Author Archives: admin

SA5BOV…Allmänt anrop…SA5BOV

Då var första arbetsveckan och därpå första välförtjänta helgen till ända. Under veckan hann jag med att rensa gropen på uppvuxna rotskott, kvistar och gräs. Även om dagarna fortfarande är hyfsat långa hinner man inte med så mycket när man kommer från jobbet. Att man är trött och behöver vila är väl också en bidragande faktor till att man drar ner på tempot på hemmafronten. Igår hade vi kräftskiva med barnen och vår tidigare inneboende. Jag tyckte det var passande att ge en sheriff-stjärna till sistnämnda som har en något udda klädstil. Cowboyhatt, nycklar och träskor brukar vara standardtillbehören, så varför inte komplettera med en stjärna att fästa vid bröstet. Stjärnan mottogs med ett glatt tack, varpå den fästes på bröstet i skjorttyget – ”Den här ska jag har på jobbet!”.

Idag har jag ägnat mig åt att tillverka en antenn till 6-metresbandet för amatörradion. Allt sedan min svåger lurade med mig på en amatörradiokurs har amatörradion periodvis fångat mitt intresse. Dock har jag aldrig blivit riktigt biten och aktiv. – Kanske för att jag tycker det känns jobbigt att prata i radio med människor jag inte känner. Den tekniska biten är fortfarande intressant och det är inte speciellt svårt att hitta ritningar och instruktioner på antenner och andra tillbehör man kan koppla till sin radio. Högst upp på nocken på ladan sitter nu en antenn tillverkad av aluminiumrör och några självlindade spolar. Mina mätningar visar att den är väl avstämd för det avsedda frekvensbandet på 50 MHz, men idag verkar det vara total radiotystnad som gäller. På senare år har jag fått respekt för höjd och vad den kan göra med en fallande människa, så halva tiden gick åt till att göra ett fäste som jag kunde montera på ladans fasad utan att riskera mitt liv. Masten och antennen är 4 meter vardera så det gäller att ha allt förberett när man försöker balansera 8 meter aluminium i vinden. Jag får sätta mig i veckan och försöka få kontakt med någon annan amatör i etern, så att jag får svar på om min antenn fungerar eller ej.

Ramp och stig med stödmur

Igår fortsatte jag så smått med att fylla rampen ner till gropen med jord och sten som jag hämtar från skogen. Vildgrisarnas härjningar ger en bra indikation på var man ska gräva för att hitta det man letar. Någon nytta får de allt bidra med. Jag ägnade en stund åt att reparera den yttersta sittbrädan på bänken jag gjorde i ordning förra året. Jag hade missat att den var skarvad med en sinkning. Naturligtvis håller inte en sådan något vidare vid belastning. Jag borrade hål i en överbliven plåtbit och målade den med samma färg som jag använde till rörförstärkaren. Färgen matchade förvånansvärt bra. Det har i och för sig ingen betydelse eftersom skarven sitter på undersidan av brädan. Idag gjorde jag en liten stödmur på motsatta sidan av rampen så att jag kunde göra en liten gångstig som leder upp mot vedlagret. Vi ska eventuellt redan i år göra i ordning en liten eld- och grillplats. Vi är inte riktigt klara över hur vi ska göra med sittplatser i anslutning till eldplatsen. Jag vill kanske ha lite mer naturnära, alternativt fällstolar som man tar fram när man vill sitta och mysa, medan min bättre hälft vill ha något mer civiliserat och kanske mer permanent. Jag tror i alla fall att man ska kunna flytta runt sin sittmöbel för att kunna reglera värme och närhet till eldhärden om man vill grilla korv eller de lite mer amerikanska sockerbomberna som går under namnet marshmallows. Jag sågade bort två stora rötter som jag inte kunnat ta med röjsågen när jag rensade ut gropen. Jag fick först gräva runt, och sedan gå lös med tigersågen.

Nu är sommarens semester slut och tempot på utomhusprojekt kommer gradvis att trappas ner i takt med att dagarna blir kortare och kylan smyger sig på, men än finns det mycket tid till att gradvis förbättra miljön och underlätta arbetet på gården. I år känns det inte som att jag har fått så hiskeligt mycket gjort, men samtidigt känns det inte som att jag kastat bort semestern i någon större utsträckning. Semestern är till för att finna återhämtning och i viss mån känna frihet över sin tid – och det det har den bidragit med även detta år.

Kycklingplockare

Igår fick jag en trasig vedklyv av min kära vän ”K”. Tanken från min sida var att jag skulle använda motorn till en kycklingplockare som mer eller mindre automatiskt ska kunna avfjädra kycklingarna i samband med slakt. Dessvärre var det motorn det var fel på och inte hydrauliken som jag hade fått för mig. Efter att jag lokaliserat och åtgärdat felet tyckte jag det var synd att ”slakta” en fullt fungerande maskin. Fokus riktades istället mot en gammal 3-fasmotor från en slipsten som min son införskaffade för några år sedan. Då ville han bygga om den motordrivna maskinen till en som man vevar manuellt. Den skulle tydligen användas till något medeltida ”live” och då passade det inte med eldrift. Efter att ha plockat fram motorn och rensat bort alla gamla kablar och strömbrytare kopplade jag in den för ett test och kunde konstatera att den är stark, tyst och fungerar. Då är det värt att putsa av och måla den. Dessvärre kunde jag inte tyda texten på maskinplåten så jag saknade viktig information om bland annat varvtal. En kycklingplockare ska snurra i ca 150-300 varv per minut, och det är mer eller mindre omöjligt att avgöra hur fort en motor snurrar bara genom att titta på den. Efter en stunds plockande uppe i elektronikverkstan hade jag min primitiva men ändå fullt dugliga varvtalsräknare klar, bestående av en laserdiod, en fotoresistor och ett batteri tillsammans med ett oscilloskop för att utföra mätningen. Varje gång som flänsen på motoraxeln bryter laserstrålen, skapas en puls som jag kan mäta med oscilloskopet. Jag kom fram till att varje varv tar ca 40 millisekunder, vilket omräknat blir 1500 varv per minut. Det innebär att jag måste växla ner varvtalet till mellan 1:10 och 1:5.

Ett hem till mina bobiner

Jag har insett att varje sak behöver ett eget ”hem”, annars blir det lätt kaos. Det ska vara lika lätt att ta fram någonting som att sätta tillbaka det. En lösning är att ha allt framme, men det är inte alltid möjligt. Vissa saker måste förvaras utom synhåll, och det är inte alltid självklart att man kommer ihåg eller för stunden orkar lägga tillbaka det man behövt på dess ursprungliga plats. Resultatet blir oordning, vilket förr eller senare måste tas hand om. Under förmiddagen ägnade jag mig åt att sortera och städa lite i HQ efter att först ha satt upp en hållare för alla nya och gamla kabelbobiner. Lödkolv och instrument fick en bättre plats där de inte behöver flyttas när man behöver använda dem. Jag håller å min sons vägnar på att skriva ut en 3D-modell som kommer att ta drygt sexton timmar att slutföra. Det är alltid lite problematiskt med så låååånga utskrifter – det brukar alltid vara någonting som krånglar.

Under eftermiddagen ägnade jag mig en stund åt att slå ner de sista stolparna som ska dela av skogshagen i två delar. Marken var stenhård och det tog drygt en timme att få ner de tre stolparna som fattades.

Imorgon blir det svampplockning på förmiddagen och lite fortsättning på ”kryddgropen” under eftermiddagen skulle jag tro.

Lyxbobiner till HQ

Alla som känner mig, vet att jag gillar ordning och struktur. Det var dags att ta hand om alla sladdhärvor som annars legat i en liten pappkartong. Varför inte göra några bobiner som kommer hålla livet ut? Om jag räknar min tid som pengar skulle det inte vara motiverat att tillverka något i metall som annars skulle kosta någon tia per styck i plast så skulle det inte vara ekonomiskt försvarbart, men vad är det för glädje i att köpa allt man vill ha? För mig är det glädje att få skapa någonting och det betalar jag gärna för i tid – speciellt om det man skapar kommer till användning. Nu kan jag njuta varje gång jag behöver en kabelsnutt i framtida elektronikprojekt. Kanske jag dristar mig till att göra en hållare till bobinerna imorgon.

En gammal surdeg dammas av

Tro det eller ej – men det kommer att börja snöa igen. Igår fortsatte jag lite rensning i verkstan och fick ögonen på plogbladet som legat under svetsborden sedan julen 2014! Anledningen till att den legat där har varit att konstruktionen har behövt förbättras. Det största problemet var att konstruktionen för att ställa vinkeln på bladet var alldeles för klen, och sedan var lederna alldeles för sladdriga. Jag har hela tiden tänkt att – en ”vacker dag” ska jag fixa till plogbladet – det vore ju synd att behöva kasta bort den tid man faktiskt lagt ner på konstruktionen. Det har endast tjänat två syften sedan det hamnade under svetsborden – att samla damm, och att vara i vägen! Igår var det i alla fall en meteorologiskt sett ”vacker dag”, så jag började så smått kika på en ny konstruktion. Det kändes dock lite motigt att sätta mig ner och svetsa i den rådande omgivningstemperaturen, så jag bytte ganska snabbt fokus till annat som bland annat innebar att kalka väggarna i stallet. I morse när jag gick ner för att inspektera kalkningen kunde jag konstatera att delar av Cesars box var fläckig. Trots att jag skurat och kalkat två gånger till envisas fläckarna, likt blodfläcken på Canterville, att krypa fram igen. Troligtvis kommer jag att vinna efter ytterligare några kalkningar. Efter besöket i stallet tog jag itu med plogbladet, och nu tror jag att det kommer fungera som det är tänkt. Jag har gjort en betydligt kraftigare konstruktion för att kunna vinkla bladet i tre olika lägen. När jag kände mig nöjd tog jag fram färgsprutan och målade allt i svart hammarlack. Förhoppningsvis tappar jag inte bort bladet i snön ifall det mot förmodan skulle trilla av när jag plogar.

Tillbakablick och stallstädning

Idag började jag dagen med att titta igenom min egen blogg för att se hur allt har utvecklats till vad gården är idag, och hur mycket jag verkligen har hunnit med sedan starten. Både större och mindre projekt för gemensamma och egna intressen har avverkats, och stundtals undrar jag lite hur jag orkat och hunnit med allt. En del människor samlar på Smurfar eller glas från Gyllene Måsen – jag samlar på avslutade projekt! Jag stannade upp lite extra kring den 22-23 juli 2016 och kom fram till att det var hög tid att städa ur stallet ordentligt. Det ska egentligen göras en gång per år, men av någon anledning har det inte blivit av på ett tag. Kanske för att vi haft en liten tvist om bädden inne i boxarna ska få ligga kvar eller inte, och i mitt huvud ska allt bort för att det ska bli bra och rent, men jag kanske har fel. Det tar trots allt ganska lång tid innan torven hinner packas och bli så bra som man vill ha den, och det är synd att förstöra den, även till förmån för en renare miljö för alla som vistas i stallet. Jag gjorde ett försök och lät bäddarna ligga kvar, men jag skottade bort två decimeter torv närmast väggarna så att vattnet kunde hitta ut i stallgången och vidare ut i avloppsrännan. Resultatet blev över förväntan, och det blev faktiskt riktigt rent och snyggt efter att först ha  blåst bort allt löst damm med tryckluft på väggar och andra skrymslen där damm gillar att samlas på, och sedan gå lös med högtryckstvätten på alla väggar, tak och fönster. Givetvis måste stallet först tömmas på alla hinkar, hästtillbehör och annat krimskrams som enligt mitt tycke bara samlar damm – men alla samlar vi på olika saker. Jag var tvungen att ta en dusch efter avslutat arbete då hela jag såg ut som en läckerbit inbäddad i salmiak – själv älskar jag salmiak! På sena eftermiddagen tog jag fram dammsugaren och gick lös på sadel- och foderkammaren. Där var det svårt att få bort allt från golvet med tryckluft, så det fick bli det mer traditionella viset att städa på. En omgång med skurtrasan på fodertunnorna och en dust tillsammans med skurhinken på golvet fick avsluta stallstädningen anno 2019. Kanske ska jag unna mig att kalka väggarna imorgon också. Det blir både fint och dessutom har det en desinficerande effekt.

 

Fokus på ordning och detaljer

Idag har jag tagit det ganska lugnt och tillbringat en hel del av tiden nere i verkstan för att bearbeta problemområdena beträffande ordning och reda. Två nya verktygstavlor har funnit plats vid svetsen och inne i finmekanikverkstan där svarven, pelarborren och fräsen står. Jag har länge irriterat mig över att man ständigt behöver öppna lådan för att hitta chucknyckeln eller de andra verktyg som man använder ganska frekvent när man svarvar. Sedan lägger man verktygen på bordet och går i alla fall och letar i lådan för att de är täckta av spån och inte syns. Nu ligger de i en liten lådhylla som kan fästas med magnet på arbetsbordet. Vid svetsen har alla tänger, slagghammaren och allt annat man behöver ha lättillgängligt funnit sin plats på en prydlig verktygstavla. Vid skruvstädet där det legat utspritt en massa punsar i olika storlekar och form har numera hittat in i fastskruvade burkar på kubben till lilla städet. Fläkten som man har behövt koppla i en 3-fashandske i vägguttaget för att den ska starta har fått en strömbrytare för att underlätta. Ett specialverktyg för chucken till CNC-fräsen har tillverkats så nu behöver man inte stå med en överdimensionerad skiftnyckel när man behöver byta frässtål. Nu har förutsättningarna ökat att hålla ordning i verkstan. Inte för att det brukar vara jättestökigt, men allt som underlättar gör att nästa projekt ska få en bra start.

Pluggat, städat och förbättrat

Idag införskaffade jag en hålsåg med exakt rätt dimension för att tillverka de 30 pluggar som behövdes för att täppa till de synliga borrhålen efter infästningen av stängerna till altanräcket som nu är helt klart. När temperaturen börjar krypa upp emot 30-gradersstrecket är det svårt att göra några tyngre arbeten utomhus. Lyckligtvis är verkstan relativt sval och jag kunde utföra större delen av arbetet i en någorlunda behaglig miljö. Efter avslutat altanprojekt var det passande att damma ur verkstan. När det är varmare ute än inne bildas ett undertryck som får allt damm som man blåser bort med kompressorn att vilja söka sig ut av egen vilja. Avslutningsvis monterade jag en knapp till elaggregatet för vildsvinsstaketet så att man slipper mickla med krokodilklämmor som inte alltid vill sitta ordentligt på batteripolerna. Vi kör ju bara el i staketet nattetid, så det blir ett antal gånger som man ska koppla i och ur strömmen räknat över åren . Det finns alltid saker man kan förbättra och det är aldrig för sent att plugga – oavsett väderlek!

Altanräcke klart

Nackdelen med att ha alla verktyg man behöver är att det inte finns några ursäkter till att inte slutföra några projekt. Fördelen är att man kan slutföra alla projekt och få det precis som man vill. Jag tog mig en funderare kring hur jag bättre skulle lyckas anbringa gängsnittet absolut vinkelrätt och centrerat runt stängerna. Lösningen blev att svarva ett stöd för gängkloppan. Det blev flerfaldigt enklare att få till en bra början på gängan än på fri hand. Dessvärre krävdes lika mycket muskelkraft som utan stöd, och jag var helt slut i armarna efter de 6 resterande stängerna på långsidan av altanen. På kortsidorna kunde jag svetsa fast avkapade rostfria bultar på ändarna. Det kommer ändå inte att synas – huvudsaken att det håller. Räcket blev en snygg inramning till altanen och jag får vara nöjd så här långt – det är ändå bara jag som ser alla synliga och osynliga missar som alltid blir. Återstår är nu att plugga igen de 30 hål som finns på ändstolparna, sedan får det här projektet anses vara klart.