningar på funktion och räckvidd. Hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag nog gjort allt lite annorlunda från början, men det är väl en del av lärprocessen.

Det vore fel om jag inte skrev lite om allmäntillståndet också. Benet har inte blivit bättre, men jag har vant mig, och kan hantera smärtan på ett helt annat sätt. Jag har lärt mig att känna igen signalerna och vilka värktabletter som ska tas, och framför allt när. Många gånger så känns foten mer svullen än vad den är. Jag kan oftast sova hela natten med undantag för att ta ett par Alvedon för att dämpa de skarpaste signalerna till hjärnan som annars håller mig vaken. På måndag ska jag på ENeG- och EMG-undersökning för att försöka få svar på om nerverna kommer att repa sig och eventuellt få någon slags prognos inför framtiden. Jag har blivit erbjuden en käpp från både min far och min son – så lite av min oro inför framtiden har ändå kunnat motas bort.

Lucia

Idag är det Lucia, men det känns fortfarande som november. För att ändå få lite känsla inför den stundande högtiden utöver alla julfilmer som visas på teve (hur många feel-good-filmer med et temat finns det kan man undra), så satte vi fram lite julbelysning. Nirvana fick bli utan den stora stjärnan då det under året dykt upp en blomhylla i det fönstret. Den fick istället leta sig ner på kontoret som kan behöva en extra boost av julglädje.

Under dagen hann vi med att flytta in den mobila höns-/ankgården in i maskinhallen. Det tog lite på benet, men jag överlever nog. Igår beslöt jag mig för att sluta med Ipren för att se om det snarare förvärrar svullnaden under foten än tvärt om. Även om natten var lite jobbig så tycker jag att känslan på huden har förändrats på både gott och ont….mest gott fast det gör ondare. Foten var inte lika svullen i morse som den varit tidigare mornar när stödstrumporna ska påtvingas fötterna.

På sena eftermiddagen kom jag på att jag hade en LED-list över som skulle passa under bardisken. Det tog drygt en timme utan större problem att få den på plats. Viljan är starkare än ett krånglande ben. Att inreda med ljus kan vara en riktig utmaning, och när det blir bra så märker man inte av det. Nu ser man tyvärr listen när man sitter i soffan, så jag måste sätta dit någon slags maskeringslist i trä framför. Det får dock vänta tills jag får börja röra mig fritt ute i samhället igen. Nu går det inte att gömma en massa saker under disken utan att man stör sig på det, och det främjar ordningen i huset.

Armen och benet

Idag tog jag mig i kragen och begav mig ut i verkstan för att fila till det sista på TV-armen till sovrummet. Nu kan man få en behaglig betraktningsvinkel dom gånger man väljer att avsluta dagen med TV-tittande i sängen. Det känns lite magiskt när teven sakta intar sin position. Jag har triggat armen på när teven startar och stoppar så man behöver inga extra knappar eller kontroller för att styra det hela. Den enda nackdelen är att teven inte är helt avslagen och det tar ett tag för den att meddela att den sover eller är vaken med fördröjning upp till 30 sekunder efter att bilden slagits på eller av. Precis så lång tid så att man tror att någonting är fel. Jag får kanske trigga på någonting annat i framtiden, men för tillfället får detta duga – jag vill ju inte bli väckt när teven ska stängas av. Det skulle ta längre tid att hitta en förkommen fjärrkontroll. Nu är detta lilla miniprojekt som påbörjades i somras äntligen avslutat. Nu kanske man skulle ägna lite tid till att göra det mysigt i sovrummet. Just nu känns det som ett slagfält med diverse klädhögar och andra föremål som bättre skulle passa någon annanstans.

Som väntat fortsätter benet att värka och sprätta. Inatt kunde jag sova fram till klockan 6 på morgonen, då jag gick ner och la mig på soffan för att få någon timmes vila till innan det var dags för första portionen värktabletter och påtvingande av stödstrumporna. Oron och hoppet avlöser varandra och man letar hela tiden efter logiska förklaringar till mina symptom. Ingenting jag läser om eller hör talas om passar in på mig helt och hållet. Jag kan bara konstatera att någonting är fel.

Haltande tillvaro i karantän

Inte nog med att man har ett ben att oroa sig för, nu har vi satt oss i karantän efter att vi och nära bekanta visat symptom på Covid-19. I måndags var jag på magnetröntgen igen och sedan i tisdags har jag suttit i karantän. Ett test har beställts, men det kommer nog visa negativt även om jag har lätta symptom nu…det kommer ju aldrig! Som tur var gjorde jag någonting i söndags som det var länge sedan jag gjorde – jag storhandlade och satte upp ramarna för veckans måltider. Det är en utmaning att försöka jobba hemifrån utan att känna sig otillräcklig. Jag har en hel del skrivarbete, så jobb finns det. Igår satte jag upp en virtuell IT-miljö på en dator så att jag kan testa en av mina kunders  system utan att behöva åka en meter. När det dragit ihop sig till möten har jag satt mig uppe i HQ där varken min omgivning eller jag störs av varandra. Det känns dessutom bra att få lite miljöombyte emellanåt.

Benet fortsätter att spöka, och emellanåt blir jag orolig att det ska bli ännu värre. Det är en riktig häxblandning av mediciner jag petar i mig. Alvedon, Ipren, Gabapentin, B-vitamin och så en Losec för att magen inte ska ta stryk av medicineringen. Inatt har det emellanåt känts som att det går elektriska stötar som får benet och kroppen att rycka till. Vid 4-tiden beslöt jag mig för att lägga mig på soffan för att inte störa sömnen för för min fru, och kanske också för att eliminera störande snarkningar som kanske inte direkt kunde bidra till ett återinsomnande. På måndag kan jag förhoppningsvis få ett besked om lämplig behandling och orsak till mitt benproblem, men jag tror att läkaren återkomma med att jag ska skickas på vidare undersökningar till någon annan expert. Det finns väl bara psykolog kvar av alla olika experter som försökt bekanta sig med mina krämpor. I helgen ska jag försöka ägna mig mer åt min arm än mitt ben. Det är hög tid att teven i sovrumstaket ska gå att vinkla ner.

Koll på omgivningen

Idag har jag fortsatt mitt äventyr in i det smarta hemmet. För några veckor sedan bytte jag plattform för att kunna få bättre kontroll, men det har även inneburit att det är en hel del att sätta sig in i. Det finns oftast inte bara en lösning på hur man tackla ett visst problem. Nu har jag kopplat in en smart enhet i svinstaketets strömbrytare så att man kan slå på och av utan att behöva gå ut samtidigt som man kan se om det är påslaget eller ej. Det hör annars till kvällsrutinerna att stänga och slå på elstaketet, men nu när hästarna är borta dyker alltid frågan upp om någon av oss tänkt på att skydda tomten från de vilda grisarna som stundtals härjar i trakten. Man skulle kunna trigga maskinhallens port att automatiskt stänga när man slår på elstaketet om den fortfarande skulle vara öppen efter ett visst klockslag. Det är bara fantasin som sätter gränserna för vad man vill automatisera. Jag tog en snabbtur med drönaren idag för att få en bild på hur det ser ut här på gården i början av december. Mossan växer på taket ser jag!

Björknäs i grön vinterskrud

 

Det blir inte bättre

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om mina utsikter att bli bra i benet igen. Alla doktorer och läkare som undersökt mig kan inte riktigt förstå orsak och verkan. Det har i alla fall konstaterats att jag har obefintliga reflexer i benet och svullnaderna beror på delvis förlamning i vissa muskler, som inte arbetar som de ska. Det är troligtvis en nervskada som är orsaken till mitt tillstånd. Jag gick till naprapaten som mer eller mindre uteslöt diskbråck. Möjligtvis är det en nerv som ligger i kläm efter att jag snebelastat ryggen till följd av att jag haft ont i benet. På tisdag ska jag in på magnetröntgen igen. Fram tills dess får jag använda stödstrumpor och knapra diverse smärtstillande mediciner. Jag har i alla fall fått sova lite på nätterna. Under veckan har jag programmerat en liten display som visar aktuell status på diverse sensorer och givare på gården. Nu kan jag se hur mycket sol-el som produceras, jag kan se om maskinhallen är öppen eller stängd, jag har lagt till temperaturer och får information om elemetet i Pelargonrummet slår på eller om fukten i jorden blir för låg. Det kan ju vara bra att ha koll på alla saker från soffan nu när jag inte kan röra mig så snabbt och smidigt. Idag har jag programmerat armen som ska vinkla teven i sovrumstaket så att man kan ligga bekvämt när man ska ”sovtitta”.  Naturligtvis kan det styras från klockan eller mobiltelefonen, eller varför inte när man slår på eller stänger av teven med fjärrkontrollen. Min fru har utökat sin maskinpark med stickmaskiner som kan sticka mössor i ett naffs. Det är bara att veva och mata in garn i maskinen. Men….det blir ju lite jobbigt i längden att veva, så en adapter från 3D-skrivaren som man kan sätta på skruvdragaren beställdes och skrevs ut under dagen. Det hade ju varit bra om maskinen kunde sticka stödstrumor, men jag får nöja mig med att vara varm om öronen istället.