Author Archives: admin

Lättare arbeten

Med min krånglande axel i åtanke har jag tagit det lugnt idag. Det har dock inte hindrat mig från att köra lite med trimmern och röjsågen nere i gropen. Hade jag haft en sjukgymnast hade jag antagligen fått höra att jag gjort helt rätt. Besväret är mer eller mindre knappt märkbart längre, men det kanske kommer surt efteråt när jag inte kan använda högerarmen alls. Hur som helst har ”gropen” förvandlats till en plats som det är värt att arbeta vidare på. Pippi & Co hade hoppat jämfota om de hade fått gå lös och ”sakleta” på våra marker. Plåtburkar och krukskärvor blandat med mjuk- och hårdplast kommer fram när vegetationen avlägsnas och avslöjar den mer marknära miljön. Efter att jag trimmat ner gräset blottades alla dolda stubbar som blivit kvar när jag gick med röjsågen första gången. En andra vända med röjsågen efter trimningen var det som fick allt att se mjukt och harmoniskt ut. Nu får vi se om jag tar en paus och påbörjar någonting annat, eller om jag fortsätter lite smått med gropen. Målet är att få allt startklart inför nästa säsong då jag tänkt anlägga krydd- och lättare grönsaksodlingar.

Bortforsling, pakethållare och flisning

Idag har jag fortsatt bortforslingen av sly från trädgårdsgropen. Trots att det kändes som att axeln var ur led igår kväll, så har det gått bra att arbeta idag. Jag vet inte om jag sovit konstigt eller om jag överansträngt mig på annat sätt. Det gör ont i axeln när jag gör vissa rörelser, men tar man det varligt kan man jobba ändå. Under dagens varmaste timmar satte jag mig först en stund i Nirvana innan myrorna i brallan fick mig på andra tankar. Genast när jag kom ut genom dörren talade fyrhjulingen till mig och vädjade om att jag skulle fixa en förvaringslåda för hönät och hönsfoderhinken som annars trängs med fötterna och stör mitt estetiska ordningssinne. Ganska snart hade jag byggt ihop en träkorg av restbitar från tidigare projekt. Avslutningsvis har jag flisat ner de sista kvistarna i gropen som blir mer och mer tilltalande som kryddträdgård och en plats för umgänge eller utevila. Nu har jag sett ut var jag ska bygga en ramp så att man kan köra upp och ner en kärra, eller för den delen en flismaskin. En eller två trappor för att lätt kunna hämta ved till en eventuell eldningsplats och få lätt tillgänglighet till gropen får bli de nästa självklara och logiska elementen som kommer näst i planeringen. Det känns lite lyxigt med en ”plätt” motsvarande en normalstor villaträdgård att kunna förvandla till vad man vill utan att känna att man behöver hushålla eller slösa bort tomtyta.

Röjning och gallring i gropen

I veckan har jag börjat röja ur gropen på baksidan som förmodligen varit avsedd att bli en damm av förra husägaren, men som med åren transformerats till ett tillhåll för okontrollerad växtlighet. Igår gick jag runt med röjsågen för att kapa ner allt sly och mindre träd som etablerat sig i gropen. Tanken är att på sikt förvandla gropen till en oas för kryddor och andra nyttogrödor blandat med prydnadsväxer och en uteplats för trevliga sammankomster med en eventuell grillplats. Just nu ser det mer ut som ett kalhygge. Trots att jag kört bort flera vändor med buskar och decimetertjocka träd märker man knappt någon skillnad. Det är nog först när jag kört bort allt sly och trimmat ner allt  gräs och ogräs som man kommer kunna bilda sig en uppfattning om hur man ska planera ytan. Jag har egentligen inte speciellt bråttom att få allt klart på en gång men det är ändå ganska trevligt när man kan börja skönja hur miljön kommer att bli. Jag får helt enkelt låta rummet tala till mig på samma sätt som det görs till vissa programmledare som går runt och får ståpäls samtidigt som de går runt barfota och kuckilurar med publiken i tevesoffan. Jag kan ju ägna mig åt att rensa dammen och planera för årets stora ansiktslyftning och projekt, nämligen en altan på farmsidan.

Tuktning och ägghantering

Idag har temperaturen varit betydligt behagligare för att gå runt i långbyxor och långärmat, vilket är en förutsättning för att gå runt med grästrimmern utan att riskera värmeslag och vattenbrist. Det har till och med kommit några välbehövliga regnskurar. När jag tittar på gårdagens ängsklippning inser jag att jag måste köra ett varv till med slagklipparen. Problemet när gräset blir för långt är att fyrhjulingens hjul viker ner gräset utan att det hinner resa sig upp innan klipparen hinner göra sitt. Vi får se om jag får tid någon kväll i veckan.

Vaktlar liksom höns värper ägg, och det blir snart ett problem om man inte har någonstans att förvara dem på. Inspirerad av den tidigare stapeln för normalstora ägg har jag tillverkat en äggstaplare även för vaktelägg. Min svetshjälm som automatiskt ska blända ner när man börjar svetsa har krånglat under en längre tid. Det sitter ett uppladdningsbart batteri som ska laddas av några solceller som exponeras av svetslågan. Jag gjorde ett försök igår att få liv i hjälmen genom att sätta den i solen hela dagen men bara efter några minuters svetsande gav den upp igen. Med säkerheten som argument tvingades jag köpa en ny hjälm innan jag kunde slutföra svetsarbetet. Nu kan vi förvara 60 vaktelägg på ett ”snyggt” sätt, vilket motsvara en knapp månads äggproduktion.

Idag har jag försökt begränsa mina fysiska ansträngningar till ett minimum med tanke på att jag känner mig ganska mör i kroppen samtidigt som temperaturen kryper upp emot 28 grader när det är som varmast på dagen. Jag la tankarna på att köra grästrimmern på hyllan till förmån för att klippa ängen där de flesta växter blommat klart. Det är inte så värst ansträngande att köra fyrhjuling, även om klippaggregatets motor tyckte annorlunda. Hela intaget till motorns luftkylning var helt igentäppt med maskrosfrön när jag kom tillbaka – inte undra på att motorn gick varm. Jag har fått en beställning på några mobila stolpfundament som ska användas till tillfälliga avgränsningar och hagar för hästarna. Jag hade glömt bort hur tungt det kan vara att blanda betong, men när papprör och vinkeljärn var kapade och borrade hade jag ångan uppe och ville slutföra det jag påbörjat. Förhoppningsvis blir det lite svalare imorgon så att jag kan gå runt med grästrimmern och göra det jag trodde att jag skulle få gjort idag.

Vatten från tak till näbb

I min kalender står det ledig, men de senaste två dagarna har mer eller mindre följt samma mönster som på jobbet. Fokus har hela tiden fått skifta mellan större och mindre projekt samtidigt som en hjälpande hand fått lånats ut till både det ena och det andra. Nu äntligen står IBC-tankarna på plats bakom maskinhallen och väntar på regnvatten. Det kvarstår att sammankoppla tankarna med rör och kopplingar så att alla tre tankar fylls upp. Förhoppningsvis kommer det jag behöver innan himlen bestämmer sig för att leverera nästa stora skur. Jag passade på att tvätta ur den befintliga tanken på alger när jag ändå dekanterade över vattnet till tanken bredvid som placerats på sin slutliga position. Ett försiktigt önskemål från min fru om en konstruktion för att lyfta upp en vattenhink från marken inne i hönsgården konstruerades mellan tanktvättningarna som aldrig tycktes ta slut. Ovanpå alla göromål med vattenhantering visade det sig att gräsklipparens ena hjul hade punkterats och behövde ny innerslang. Nu ska det bli skönt när ledigheten övergår i helg då jag kan ägna mig åt att klippa ängen och fara fram med grästrimmern och få lite fason på gården.

Vattenmagasin

Så var ännu en långhelg över. Det ska bli skönt att få vila benmusklerna efter allt skrotlyftande och allt kånkande på flyttkartonger. Parallellt med att jag försökt få i ordning ett vattenmagasin för regnvatten av IBC-tankar, har helgen kantats av diverse kortare insatser med grästrimmern på både hemmaplan och på Arlandas RC-bana. Kallsågen har gått i ett för att såga till 12 ben, 12 balkar och 24 tvärslån för att hopsvetsat utgöra det upphöjda fundamentet till vattenmagasinet. Nu ska det beredas plats bakom maskinhallen, tankarna ska rengöras och kopplas samman, sedan kan det få komma lite regna och fylla på  vattenreserven. Igår flyttade dottern upp från Linköping till Stockholm, och idag flyttade sonen hemifrån och tog med sig sin flickvän och vår inneboende sedan drygt ett år tillbaka. Det kommer förmodligen kännas lite tomt, men samtidigt är det lite skönt att få ha verkstaden för sig själv. Idag när jag sopade verkstadsgolvet efter mitt avslutade projekt kändes det lite skönt! – Skönt att veta att det kommer vara rent fram tills jag ska påbörja mitt nästa projekt.

Underhåll och trädgårdsprojekt

Jag säger som doktor Emmett Brown  skulle ha sagt om han upptäckt att den uttorkade dammen som skulle bli ett kryddland, visade sig vara fylld med vatten, fast den egentligen skulle varit snustorr enligt alla antaganden – Dam!…Dam, dam! För den som inte känner till Emmett Brown går det säkert att hitta information om man söker på doktorns namn i kombination med ”Damn!”. Under veckan har det mesta handlat om att reparera gräsklipparen och köra med grästrimmern för att få fason på grönytorna. Hönsgården ”Röda lyktan” har börjat förflytta sig runt på baksidans gräsmatta. De höj- och sänkbara hjulen har fungerat som förväntat och möjliggör även förflyttning av den mobila hönsgården över lite ojämnare terräng. För att knyta tillbaka till inledningen av blogginlägget och dekorera bilderna med ord, så har jag börjat på ett nytt ofrivilligt projekt. En av alla dammar som jag gått och kastat blickar på med intentionen att göra om den till en dal fylld av lavendel med kryddbeklädda sluttningar, visade sig fortfarande vara fylld med vatten. Efter att i flera timmar slitit har jag kommit halvvägs med att få bort överflödig dammplast och rensat ut den övervuxna sumphålan. Jag skulle säkert kunna tömma dammen på vatten och fullfölja mina planer på att skapa en kryddträdgård, men väl medveten om att det är ”inne” att försöka bevara naturens mångfald, beslutade jag att förlägga kryddlandet till annan plats och låta dammen få en chans att visa att den klarar sommaren utan att torka ut. Torkar den ut så ryker plasten i botten, och så får det bli lavendel till nästa år istället. Jag hade planer på att hugga lite ved, men upptäckte att yxskaftet inte längre var tjänligt. Vi får se om min lagning med lim, en extra ekpinne och lindad mässingstråd kommer fungera, eller om jag begraver yxskaftet och låter framtida arkeologer förundras över hantverksskickligheten och dra paralleller med forntida egyptisk konst och kultur. -Goddag, vad har ni hittat? – Goddag, yxskaft!

Det är mycket nu!

Vissa veckor och dagar är hopplösa när det kommer till att uppdatera bloggen. Upp tidigt på morgonen för att åka till jobbet, och sent hem för att fortsätta på hemmafronten med alla projekt som är i rullning. Redan nu aviserar jag om att jag sparar det bästa till sist när jag i rask takt avverkar den gångna veckans alla höjdpunkter och låter bilderna fylla i det jag eventuellt missar i mitt berättande. Den mobila hönsgården har fått höj- och sänkbara hjul och dragstång för att enkelt kunna flytta runt gästerna till ständigt nya marker. Just nu står den utanför maskinhallen och knycker el till värmelampan tills de blivit fullfjädrade, och kalrar våra bitvis bittra nätter. Vaktlarna har äntligen flyttat ut till vaktelgården. En gammal ”kruka” eller pelare gjord av brädlappar som vi hittade i maskinhallen, och har väntat på att föras till tippen fick en andra chans genom att delas upp i tre delar utgöra lägenheter åt vaktlarna som inte verkar förstå sig på modern design, och hellre sitter ute och fryser på natten, som det verkar. Idag lyckades jag äntligen lura ut en vän, som betyder väldigt mycket för mig, på besök. Jag fick äntligen visa runt på gården och visa att min blogg speglar verkligheten. Vi spenderade någon timme tillsammans och jag fick, stolt som en tupp, hålla i en rundvandring bland alla slutföra och kommande projekt här på gården – precis som en guide i någon bortglömd civilisation. Jag hoppas och tror att nöjet var ömsesidigt. Resten av dagen har jag ägnat åt att städa undan efter det senaste projektet samtidigt som jag låtit fräsen verka fram en hållare till äggen som börjat ploppa ur vaktlarna.

Andra andningen

Inspirerad av mitt eget bloggskrivande hamnade jag i andra andningen och beslutade mig för att börja med målningen av armeringsjärnen. Det slutade dock inte vid armeringsjärnen. Jag kände mig manad att måla resten när jag ändå hade ångan uppe. I takt med den pulserande musiken från verkstans högtalare svepte jag ganska raskt in hela konstruktionen i vacker röd färg från Falun.