Category Archives: Diverse

Det är mycket nu!

Vissa veckor och dagar är hopplösa när det kommer till att uppdatera bloggen. Upp tidigt på morgonen för att åka till jobbet, och sent hem för att fortsätta på hemmafronten med alla projekt som är i rullning. Redan nu aviserar jag om att jag sparar det bästa till sist när jag i rask takt avverkar den gångna veckans alla höjdpunkter och låter bilderna fylla i det jag eventuellt missar i mitt berättande. Den mobila hönsgården har fått höj- och sänkbara hjul och dragstång för att enkelt kunna flytta runt gästerna till ständigt nya marker. Just nu står den utanför maskinhallen och knycker el till värmelampan tills de blivit fullfjädrade, och kalrar våra bitvis bittra nätter. Vaktlarna har äntligen flyttat ut till vaktelgården. En gammal ”kruka” eller pelare gjord av brädlappar som vi hittade i maskinhallen, och har väntat på att föras till tippen fick en andra chans genom att delas upp i tre delar utgöra lägenheter åt vaktlarna som inte verkar förstå sig på modern design, och hellre sitter ute och fryser på natten, som det verkar. Idag lyckades jag äntligen lura ut en vän, som betyder väldigt mycket för mig, på besök. Jag fick äntligen visa runt på gården och visa att min blogg speglar verkligheten. Vi spenderade någon timme tillsammans och jag fick, stolt som en tupp, hålla i en rundvandring bland alla slutföra och kommande projekt här på gården – precis som en guide i någon bortglömd civilisation. Jag hoppas och tror att nöjet var ömsesidigt. Resten av dagen har jag ägnat åt att städa undan efter det senaste projektet samtidigt som jag låtit fräsen verka fram en hållare till äggen som börjat ploppa ur vaktlarna.

Väntans tider

Just nu kryper det i kroppen på mig. Samtidigt som jag väntar på att få de sista rören med posten, så kan jag just denna helg inte fortsätta med bygget då andra aktiviteter kallar på min uppmärksamhet. Under veckan har jag kämpat med att hitta utrymmen och lösningar för att fästa upp alla olika kretsar i kabinettet. Allt ska kunna kommas åt samtidigt som jag inte vill att kablar med signaler och höga växelspänningar ska komma för nära varandra och skapa problem. Nu tror jag att jag hittat en hyfsat logisk placering för allt. 3D-skrivaren har serverat mig med kretskortshållare i diverse olika utföranden. Det blir fler delar än vad man tror när man ser kopplingsschemat, speciellt om man ska lägga till saker som balanserade ljudingångar, VU-meter, upplyst knapp på framsidan med tidsfördröjda relän som släpper på den höga spänningen först när rören värmts upp ordentligt. Om postgudarna är på min sida så kan jag provlyssna i nästa vecka. I annat fall måste jag nog se mig om efter nästa projekt jag kan påbörja.

Reparationer och sladdnig

Idag har jag ägnat en stund åt att reparera olika saker som behagat att ge upp. Först var det en plåt under Keicy som hade lossnat. Keicy är sonens coola Rover 75:a från 1900-talet. Man får ju hjälpa till med sådant man kan. Sedan ägnade jag mig åt att strippa hönsstängslet på de svarta plastplupparna som håller samman eltrådarna med de lodräta trådarna. Jag var ju tvungen att kapa nätet, och då måste man på något sätt försöka ansluta el så att alla trådar blir strömförande, och då fick det bli den här lösningen – även om den kostat mig en hel del tid med blåsor i händerna som tack för besväret. En av terminalerna på det stora elaggregatet hade efter flera års ständiga bombardemang av hög spänning och galvaniska strömmar gått av. Efter att ha skruvat ner aggregatet och öppnat det, kunde jag konstatera att jag ganska enkelt skulle kunna tillverka en ny utan större problem. Nu blinkar det grönt på båda indikatordioderna. Senare på eftermiddagen fick jag lust att jämna av gårdsplanen med vägsladden med efterföljande vältning med gummihjulsvälten. Jag märkte efter ett tag att ett av hjulen hade blivit lite skevt, och såg då att det snart skulle gå sönder om jag inte kunde rädda det med svetsen. Precis som förra året så har jag ambitionen att sladda en gång till några veckor efter första sladdningen. Förra året blev det bara en sladdning – vi får se hur det blir det här året.

BOM-lista och släplist

Under veckan har jag, förutom att ha bidragit med blygsamma insatser i den dagliga driften, bytt ut släplisten i stallet som efter ett antal år slitits ut. Resten av min egentid har jag suttit i Nirvana och läst på om kondensatorer och komponenter som påverkar utfallet på ljudet i en rörförstärkare. Idag har jag gjort ett besök i ljudbutiken för att samla in de komponenter som de kunde bidra med till mitt nästa rörförstärkarbygge som omsorgsfullt har komponerats ihop av olika lösningar som världens alla audiofiler delat med sig av. Eftersom jag den här gången själv dimensionerar systemet och satsar på kvalitetsprodukter rakt igenom är det lite knepigt att hitta allt på ett och samma ställe med rimliga leveranstider och priser. Initialt skulle det ta 6-8 veckor att få transformatorerna hemskickade, men nu ser det ut som att de skulle kunna komma redan i nästa vecka. Nu sitter jag och funderar på själva kapslingen. Det skulle vara ganska kul om man kunde tillverka det helt själv, och inte lockas till att köpa ett färdigt kabinett. Jag funderar på att separera kraftdelen från förstärkardelen för att minimera risken med störningar samtidigt som jag kan uppgradera den ena eller andra delen om det skulle behövas. Eftersom jag inte kan börja bygga innan jag vet hur stor respektive låda måste bli för att kunna hålla alla komponenter, och komponenterna ännu inte finns tillgängliga, kan jag fundera ett tag till på hur vida jag ska separera de olika delarna eller ej.

10, 9, 8,7…..Raketstart på senaste projektet

Föräldrar som får teckningar från sina barn har nog för det mesta lite dubbla känslor. Eftersom man inte vill göra sitt barn besviket brukar det sluta med att teckningen hängs på kylskåpsdörren för att mogna till sig innan man med gott samvete kan lämna den till pappersåtervinningen. Jag är dock lyckligt lottad med en dotter som levererar teckningar som träffar mig rätt i hjärtat. Nu får jag arrangera om ljudabsorbenterna uppe i Nirvana för att skapa plats för lite konst som tilltalar mig.

 

Idag fick jag en stund över för att påbörja bygget av rörföstärkaren som kom i veckan. Man kan tycka att det är fusk med ett kit, men faktum är att när man får en byggsats från Kina måste man ändå förstå lite vad man gör. Det enda som kom med som instruktion var ett kopplingsschema med lite Kinesiska tecken på. Tursamt nog så är elektroniksymbolerna mer eller mindre internationella. En timme går rätt fort, men jag hann ändå med att packa upp allt och montera transformatorer och rörsocklar.  Imorgon blir det lusläsning av kopplingsschemat och lite lödning. Vi går se om jag hinner hela vägen, eller om jag behöver ytterligare en dag för att locka fram lite ljud.

Nu vet jag vad mitt nästa projekt kommer att bli. Jag fick tag i en burk med genomskinlig dissipativ sprej för att kunna göra en förbättrad version av elektrostathögtalare, som jag bestämt ska vara rundade för att ge bättre spridning på ljudet – Men mer om det i ett senare blogginlägg.

Urladdningsstav för kondensatorer

Direkt efter att jag gjort föregående inlägg satt ängeln på min ena  axel och viskade. – Öh, ska du inte ta och göra en sån där urladdningsstav för kondensatorer som du såg när du läste om rörförstärkare och säkerhet? – Kom igen! – Det är bara ett motstånd, en mässingsstav och lite krympslang. – Det grejar du ganska snabbt!

Efter några minuters funderande gick jag ut till HQ för att skrida till verket. Jag saknade ett motstånd på 100 ohm, så det fick bli några motstånd med högre värde i parallellkoppling som tillsammans visade ca 120 ohm på multimetern. Jag tog en gammal multimetersladd och lödde fast i ena änden av motstånden, och i andra änden av motstånden löddes mässingsstaven fast. Efter lite värmepistolsarbete och krympslangspyssel har jag nu en urladdningsstav som jag tryggt och säkert kan ladda ur alla kondensatorer i mitt framtida rörförstärkarbygge. På sladdänden kan jag fästa en krokodilklämma för att fästa i någon jordpunkt så att jag kan jobba med en hand – vilket också är säkerhetsfrämjande när man mekar i elektriska apparater.

Högtalarkabel och vårprep

Idag bestämde jag mig för att skämma bort mina högtalare med nya högtalarkablar utrustade med byxor och ”rock socks” i rött och svart. Det tog sin lilla tid att löda fast de 16 kontaktdonen i kablarna, men jag inbillar mig att det var värt besväret. Lagom till att jag var klar tittade solen fram och jag kunde börja med att laga vildsvinsstängslet som förmodligen fått ta stryk av intet ont anande vintergäster som sprungit in i elbanden som vintertid inte är påslagna. I halvlek kom mina föräldrar på besök för att se till att vi mår bra här på gården. Efter besökstiden fortsatte jag med elstaketet och avslutade med att städa lite i verkstan efter högtalarbygget. Gödseltransportören som klarat sig ganska bra i vinter fick sig en uppsmörjning när jag ändå kom ihåg det. Nu sitter jag här i mitt Nirvana och filosoferar om vad jag ska hitta på här näst. Om våren är på intågande är det hög tid att fundera ut vad nästa stora projekt ska bli. -Jag kan ju inte bara sitta inne och njuta av musik!

Hemtrevnad

För första gången sitter jag och skriver uppe i mitt Nirvana. Det känns otroligt avkopplande och rofyllt. Den senaste tiden har jag ägnat mig åt att göra det lite hemtrevligt i andra delar av huset utöver mitt alldeles egna vilorum. Sakta känner jag att jag håller på att få tillbaka den glädjen jag kunde känna när man flyttade in i den första lägenheten och ivrigt fick börja inreda efter eget tycke och smak – idag dock med en generösare budget. Min fru fick några tavlor på våra två tuppar av vår dotter i julklapp, och vad kunde vara mer passande är att låta tavlorna vila mot en rustik bakgrund inspirerad från lantlivet vi ändå lever. Nu lyses tupptavlorna upp på väggen vid matbordet tillsammans med tavlan som Joker vann för sitt utseende förra sommaren – den förtjänar naturligtvis också sin uppmärksamhet!

Nystart

Den som läst min blogg, eller rättare sagt, den som försökt läsa min blogg, har kanske upptäckt att det under flera månaders tid har varit glest med inlägg. Jag har själv inte riktigt förstått varför glädjen att skriva plötsligt avtagit. Även om jag under vinterhalvåret drar ner på aktiviteterna som en följd av att kylan och mörkret kryper närmare, så har jag ju ändå företagit mig olika mindre projekt som skulle kunna platsa i en blogg avsedd att peppa mig själv, och visa för mig själv att det faktiskt händer saker som är värda lite uppmärksamhet. Hela min tillvaro har kretsat kring att arbeta – både i yrkeslivet och på fritiden. Mitt sätt att koppla av från yrket har varit att arbeta med händerna och vice versa – Man kan kalla det för balans. Jag har dock inte riktigt insett att balans kanske inte bara består av två delar, utan många fler. Någonstans har jag tappat bort mig själv och mina medmänniskor utanför hemmets ramar. Jag tror dock att jag mer och mer kommit till insikt och kan sätta ord på mina bekymmer – mycket med god hjälp av en nyvunnen klok vän som jag haft många intressanta och givande samtal med under det gångna året. En sak som blivit tydlig för mig, är att jag inte kunnat dra mig tillbaka och bara koppla av i mitt eget hem. HQ i all ära, men där är det ju tänkt att vara produktiv – och det är inte alltid som jag får vara ifred där heller för den delen. Då vi många gånger är fler i huset än vad jag räknat med begränsas mina möjligheter ytterligare att känna att hemmet är en plats för återhämtning. Min enda chans till återhämtning har varit att stiga upp tidigare än alla andra och få njuta några timmar av lugn och ”icke-kaos”. Kanske att jag först måste städa undan i köket, men sedan har jag haft lite ro att läsa, surfa eller skriva. Man skulle kunna sammanfatta mitt bekymmer med att jag inte kan njuta av lugn och ro så länge det finns någonting annat i min omgivning som kräver en åtgärd. Arbeta först och vila senare! Nu har jag sakta men säkert, när jag själv förstått mina egna behov, omvandlat detta till ett eget utrymme där jag när som helst kan dra mig tillbaka och lyssna på musik och läsa utan att först behöva plocka undan efter andra. Det är bara katten som emellanåt tränger sig på –  men hon förstår sig på det där med att ta det lugnt! Min förhoppning är att sakta men säkert kunna återerövra hemmet som en plats där man laddar sina batterier och hämtar kraft innan man återvänder till ”galäråran” – inte bara under årets ljusa halva.

Första advent – i väntan på framtiden

Det har gått drygt en och en halv månad sedan jag skrev någonting i bloggen, och nu är det redan första advent. Anledningen till att jag inte skrivit något kanske varit att jag just nu är inne i en period av lågintensiv inspiration. Hönsen har börjat värpa ägg, och bitvis produceras det fler ägg än vad som förbrukas. Det verkar dock än så länge inte ge några bekymmer, då vårt hem emellanåt mer liknar en ungdomsgård än en plats för vila och återhämtning. Jag känner mig bitvis lite kluven då det är trevligt med liv och rörelse samtidigt som jag själv skulle behöva njuta av lite stillhet och återhämtning. Det känns som att jag sakta håller, medvetet eller omedvetet, på att lösa problem som beror på att min omgivning inte har en lika låg tröskel för oordning som jag. Nu har jag börjat utrusta samlingsplatserna med fasta USB-laddare, och infällda strömuttag, där det annars ligger skarvsladdar och adaptrar till förbannelse, för att bli av med ett irritationselement. För några veckor sedan skruvade vi ihop lite förvaring i matrummet, vilket verkar kunna bidra till att saker inte behöver ligga framme. Utmaningen blir att få sakerna att hitta tillbaka, och att inte samla på sig fler udda apparater, muggar och pinaler utan att göra sig av med något annat.